JAN-OLOF SUNDELL: Politisk litteratur Fillic Jan-Olof Sundeils artikel är en fortsättning på dem som han tidigare shivit i Svensk Tidskrift om politisk litteratur av olika slag. Denna gång behandlar han både biografier - under ett dr harinte mindre än tre sådana kommit lit bara om Stalin - och böcker om Kina och Chile. Sundeli slutar med en redogö- relse för en bok om folkrätten, och denna bok rekommenderar han mycket varmt, iDen om han även i fråga om den har egnaoch till en del kritiska synpunkter. Just nu tycks det ha blivit på modet att skriva biografier om betydande politiska och historiska personligheter från vårt eget århundrade. Detta gäller bl a 1900- talets mest kända diktatorer och tyranner, Stalin och Hitler. Båda två har tidigare porträtterats på ett utmärkt sätt av framstående skribenter och till synes blivit föremål för definitiva tolkningar av deras insatser. Här avses Isaac Deutschers Stalinbiografi från år 1949 och Alan Bullocks "Hitler - a Study in Tyranny'' från 1953. Stalin har under det senaste året blivit föremål för åtminstone tre biografers mö- dor, Ronald Hingley, Robert Tucker och Adam Ulam. Det är den sistnämndes ar· bete på över 700 sidor som här skall behandlas. Ulam har varit knuten till H arvarduniversitetet sedan 1950 och är en av de absolut främsta amerikanska sovjetspecialisterna. Han har tidigare bland annat publicerat studier över rysk utrikespolitik och över spänningen mellan Ryssland och USA efter kriget - The Rivals från 1971. Det nya arbetet heter "Stalin - The Man and his Era" (Viking) . Ulam är en mycket personlig för att inte säga egensinnig historiker, något som kan verka störande på vissa läsare. Men det var ju faktiskt också trotskybeundraren Deutscher i sin studie över Stalin. Men med denna reservation kan man nog ändå konstatera att Ulam presterat en lysande framställning. Han har ansträngt sig att förstå sitt skrämmande föremål men har samtidigt lyckats hålla 366 en kritisk distans till den egendomlige person som Stalin var. Speciellt fascinerande blir Ulam i sin bedömning av Stalins utveckling från skicklig politiker och intrigmakare till blodtörstig och sjukligt misstänksam tyrann. Detta gällde inrikespolitiken. När det gäller utrikespolitiken lyckades den ryske diktatom även på 30- och 40-talen bevara en ofta skicklig och försiktig politikers agerande. Till bokens mest fascinerande partier hör hur Stalin på 20-talet gradvis stärker sin maktställning och genom ett skickligt intrigspel spelar ut sina medtävlare om makten mot varandra. Fakta i målet är inte nya, men Ulams redogörelse är fräsch och spännande som en thriller. Tysk syn på Hitler Stalin är inte den ende tyrann som nyligen blivit föremål för en grundlig historisk framställning. Den tyske historikern Joachim Fest utgav förra året i Västtyskland en jättelik biografi över Hitler (Propyläen) på över l 000 sidor. Fests bok har i hemlandet gått ut i minst 300 000 exemplar och den har översatts till en rad språk. Glädjande nog kommer boken trots sin storlek troligen att ges ut på svenska. På sina håll har boken kommit att sammankopplas med den s k Hitlervåg, som svept över världen under de sista åren, men det är knappast rättvist. Fest började med sitt arbete redan i slutet av sextiotalet och han kunde inte då förutse det ytliga och hastigt uppflammande intresse för Hitler som skulle komma. Hans bok är i högsta grad ett seriöst arbete och förtjänar att behandlas därefter. De bästa delarna av boken är de som gäller Hitlers ungdom och den första tiden som politiker. Något över halva boken gäller också perioden fram till M achtiibernahme. De senare delarna lider av att Hitlers persal tenderar att komma i bakgrunden för ea allmän beskrivning av tredje rikets uppgång och fall och därtill räcker det ut rymme som finns kvar ändå inte. I sin strävan att förstå sin huvudpersal går Fest kanske också litet väl långt ibland. De demoniska och nihilisti b dragen hos Hitler tenderar understund011 att komma i bakgrunden. Det finns sål~ des invändningar att göra. Den är kansir också i en del avseenden underlägsen Bu]. locks berömda standardarbete. Men av· snitten om "Kamptiden" och Hitlers vä( till makten är lysande. Bokens värde för· höjs av ett mycket intressant bildmattriaL Objektiv syn på Kina Till de viktigaste staterna i det kommunistiska lägret hör Folkrepubliken Kina, k som i höst firar sitt 25 års-jubileum som h stat. Samtidigt får man inte glömma att v. Kina som statsbildning och som en a d flodkulturernas vaggor har mångtusen- m åriga traditioner att falla tillbaka på. Så- 01 dana traditioner försvinner inte sna~ fe med eller utan kulturrevolutioner. Mycket k< av det som på senare tid skrivits 011 L Kina har varit starkt färgat av författa- at rens sympatier. I regel har det varit fråga li.J (Il) en ganska onyanserad beundran för vad man brukar kalla det kinesiska experimentet. Synen på den unga Sovjetstalm på 20-talet är en tankeväckande om än ej helt ny parallell. Det är däremot mera tunnsått med verkligt informativa framställningar som förmedlar en någorlunda säker kunskap utan att författaren slall missionera för den ena eller andra ståndpunkten. Till det bästa som finns skrivet internationellt hör den amerikanske sinologen John King Fairbanks "The United States and China", vars forsta upplaga utkom redan 1948, men som kontinuerligt revideras i nya upplagor. På svenska har nu kommit en förträfflig liten pocketbok "Kina - Tradition och förnyelse" (Almqvist & Wiksell) med fyra författare, Göran Frenne, Trygve Lötveit, Göran Malmqvist och Hans Wolf. Av författarna svarar Malmqvist för de äldre historiska avsnitten, Frenne för landets ekonomiska utveckling sedan 1949, Wolf för den kinesiska utrikespolitiken och norrmannen Lötveit för avsnittet om kommunistpartiet och inrikespolitiken. Det begränsade utrymmet har framtvingat en koncentration till vissa ämnesområden, men boken ger med denna begränsning en myckenhet saklig och väl underbyggd information utan onödiga pekpinnar åt läsaren. Samtliga författare har gjort väl ifrån sig, men det kanske mest intresseväckande avsnittet är Lötveits. Kanske sammanhänger det med att denne i fjol utgav sin doktorsavhandling just om det kinesiska kommunistpartiets ideologiska utveckling av 1930-talet. Kina och Latinamerika 367 början Sven Lindqvist hör till dem som ser med beundran och respekt på Kina. Det visade han redan i "Kina inifrån", som utkom för drygt tio år sedan. Märkligare är väl att det också tydligt framgår i hans nya stora arbete om Latinamerika. "Jord och makt i Latinamerika" I-II heter den (Bonniers). Lindqvist har skrivit en mycket intressant och djuplodande studie över problemen med ägarstrukturen och behovet av jordreformer i Latinamerika. Han har förenat en omfattande läsning av specialisters arbeten med informationssökande på platsen i en rad olika latinamerikanska länder, däribland Brasilien, Colombia, Bolivia och Chile. Det är på många sätt en tankeväckande bok. Man skall dock vara medveten om författarens socialistiska sympatier. I hans förra Latinamerikabok, "Slagskuggan" från 1969, gjorde han en pedagogisk jämförelse mellan de usla förhållandena i Latinamerika och revolutionens utpost därstädes Kuba. Då var det inte tal om en jämförelse med Kina. Nu efter de senaste årens utveckling duger tydligen inte längre Kuba som förebild utan den kinesiska byn måste komma till heders. Ty alla jordreformer som prövats eller försökt genomdrivas i Latinamerika har kommit till korta, därför att de varit halvhjärtade eller därför att de genomförts i samhällen med en bevarad kapitalistisk ekonomisk struktur i övrigt - och 368 det duger inte menar Lindqvist. Därför måste man hänvisa till Kina som föredöme, tycks det, utan att hänsyn tas till hur olika de historiska och kulturella erfarenheterna varit. "Jord och makt i Latinamerika" har många förtjänster, men författarens slutsatser gör ändå en läsare besviken. Så enkel är ändå inte verkligheten. Chile Utvecklingen i Chile de senaste åren har tilldragit sig stort intresse. Det har säkert sammanhängt med att det funnits många gemensamma drag mellan Chile å ena sidan och Italien och Frankrike å den andra - i politiskt avseende. I alla tre länderna har det funnits ett stort och starkt kommunistparti som dominerande faktor på vänsterkanten. Man såg länge Allendes folkfrontsregim som ett testfall, som kunde visa om en fredlig omvandling av samhället i socialistisk riktning med demokratiska medel är möjlig. Två nyutkomna böcker belyser den chilenska utvecklingen ur ett kritiskt perspektiv, engelsmannen Robert Moss "Chile's marxist Experiment" (David & Charles) och Andres Kungs "Att så socialism och skörda fascism" (Askild & Kärnekull). Moss har som Economists Chilespecialist haft utmärkta möjligheter att följa utvecklingen på plats, och hans bok hann också ta hänsyn till militärkuppen. Kiing har haft svårigheter att få sin bok om Chile antagen av något förlag, vilket inte sammanhänger med bokens kvalitet utan haft att göra med att det inte i dag är opportunt att framföra kritiska syn· punkter på Allenderegimens maktutövning. De två författarnas syn på utvecklingen har mycket gemensamt. Vissa skillnader finns dock. Kung tar hårdare än Moss avstånd från militärkuppen. Den sistnämnde menar att kuppen inte enbart innebar ett olagligt avlägsnande av en i konstitutionell ordning tillkommen regering. Denna regering hade nämligen tidigare brutit mot både andan och bokstaven i lagar och förordningar. Både landets högsta domstol och folkrepresenta· tianens nedre kammare hade offentligt fördömt den för inkonstitutionellt handlingssätt. Moss påpekar att det hävdats Chile att detta förhållande utgjorde för utsättningen och den moraliska legitimationen för det militära maktövertagandet. Till saken hör att det var Allende som började dra in militären i politiken genom att ta in höga officerare i sin ministär i slutet av 1972. Det var den s<Jcia. listiska konfrontationspolitik som Frent popular drev vilken ledde till starkt m~ c stånd från det borgerliga Chile, som ena- c de den kristdemokratiska och konservativa c oppositionen och i kombination med t1 våldsam inflation skapade en omöjlig • S' tuation. Moss menar att Allende måste 11 vetat strax före kuppen att han hamnat !l en återvändsgränd. Därför hade han E hans anhängare sökt importera vapen k bygga upp självständiga socialis · d motståndscentra. Moss tolkning - och v mindre grad Kungs - är naturli Ö' starkt kontroversiell, men även om · äJ ken någon gång skulle skjuta över målet behövs den som en motvikt mot den onyanserat positiva synen på Allendes regim i Chile. Det tragiska exemplet Chile visar hur det kan gå när konfrontationspolitik av våldsammaste slag får dominera. En lång tid etablerad demokrati gick under och ersattes av en blodig och brutal militärdiktatur. Folkrätt och världspolitik Den värld vi lever i är fylld av krig och konflikter. Skenbart kan det synas vara ett totalt kaos. I själva verket finns det för umgänget mellan staterna norrner och rättsregler på samrna sätt som det finns för individer och grupper inom staterna. Under hundratals år har det växt fram en folkrätt, till stor del grundad på sedvanerätt genom staternas faktiska uppträ- dande genternot varandra men delvis också grundad på internationella avtal (såsom FN-stadgan), vilka begränsar statemas handlingsfrihet. I normala vardagliga relationer mellan medlemrnarna i det internationella statssamfundet har denna folkrätt en väldig praktisk betydelse. Än intressantare är emellertid att konstatera vilken roll folkrätten, direkt eller indirekt, spelar även i krissituationer. Man vill eller kan inte bortse från den. Ett ovanligt bra exempel är det amerikanska agerandet under Kubakrisen 1962, där man från amerikansk sida medvetet valde ett agerande som skulle vara mer i överensstämmelse med folkrättens regler än den bombning av raketbaserna som 369 det först var tal om. Detta är bara en av aspekterna på folkrättens betydelse som framkommer i Ove Brings synnerligen intresseväckande och välskrivna populärvetenskapliga studie "Folkrätten och världspolitiken" (Askild & Kärnekull). På ett begränsat utrymme lyckas Bring klargöra även för icke-jurister vilken roll folkrättsliga aspekter spelar i det storpolitiska skeendet i vår tid. Boken förtjänar att läsas av många men inte minst av de som svarar för informationen inom massmedia. Varje tidningsredaktion borde se till att man har ett exemplar av Brings bok tillgängligt som referensmateriaL Då skulle man kanske kunna slippa att se dc misstag som alltför ofta förekommer i tidningsspalterna när det gäller folkrättsliga synpunkter inom storpolitiken. Bring behandlar bl a formerna för stater och deras uppkomst och deras erkännande, frågan om aggression och självförsvar samt problem kring krigsförbrytelser och folkmord (t ex Song My-fallet). Under rubriken Om noninterventionsprincipen behandlar han några av USA:s interventioner i Latinamerika, den ryska invasionen av Tjeckoslovakien 1968 och frågan om USA eller Nordvietnam brutit mot folkrätten i Vietnam. Brings bok är inte invändningsfri - han för exempelvis ett egendomligt resonemang om Israels krigsöppning 1967, och han tar alltför lätt på vissa delar av problematiken när det gäller Vietnamkriget. I båda fallen utgår han från förhållanden som fakta eller som bevisade sanningar på ett sätt som måste irritera en historiker. Det är 370 t ex sannolikt - men ingalunda slutgiltigt bevisat - att det var fråga om ett uppror i Sydvietnam i slutet av femtiotalet som först senare kom att i begränsad utsträckning stödjas av Nordvietnam. Men det råder inte alls enighet bland dem som sysslat med denna problematik om sakförhållandet. Det finns också de som hävdar att upproret i söder från början styrdes och leddes från norr. Vilken slutsats man än kommer till på denna punkt, medför den konsekvenser för hur man skall bedöma USA:s respektive Nord· vietnams agerande ur folkrättslig syn· punkt. Men även om man kan ha invänd· ningar mot vissa delar av Brings analys, bör det samtidigt konstateras att denna i regel är intresseväckande, okonventioneD och ofta mycket stringent. Brings bok är det stora hela ett utmärkt arbete och för· tjänar att läsas av alla som intresserar sic för internationella problem i vår oroliga värld.