Namn att minnas Östen Sjöstrand Geni. Mystiker. Kuf. Tre kännares omdömen om Östen Sjöstrand. Vem vet? Kanske är han litet av valje. Säkert är under alla förhållanden att han nu är "en ibland de aderton" efter det celebra trippelvalet i våras och redan utpekad som Karl Ragnar Gierows efterträdare i egenskap av Svenska Akademiens ständige sekreterare. "Hur tänker du i avseende på våra tre ledigheter i Akademien? Ett sådant notvarp har vi icke på länge, jag tror aldrig, haft att göra." "I övrigt anser jag saken ej vara utan vikt. Akademien har länge levat i ett slags dödsslummer och som korporation alls intet verkat. Det vore väl om vi finge en sekreterare som kunde vara anima collegii och som kyrkostöt förmå oss att höra litet på Tidens predikan. Hans skyldighet borde vara att själv ärligen redogöra för den utländska vitterheten, om han även ej kunde förmå oss att själva varken läsa eller bedöma den, och påskynda fulländandet av ordbok och grammatika, vilkas utarbetande nu går så längsamt att det liknar barberaren som uppehöll sig så länge med att raka skägget på ena sidan att det hann växa till på den andra. Därtill borde han ställa Akademiens finanser i ordning, vilka nu är nästan så illa förvaltade som statens." Ja, citaten är, som man kan ana, inte hämtade ur några samtida brev. Men även om Akademiens såväl pekuniära som litterära ställning i dag är avsevärt bättre, visar de att den vittra areopagen ständigt brottas med samma problem och att sekreterarens åligganden är sig tämligen lika. Och vad invalet beträffar måste man nog medge att brevskrivaren hade mindre konventionella synpunkter än sina kolleger av i dag. Bland de kandidater Tegner- ty det är naturligtvis han - brukade förorda befann sig exempelvis Johan Ludvig Runeberg, som alldeles bortsett frän att han kritiserat Tegner icke ens var svensk medborgare. Där befann sig Fredrika Bremer, som var kvinna, och Tegner hänvisade särskilt till att Anna Maria Lenngren tidigare varit på tal. Där befann sigJöns Jakob Berzelius, världsberömd som vetenskapsman, men inte precis någon vitterlekare - det var f ö den ende av de tre Tegner lyckades fä accepterad. I jämförelse med dessa kandidater förfaller dt. som nu blivit valda, knappast originella. Torgnr T:son Segerstedt är visserligen ett utmärkt nam~ men skulle varit ännu bättre för tiugu år sedm P O Sundman är en författare som man kan ba och mista - möjligen kan man säga att valet av bonom vittnar om politisk klokskap, eftersom han sin person inbegriper allt som finns av intellektiDo lism inom det största borgerliga partiet. Men, här under kvinnoåret och för övrigt alldeles sett det, varför inte en stor författarinna som gitta Trotzig eller åtminstone en med stor läsekrets som Astrid Lindgren? Och ligen Östen Sjöstrand: finns det inte ett svenska poeter av i dag frän A som i .n.''P""'"'...I till T som i Tranströmer som skulle varit lika terade? Jo, kanske det, men efter det formidabla gerande, som föregick trippelvalet, enades till sist om att Sjöstrand skulle kunna bli en så sekreterare. Tegner har redan ovan antytt hur en kyrkstöt skall vara beskaffad. När man ser på den av dem: frän Rosen von Rosenstein till row, blir man dock en smula tveksam om hur delproportionalen skall te sig. Det finns att välja på. Den älsklige poeten Frans Franzen. Den elegante versifikatören von Beskow. Carl-David af Wirsen, så som ursinnig reaktionär att ingen tänkt på som ganska god skald och lejonhjärtad av Akademiens integritet. När fiscus sökte sig in i Akademiens hus vid Skeppsbron, Wirsen hade sin ~änsteväning, spärrade han gen och hotade tillkalla polis, ett bevis för miens oavhängighet av statsmakten. Karlfeld~ vilken det rustika och artificiella ingick en löslig och om icke oklanderlig så dock rätt ståndlig förening. Hallström, detta värda fin-de-siede-fossiL Österling, som världsspråk han än talade, hälsade alla · pristagare välkomna på samma skånska. Och slutligen Gierow, den suveräne nipulatören av våra massmedia, vilkas utfrågare aldrig någonsin lyckats nå fram nom bakom hans svarta maffiaglasögon, k k: P' le kommer denne intelligensaristokrat att se ut som ' en titteraturens gangsterkonung, som aldrig lycny ms överbrygga distansen till hans skepsis, hans tn, .n. pessimism, hans bittra humor och trötta ironi. ha Hur skall Östen Sjöstrand lyckas utgöra en meo- ~!proportional mellan dessa? 1 1 Sågra data. Han är född i Göteborg 1925 av .a- oorgerlig härkomst. Han blev bankgänsteman så men iråkade en religiös kris under vilken han v- undfådde en Kristusvision, som förmådde honom r- mlämna sitt dittillsvarande yrke för att ägna sig la kförfattarskap. Fadern till en av hans närmaste It- mner var oceanograf och i dennes hem, som al lltv ett andra hem för Sjöstrand, fick han ett lidelm Jefullt intresse för den moderna naturvetenska- 1_ pms världsförklaringar. Ungefar samtidigt träffaHan en katolsk präst och blev själv katolik. Han i- har visserligen sedermera lämnat den katolska n lvrkan men betraktar sig allgämt som religiöst sö- -a !ande. Även om hans tro, som han uttrycker det, mit kan beskrivas i vanliga konfessionella termer, n har katolicismen och speåellt thomismen haft ett 1 _ agörande inflytande på hans författarskap. Kom- !- linationen av katolskt färgad religiositet och na- !- 11l!Vetenskaplig upptäckarhåg har satt sin prägel ~ hans poesi. ;~ Han debuterade 1949 med "Unio" och har sed n e a r dan dess utgivit ett tiotal diktsamlingar. Om hans mdra, "Invigelse", skrev Olof Lagercrantz att den lisar en löftesrik förmåga att genomföra ett inlttklat och betydelsefullt tema och hålla de skilda paniema känslomässigt samman. Han tillägger dock att Sjöstrands dikt är svårgenomskådad, avbruten av egendomliga böneramsor och med oclulta inslag, som man inte riktigt förstår sig på, men som helhet mycket verkningsfull, en fuga 315 med något av Bachs starka förtröstan . Ungefar så har kritiken av Sjöstrand även i fortsättningen formulerats, låt vara i alltmer högaktningsfulla ordalag. Han anses "svår", även om han själv tillbakavisar denna förebråelse genom att hänvisa till det gensvar han fått vid offentliga uppläsningar. Vid hans inval i Akademien karakteriserade Åke Janzon honom som "en mäkta seriös, knappt halvsekelgammal yngling och en av våra mest esoteriska poeter." Lagercrantz' anspelning på det musikaliska elementet i Sjöstrands diktning träffar mitt i prick. För Sjöstrand är musik och diktning oskiljaktiga, att dikta är för honom att översätta musik till ord. Han har f ö översatt texter till flera operor alltifrån Gluck till Stravinskys "Rucklarens väg". Han är självständig och otidsenlig nog att räkna Debussy och Ravel till sina favoriter. Hans främsta merit för sekreterarebefattningen i Akademien är hans stora språkkunskaper och enorma beläsenhet i modern, framför allt fransk poesi, som han förgänstfullt översatt. Han har för övrigt själv presenterats i engelsk översättning och därvid enligt expertisen gjort lika starkt intryck som i original - eller rentav starkare. Slutligen har han, bland annat som redaktör för de samverkande akademiernas organ Artes - enligt somliga en nästintill obegripligt snårig och intelligenssnobbistisk tidskrift, enligt andra vår enda publikation på verkligt högkulturell nivå - visat stor administrativ talang. Eller som någon uttryckt det: "Han tycker mycket om att tala i telefon ." Svenska Akademiens framtid verkar att vara säkrad. GU