JOACHIM VOLCKERTS: Kriminalvård under förändring I Svensk Tidskrifts kriminalvårdsserie skriver en specialist på och varm anhängare av frivård. FillicJoachim Volckerts arbetar vid Frivårdens Behandlingscentral i Stockholm. H an framhåller vilken resurskrävande uppgift frivården är. Han visar också med siffror att den, med ett klientel som tyngs av olika handikapp, kan nå resultat. Men han gör sig inga illusioner. Mycket återstår innan arbetet blir effektivt, om det någonsin kan bli det, när särskilt storstadsmiljöerna, ditfrigivna fångar återvänder, är som de är. Under hela 1900-talet har i olika omgångar mer eller mindre välformulerad kritik framförts mot den etablerade kriminalpolitikens viktigaste instrument, fängelset. Det dröjde dock fram till mitten på 50-talet innan opi· nionen var mogen för att lyssna på argumen. ten. KRUM bildades 1966 och har uneleret antal år utgjort debattens stormcentrum Diskussionerna inom denna organisation 1i· lade på en sakkunskap som visade sig ha en förödande kraft - en kombination av Ole· dersäglig personlig erfarenhet hos de medlemmar, som tillbringat större delen al' sn liv på slutna institutioner, och teoretiski kunskaper hos de medlemmar, som hade studerat kriminologi, juridik och psykologi Obekväma sanningar om vårt rostiga straff. maskineri spreds i rask takt genom tidningsartiklar, radioprogram, anstaltstidningar och debattböcker. Efter hand vaknade också fångopinionen till liv. De nya tankarna hade gett hopp om förändring, och medvetandet om den e situationen ökades till den punkt där de omsattes till solidarisk kamp för mänskliga rättigheter. Höjdpunkten i denna utveckling 0 uppnåddes under l970, då majoriteten av fångarna i det land, som internationellt gjon n sig känt för en mycket progressiv kriminal- ,. vård, deltog i en hungerstrejk riktad mot ea n destruktivt och omänskligt system. Inom politiska partierna hade man följt debanea, och behovet av förändring ökades i sam1111 grad som sanningen uppenbarades- a111 kriminalvård vilade på värderingar som in hörde hemma i modern tid. Märkligt nog fanns inte några allvarligalt partipolitiska motsättningar i frågan, et har visat sig möjligt att komma överens mvad som kan ses som inledningen till ett eformarbete i form av den s k kriminalårdsberedningen. Grundtankarna i dess örslag vilar på insikten om de skadeverkmgar isolering genom frihetsförlust skaar. Förslaget innebär en omfördelning av esurserna till social kontroll i frihet och en eorganisation av anstaltssystemet, så att efer hand majoriteten av fångarna under antaltstiden kan hålla kontakt med samhället tanför i form av ökat antal permissioner h utökade möjligheter till s k frigång, dvs angen sköter ett arbete i det vanliga arbetsliet, men bor på anstalten. Man skall dock omma ihåg att detta sker mot bakgrunden 1 att ett antal fängelser får ett betydligt årdnande klimat i form av kraftigt skärpta .. kerhetsåtgärder mot dem, som inte anses unna placeras i öppna eller relativt öppna ormer. · rivårdens problem ör frivårdens del blir resultatet en kraftig kning av klienter med djupgående social h psykisk problematik, vilket fordrar reurser och kunskaper av en omfattning, som an nog inte riktigt gjort klart för sig. Friårdens 0änstemän har idag en arbetsbelasting, som trots resursförstärkningar ökat 1cket kraftigt. Kravet på en ökad insats av ormell social kontroll från övervakningsämndernas sida i kombination med kravet a en intensifierad insats till hjälp för klienr med djupgående störningar har tillsamans med lokalanstalternas krav på att få el av frivårdens resurser lett till en mycket 345 pressande situation. Att kriminalvårdens klienter inte är särskilt populära hos vare sig psykiatriska kliniker, alkoholpolikliniker eller andra vårdinrättningar, trots att ca 20 9t har föreskrifter om en sådan kontakt inskriven i sin dom, kan ytterligare försvåra läget för frivården . Sett i ett större perspektiv står det klart, att den nuvarande frivården och dess insatser utgör en mycket begränsad del av vad som erfordras för att lösa dessa mycket svårbearbetade problem. En analys av problemens art och omfattning kan här vara till nytta. En mycket stor del av frivårdens klienter är kraftigt handikappade i relation till de krav, som ställs av det moderna industrisamhället. De handikapp, dessa människor har, kan i stort sett indelas i sex huvudkategorier: l. Psykologiska handikapp med brister i självkänslan, osäkerhet, bristande kännedom om egna resurser, isolering mot samhället och brist på konstruktiva intressen som några av ingredienserna. 2. Medicinska handikapp i form av en stark överrepresentation av olika sjukdomstillstånd i denna grupp. Vanligt är kroppsliga defekter som resultat av intensivt missbruk av alkohol och narkotika. 3. Utbildningsmässiga handikapp med otillfredsställande skolunderbyggnad, där många står på gränsen till analfabetism och föUaktligen inte kan tillgodogöra sig de utbildningar som står till buds. 4. Arbetsmarknadsmässiga handikapp med kortvariga och tillfälliga anställningar under mycket långa perioder av 346 arbetslöshet, vilket lett till ofta oöverstigliga svårigheter att leva upp till de krav på uthållighet, rutin och snabbhet som ställs i arbetslivet. 5. Ekonomiska handikapp i form av obetalda böter, rättegångskostnader, skadestånd, underhållsbidrag etc som, om vederbörande får ett arbete, snabbt gör sig påminda via kronofogden och lämnar individen i en situation där han med uppbådande av alla sina resurser ändock hamnar i den livssituation, som skapas av ett ekonomiskt existensminimum. 6. stigmatiseringen, dvs det handikapp som skapas av de attityder, vilka den utslagne möter när han söker ett arbete, en bostad eller sociala kontakter överhuvudtaget. Ett handikapp, som har sin motsvarighet hos individens upplevelse av sig själv sådan den utformats av djupt destruktiva uppväxtmiljöer och institutionsmiljöeL Villkorlig dom med övervakning infördes på 1920-talet. Sedan 1965, då brottsbalken trädde i kraft, har denna typ av sanktionsform utnyttjats i ökad omfattning. Domstolarna har också fått ökade möjligheter att dö- ma psykiskt sjuka eller mentalt störda människor till villkorliga påföljder med övei-vakning. Enligt brottsbalken kan man överlämna personer som begått brott till barnavård, nykterhetsvård eller psykiatrisk vård av öppen eller sluten typ. I de två sistnämnda fallen har domstolarna i allmänhet föredragit att döma till skyddstillsyn i kombination med föreskrift om kontakt med läkare. Detta har lett till att frivården har fått en grupp klien· ter som en tung socialpsykiatrisk belastning I stockholmsområdet har en fjärdedel a1kh· entgruppen en föreskrift om läkarkomak inskriven i sin dom. Det torde vara så a denna kontakt i praktiken fungerar nnckct dåligt, bl a beroende på att den uppsökamit verksamheten är dåligt utbyggd och att m vid psykiatriska kliniker och liknande.institutioner helst arbetar med välmotiverade, snäJ. la och tacksamma patienter - egenskaper som man uppenbarligen inte tyckt sig stöu på så ofta bland kriminalvårdsklienteL En behandlingscentral l Stockholm har inrättandet av Fri1·årde Behandlingscentral kom mit att innebära CJI möjlighet för denna grupp att få hjälp med sina problem. För närvarande pågår 1 denna institution en utvärdering av del första årets verksamhet, och man kan får uppfattning om problemens svårighetsgrad om man ser på några av de siffror som föreligger. Av totalt 334 personer, som varit i konW! med Frivårdens Behandlingscentral, III! följande andel varit föremål för tidigare gärder: barnavårdsåtgärder, främst övervakning ungdomsvårdsskola skyddstillsyn skyddstillsyn plus anstaltsbehandling ungdomsfängelse fängelsestraff 347 internering nykterhetsvård upprepad långva1-ig 7,5 o/c tyvärr inte särskilt lysande traditioner inom 34,5 o/c detta område. 84 7cpsykiaterkontakt Yård på mentalsjukhus 49,8 7c Behovet av resurser \lanifest missbruk förelåg i 93,4 o/c av samtliga fall, och av det aktuella missbruket var: alkoholmissbruk 76,6 7c sniffn ing 4,8 o/c opiatmissbruk 12,6 o/c centralstimulantia 42,6 o/c cannabis, legal 20,7 o/c missbruk av psykofarmaka 14,4 7c Ar samtliga missbrukare var 54 7c att beteckna som blandmissbrukare, dvs de missbrukade två eller flera av missbruksmedlen. Klienternas grad av missbruk och social missanpassning har bedömts vid första kontakt samt sex månader senare. Detta har gilit möjlighet att studera kortsiktiga förändringar. Resultatsammanräkningen är ännu inte klar, men allt tyder på att man uppnått en klar förbättring i situationen för majoriteten inom gruppen. Ett arbete med ett så svårt belastat klientel ger unika erfarenheter som kan komma frirården i stort till del. Vad som särskilt måste framhållas när det gäller denna ganska krä- lande typ av verksamhet är vikten av en mvcket god personalvård och goda personalresurser överhuvud taget, detta i kombination med en ständigt fortgående, med verksamheten integrerad vidareutbildning samt en samarbetsanda grundad i en väl utvecklad personaldemokrati. Kriminalvården har I arbetet med att söka rehabi litera männikor med en kombination av svårt missbruk och allmänsociala anpassningssvårigheter måste man ha klart fö1· sig att det är fråga om en tålamods- och resurskrävande process, som kan sträcka sig över en period av fyra till fem år. Detta kräver också personkontinuitet i kontakten, något som ofta kan kompliceras av att övervakningstiderna inom kriminalvården inte är anpassade efter detta. Vidare förekommer en ganska stor personalomsättning på de ~änster, som medför direktkontakt med klienterna. En annan komplikation i detta arbete är att det bakom svårare typer av missbruk ibland döljer sig psykoser. Missbruket är i själva verket att se som en självmedicinering av de symptom denna psykos ger. l detta arbete är det också viktigt att inte omyndigförklara de människor man arbetar med genom att undvika att ställa krav - detta är viktigt för ett f1·amgångsrikt arbete. Man skall dock ha klart för sig, att förutsättningen för att kunna ställa krav är att dessa krav baserar sig på en väl etablerad personlig relation. Sett i ett större sammanhang är det naturligtvis dyrbart att börja ställa verkliga krav - man måste ju då tillhandahålla möjligheterna att leva upp till dem. Mot bakgrund av den i inre och yttre mening outhärdliga verklighet utslagenheten innebär, är det lätt att förstå att ensamhet, förtviv lan och fattigdom gör sig gällande i 348 form av desperata beteenden och för den utslagne tillbaka inför domarskranket, där han på nytt möter fördömandet från det samhälle han ofta inte fått vara medborgare i. De åtgärder, som erfordras för att kunna bearbeta problemen, fordrar tillgång till en rad resurser för att kunna stödja och hjälpa individuellt i form av goda övervakare, psykoterapeuter, möjligheter till snabb läkarkontakt, juridisk rådgivning, nya boendeformer för att bryta isolering - listan kan göras lång. Men framför allt erfordras förändringar av mer generell natur utifrån de lärdomar om vårt samhälle, som finns att hämta på dess botten. Dessa förändringar måste förs1 och främst ske i den ekonomiska och sociala strukturen. I t ex höghusens betongsamhällen runt storstäderna, dit utslagna människor i stort antal hänvisas, blir dessa människor ännu mer utslagna och isolerade. De finns inga möjligheter att vårda och behandla bort problem, vars djupare orsaker inte är att söka i den mänskliga naturen utan i en samhälle, som framkallar en livssituation som för de sämst ställda grupperna skapar den desperation vi andra har givit betedningen avvikande beteende.