ERIK ANNERS: Väljaropinionen I vÃ¥ras gjorde Statistiska CentralbyrÃ¥n en stor opinionsmätning bland borgerliga väljare om deras inställning till borgerlig samverkan. Resultatenfinns publicerade i en skrift, som här kommenteras av professor Erik Anners. Han uppehÃ¥ller sig särskilt vid folkpartiet. J)ess väljare önskar en samverkan, ochför partiet riskabelt mÃ¥nga är beredda att rösta pÃ¥ ett annat parti, om ingen samverkan kommer till stÃ¥nd. Det är sÃ¥, hävdar han, som den senaste SIFO-undersökningen skall tolkas. Omfolkpartiets ledare gÃ¥r starkare mot socialdemokraterna, kommer sÃ¥dana väljare, som övergivit partiet, att Ã¥tervända. Opinionsläget inför 1976 Ã¥rs val har pÃ¥ vikti· ga punkter klarlagts i tvÃ¥ opinionsmätning· ar. Den ena, utförd i vÃ¥ras av Statistiska CentralbyrÃ¥n (SCB) pÃ¥ uppdrag av den allmänborgerliga samarbetsorganisationen Forum för Samhällsdebatt (FSD), gällde de borgerliga väljarnas inställning till borgerlig samverkan och har redovisats utförligt i en nyligen utkommen skrift utgiven av FSD. Den andra är DN-GP-SDS:s sedvanliga SIFO-undersökning av partierna och väljar· opinionen i september. Redan i somras publicerade FSD de allmänna resultaten av sin mätning. Det visade sig att i alla tre partiernas väljarunderlag förelÃ¥g överväldigande majoriteter för en borgerlig samverkan i 1976 Ã¥rs val. Alla tre partiernas väljare uttalade sig vidare med starka majoriteter för att det var viktigare att de borgerliga partierna fick majoritet i riks· dagen än att det egna partiet fick fler riks· dagsmän. Därigenom hade man i undersök· ningen tillämpat den s k trattprincipen, nämligen att steg för steg ställa den tillfrÃ¥ga· de inför frÃ¥gor, som mÃ¥ste utlösa en konflikt mellan partilojalitet och intresset för borger· lig samverkan. I de följande frÃ¥gorna tvingades den tillfrÃ¥gade längre än sÃ¥. Frå· gorna tillspetsades genom att först gälla det egna partiets profil kontra samverkan. Till slut begärdes svar pÃ¥ om den tillfrÃ¥gade fortfarande skulle sympatisera med sitt parti om det engagerade sig i uppgörelser med socialdemokraterna, som skulle starkt för· svÃ¥ra en borgerlig samverkan. Därvid framkom att sÃ¥ starka minoriteter (C 23,4, F 29,6, M 33,3) valde borgerlig samverkan framför sina partisympatier att ett parti, som gick pÃ¥ n linje vilken skulle starkt försvÃ¥ra en sÃ¥- an, riskerade svÃ¥ra röstförluster. Resultaten var inte alldeles oväntade. Det 0-Ã¥riga socialdemokratiska maktinnehavet ar skapat en stark och permanent opinion land de borgerliga väljarna för en samveran syftande till ett regimskifte. Att kalla etta "blocktänkade" är en överförenkling. I grunden är det troligen frÃ¥ga om en instinkiv känsla hos de borgerliga väljarna, att en emokrati inte kan fungera om det inte mns ett regeringsalternativ av tillräcklig trovärdighet och styrka. Just det märkliga förhÃ¥llandet, att starka majoriteter i alla tre partiernas väljarunderlag, t o m i folkpartiet med dess trängda läge, ansÃ¥g att borgerlig majoritet i riksdagen var viktigare än fler riksdagsmän för det egna partiet, talar för den tolkningen. De mÃ¥nga resultaten SeB-undersökningen har sitt särskilda värde genom att antalet intervjuobjekt var sÃ¥ stort (ca 3 200) att det till skillnad frÃ¥n SIFO-mätningarna med deras mindre underlag (ca l/6-del av SCB-mätningen) blev möjligt att fÃ¥ fram siffror för läget i lOolika regioner i landet, däribland de väljarmässigt tunga Stockholms-, Göteborgs- och Malmö- regionerna. Man kunde ocksÃ¥ fÃ¥ fram upplysande siffror om reaktionerna hos manliga och kvinnliga väljare liksom hos olika Ã¥ldersoch inkomstgrupper. Det visade sig rentav möjligt att fÃ¥ ett nÃ¥gorlunda säkert grepp beträffande läget hos olika kategorier av partibytare - grupper som naturligen tilldrar sig särskilt inJresse. 413 Tack vare den utfrÃ¥gningsprincip som tilllämpades har författarna till FSD:s skrift, Östen Bohlin och Jan Wibble, kunnat analysera de regionala och andra speciella resultaten. De har kommit fram till en mängd betydelsefulla och belysande nyanseringar. Materialet är i själva verket överströmmande rikt; det är nödvändigt att hänvisa till FSD:s skrift. Här är det bara möjligt att i korthet behandla vissa särskilt viktiga resultat; viktiga därför att de ger de tre partierna vägledning beträffande hittills oklara frÃ¥gor. Som typexempel kan vi ta folkpartiets situation pÃ¥ det regionala planet. Med tanke pÃ¥ att olika strömningar inom folkpartiet sliter i skilda riktningar, när det gäller partiets politik gentemot socialdemokratin, är de regionala opinionerna beträffande intresset för borgerlig samverkan speciellt betydelsefulla. Var är intresset minst? Var störst? Vad betyder dessa reaktioner med tanke pÃ¥ antalet röstande i resp region för folkpartiets rikspolitiska ställning? Jämför man de regionala opinionerna med rikssiffrorna visar det sig- inte oväntat - att engagemanget för borgerlig samverkan är svagast i de typiska . orrlandslänen, alltsÃ¥ ner till gränsen mot Kopparbergs och Gävleborgs län. Det är uppenbarligen d~t gamla Västerbottensfrisinnet, som stött pÃ¥ s~ark lok!ll press ger sÃ¥dant utslag. Här har folkpartiet ocksÃ¥ lyckats bäst med att behÃ¥lla sin väljarkÃ¥r frÃ¥n 1973: 75 %, att jämföra med rikssiffran 65,6 och Göteborgssiffran 58,2. Likväl är skillnaderna mellan rikssiffrorna beträffande intervjusvaren och motsvarande regionala siffror- il)te sÃ¥ störa. Det är även här starka majoriteter för borgerlig 414 samverkan och betydande minoriteter, som kan gÃ¥ förlorade vid en profilpolitik eller ett samarbete med socialdemokraterna. Folkpartiets svÃ¥righeter Det stora bekymret för folkpartiet är uppenbarligen de folkrika tätortsregionerna kring Stockholm, Göteborg och i fyrstadskretsen. Här föreligger ocksÃ¥ en markerad skillnad mellan själva stadsomrÃ¥dena och länen omkring, som är högst upplysande. I Göteborgs kommun har man ett svagare intresse för borgerlig samverkan än i regionen. Förklaringen är uppenbarligen den att en del av det mera lättrörliga väljarunderlaget i Göteborg redan lämnat partiet. Jämförelsen med regionen kring Göteborg klargör att det är frÃ¥ga om de för borgerlig samverkan mest intresserade. I Göteborg har folkpartiet nämligen bara kvar 58,2% av 1973 Ã¥rs väljare, medan partiet i regionen bevarat 64,8 %. I regionen är ocksÃ¥ kraven pÃ¥ borgerlig samverkan utomordentligt höga. PÃ¥ samma sätt förhÃ¥ller det sig i fyrstadskretsen jämfört med skÃ¥neregionen och i Stockholms kommun jämfört med Stockholms län. Anhängarna av samverkan har i större skaror gÃ¥tt frÃ¥n partiet i storstäderna men finns ännu kvar i regionerna omkring, och där ger de exceptionellt höga siffror för borgerlig sa'mverkan. slutsatsen kan inte bli mer än en. Om folkpartiet skulle föra en politik, som skulle försvÃ¥ra en borgerlig samverkan inför 1976 Ã¥rs val eller rentav leda till en splittrad borgerlighet, kan detta antagas medföra överhängande risker för stora förluster i tätortsregionerna kring Stockholm, Göteborg och f}r· stadskretsen. Detsamma gäller märkligt nog SmÃ¥landsregionen, där folkpartistsiffrorna för borgerlig samverkan är uppseendeväc· kande höga. Förmodligen spelar det starka smÃ¥företagarintresset hos folkpartiet i Jön· köpings län en viktig roll för detta opinionsutslag. Viktigast är naturligtvis de varnande siff· rorna i de tre storstadsregionerna. Det är där de stora lättrörliga väljarmassorna finns. Enhetsfronten ett krav Beträffande centerpartiet bör noteras an dess framryckning i l973 Ã¥rs val inom f)T· stadskretsen, Södra Götaland och Stockholm skulle hotas av en politik, som ledde till bor· gerlig splittring. I dessa omrÃ¥den är nämJi. gen intresset för borgerlig samverkan sÃ¥r· skilt högt inom centerpartiets nya väljarunderlag. För Moderata samlingspartiet gällu att dess väljare i flera av de valkretsar, dÃ¥ partiet vann sina största framgÃ¥ngar 197S, oftare än genomsnittligt anser att partiet !b avstÃ¥ frÃ¥n en politik som är ägnad att försvlo ra ett borgerligt samarbete. Detta är nÃ¥gg att betänka för partiet bÃ¥de när det gäller ton och tendens. Redan mot bakgrund av dessa entydiga önskemÃ¥l frÃ¥n de tre partiernas väljare IJOIIo de onekligen en borgerlig enhetsfront ko ma till stÃ¥nd i l976 Ã¥rs valrörelse. Varje för sig fÃ¥r ju klara anvisningar om hur bör handla för att behÃ¥lla de presumtiva~Â- jare de hade vÃ¥ren l975. SÃ¥ lÃ¥ngsamt grundläggande väljarreaktioner ändrar sig vÃ¥rt land lär nämligen inte det allmänna · ionsläget beträffande det borgerliga sarnrbetet förändras nämnvärt före valen . Men partier vill ju inte bara behÃ¥lla de röser de redan har. De vill fÃ¥ nya ocksÃ¥. Även Ã¥ den punkten har FSD-skriften vägledning att ge: Undersökningen visade nämligen att vÃ¥- ren 1975 fanns det en borgerlig väljargrupp utan angiven partisympati, som omfattade ca 460000 väljare. Huvuddelen av dessa kommer vid valet 1976 med all sannolikhet att rösta pÃ¥ nÃ¥got av de tre borgerliga partierna. SÃ¥ mycket intressantare är det dÃ¥ att majoriteten av denna grupp (71 ,2 %) kräver av det parti de skall rösta pÃ¥ att det anpassar sin politik till en borgerlig samverkan. Endast 4,2 % svarar nej pÃ¥ frÃ¥gan, medan övriga är osäkra. Av detta kan rimligen den slutsatsen dras att varje borgerligt parti, som hoppas vinna nÃ¥got större antal röster frÃ¥n denna grupp av "floating votes", kan göra detta endast genom aktiv oppositionspolitik gentemot socialdemokraterna och en anpassning av sitt handlande sÃ¥ att en borgerlig samverkan kommer till stÃ¥nd. Man kan till och med vÃ¥ga anta att det parti, som hävdar sig bäst i dessa hänseenden, har särskilt stora utsikter att vinna gehör hos den stora gruppen allmänborgerliga utan deciderad partisympati. De olika tolkningarna Därmed fÃ¥r man ocksÃ¥ hjälp att tolka den SIFO-undersökning om väljaropinionen och partierna, som publicerades den l oktober. Vi skall här bara stanna vid en siffra, som är anmärkningsvärd och vars innebörd det är 415 viktigt att tolka rätt. Folkpartiets röstandel har stigit frÃ¥n 7 % till 8,5 %. Dagens Nyheter har skyndat sig att tillskriva partiets "lugna fullföljande av kursen" sedan 1973 Ã¥rs val förtjänsten av detta och synes hoppas pÃ¥ fortsatta framgÃ¥ngar allteftersom partiet fullföljer denna linje och visar "profilen som ett handlingsberett parti, öppet för konstruktiva lösningar". Man kan gott beundra Gunnar Helen för hans mod och uthÃ¥llighet i en svÃ¥r situation. Men nog fÃ¥r man sätta ett frÃ¥getecken för DN :s karakteristik av folkpartiets politik. Än mindre är det möjligt att instämma i tidningens förhoppningsfulla prognos att beredskap till "konstruktiva lösningar" - därmed förstÃ¥r DN ju i själ och hjärta ett samarbete med socialdemokraterna - skulle leda till fortsatta framgÃ¥ngar för folkpartiet. Ty siffrorna frÃ¥n FSD-undersökningen talar ett helt annat sprÃ¥k. Till de redan anförda kan man foga den upplysningen ur FSD-skriften, att de vÃ¥ren 1975 nytillkomna väljarna till folkpartiet (ca lO% av partiets röstetal 1973) oftare än de som stannat kvar frÃ¥n 1973 är beredda att lämna folkpartiet , om detta gör upp med socialdemc.kraterna. LÃ¥ngt troligare än DN :s tolkning är alltsÃ¥ att folkpartiets ökning frÃ¥n 7 % till 8,5 % beror pÃ¥ att Gunnar HeU:n - och andra auktoritativa talesmän för partiet - just under september skärpt sin oppositionsattityd mot socialdemokraterna och klart deklarerat att en borgerlig riksdagsmajoritet ocksÃ¥ bör leda till en icke-socialistisk regering. Förklaringen till folkpartiökningen skulle dÃ¥ helt enkelt vara att denna attityd frÃ¥n folkpartiledningens sida lett till vinster bland grup- 416 pen allmänborgerliga väljare utan deciderad partisympati liksom till en viss överströmning av moderata väljare. Moderata samlingspartiet uppvisar ju en nedgÃ¥ng med I %. Det skulle dÃ¥ snarast vara frÃ¥ga om väljare, som moderaterna erövrat frÃ¥n folkpartiet under intryck av Haga l och II och som nu gÃ¥tt tillbaka till sitt gamla parti. FSDskriftens material ger alltsÃ¥ anledning till antagandet att de till folkpartiet nytillkomna 1,5% till sin majoritet bestÃ¥r av väljare, som vill ha borgerlig samverkan och som med Argusögon kommer att bevaka partiet pÃ¥ denna punkt. "Gives oss mera vittne behov?" Om sÃ¥ är fallet fÃ¥r folkpartiet goda tillfÃ¥llen att mot bakgrund av SCB:s stora opinionsmätning och de fortlöpande SIFO-undersökningarna kontrollera hur dess politik slÃ¥r inom väljaropinionen. Hittills presenterat material Il· der i varje fall pÃ¥ att en kraftfull och konsekvent politik frÃ¥n folkpartiets sida, inriktad pÃ¥ att skärpa oppositionsattityden mot regeringen och verka för borgerlig sammanhÃ¥llning, snabbt skulle leda till stigande röstande!. Materialet tyder ocksÃ¥ pÃ¥ att motsatt politik skulle leda till motsatt resultat.