Dagens frågor Depressionspsykos Den svenska allmänheten har sedan senare delen av augusti fått många dåliga nyheter på det ekonomiska området. Det började med att räntan höjdes, vilket inte borde förvånat någon med tanke på valutareservens fortsatta nedgång. Men så kom ett kursfall på börsen påminnande om oljekrisens dystraste veckor. Det kursfallet - eller i vart fall dess omfattning - var däremot förvånande, eftersom den svenska exportindustrin fortfarande blomstrar under en högkonjunktur, som den inte upplevt på länge. Särskilt gäller detta våra stora basprodukter, cellulosa, papper och stål. Visserligen är denna konjunktur såtillvida prekär, som det nästan bara är vårt eget land, som befinner sig i en så gynnsam situation. För andra, t ex Danmark, Italien och England är läget mycket svårt. Å andra sidan är meningarna delade huruvida vår svenska exportkonjunktur skulle väsentligt försvagas under detta år eller ens nästa år. Det finns alltså anledning att tillsvidare taga saken kallt och vänta både med aktierealisationer och depressionsjämmer. Fortfarande finns möjligheten att världskonjunkturen vänder nästa år, så att Sverige inte hinner med någon djupare egen svacka innan de positiva verkningarna från världsekonomin kan få gynnsamma återverkningar här hemma. Men i stället för kyla och fattning har vi fått uppleva ansatser till en depressionspsykos, där man till och med bringat katastrofen från 1930-talet i åtanke. Särskilt har massmedia bidragit med Kassandraskrin, som torde skrämt många. Detta är farligt inte bara för småsparare, som kan bringas att i panikens tecken sälja sina aktier, utan också därför att viljan till nyinvesteringar och expansion hos små- och mellanstora företagare kan svikta. Psykoser av detta slag leder erfarenhetsmässigt till onda cirklar. Pessimistiska prognoser blir självförverkligande genom att allt tolkas i svart. Även goda nyheter kan vantolkas och leda till fortsatta skrärnselreaktioner. Ett exempel på detta var president Fords och utrikesminister Kissingers skarpa varning till de oljeproducerande länderna mot fort· satta prishöjningar, vilket sades skulle kunna leda just till en världsdepression. Reaktionca i pressen världen runt blev oro - man såg i uttalandena just bekräftelser på att en ekonomisk katastrof står för dörren. I själva verket var de båda amerikansia politikernas aktion både tillfredsställande ock lugnande. Oljeländerna - enkannerligca arabstaterna - har bedrivit en utpressningspolitik, som tillfogat den industrialiserade västvärlden betydande skador. Det var på tiden att oljeschejkema erinrades om att vitterns i-länder har bestämd vilja att försvm sig, om de finner att oljeprisutpressnings blir ett verkligt hot mot deras välfärd. Stormvarning för Danmark Det politiska dramat i Danmark är långt ifrh slut. Men regeringen Harding överlevde i ~ ternber sitt hittills svåraste prov och klarade sig genom en politisk kompromiss. Det VII den fjärde i ordningen under regeringCII knappt tio månader långa existens. Hr Hartlings parlamentariska läge innelir att han för att få en majoritet måste Il stöd antingen av socialdemokraterna eller • Mogens Glistrops s k Frarnstegsparti. HaJt. ling försökte i veckovis först att få socialdt mokratema med på regeringens skattCID gram, som innehöll rätt omfattande skaatsänkningar och samtidigt höjning av mo• från 15 till 20 procent. Men det lyckades ialt. Efter förhandlingar med de borgerliga sökte han ännu en gång att få en övere melse med Anker Jörgensens socialdem ter. Vid det laget höll regeringens trov· het på att försvagas bland väljarna, som ligt flera opinionsmätningar i stort antal le ha slutit upp bakom Hartling. Men höll på att närma sig socialdemokraterna de för mycket och för länge. Inte heller denna gång lyckades det. I llillet såg det ut att bli en samverkan med den andra sidan i Folketinget, dock ej med Glistrops folk. HartJing saknade ej många t&ter för att få en nödvändig majoritet. Hoppet om att skatteprogrammet skulle gå igeIIDIII tillintetgjordes, då socialdemokrater och Glistrops parti aktivt gick emot regeringen Ullder debatten. Socialdemokraterna avstod Yisserligen från att rösta emot men lät sig i llillet infångas av ett kommunistiskt förslag till misstroendevotum, vilket Glistrop också anslöt sig till: Partidisciplinen höll bland socialdemokraterna, där meningarna dock var så delade att Anker Jörgensen, vars svaghet blir allt tydligare, tvingades sätta in sin ställDing på att hålla partiet samlat. Däremot höll inte enigheten inom Glistrops parti. Det räddade hr Hartlings regering. Fyll av Glistrops partikamrater röstade mot kommunisternas misstroendevotum och för repgens förslag, som enligt Glistrop betydde brott mot ett löfte om ännu större skattelättnader. Det blev alltså en rämna inom Framstegspartiet, och den är ännu inte läkt, även om skadan begränsats till att ett par medlemmar lämnat partiet. En lämnar Folketinget helt och avlöses av en mera trogen medlem, men den andra har lämnat partigruppen och kommer i fortsättningen att återfinnas på den borgerliga sidan av Folketinget. På det juridiska området förefaller hr Glistrops framtid osäker, sedan den länge förberedda processen mot honom nu har börjat. Den kommer att fortsätta i åratal, och påstå- endet om att det är fråga om politisk förföljelse kommer att upprepas åter och åter igen. Det har myndigheterna huvudsakligen sig själva att tacka för. Saken har dragits ut för länge, och nu kommer åtalet då Mogens Glistrop har blivit en central figur i dansk politik, även om hans ställning rubbats och hans parti försvagats. Men också regeringen HartJing har försva- 395 gats. Ett nytt stormlopp emot den låter säkerligen inte vänta på sig länge. Barometern för vintern och våren - om nu regeringen överlever så länge - står på storm. Kyrkliga bekymmer Inte oväntat begagnade statsminister Palme tillfället, då folkpartiets landsmöte mot partistyrelsens önskan uttalade sig för skilsmässa mellan stat och kyrka, att på nytt aktualisera denna fråga. Avsikten var naturligtvis att så splittring bland de borgerliga och att sätta hr Helen i en besvärlig situation. Han skickade fram kyrkominister Hans Gustafsson, som i TV-rutan tungt och förtroendeväckande talade om att han studerat remissvaren på fru Myrdals dödsskjutna utredning - han måste vara både snabbläsare och snabbtänkare av rang. En skilsmässa måste komma till stånd, sade han, givetvis utan att förklara sitt "måste". Han var däremot beredd att skjuta upp den till 1992. Han räknar uppenbarligen med att, om inte han själv, så i varje fall hr Palme skall sitta så länge. Ett snabbt svar kom från de kretsar inom det socialdemokratiska partiet, som är emot skilsmässan. Hr Kjell Ericson i Malmö ledde på sin tid den s k Malmökonferensen mot fru Myrdal. Även nu reagerade han och hans meningsfränder bestämt. De hade tydligen inte förstått, att hr PaJmes initiativ var taktiskt betingat och inte avsåg att vara något annat. Splittringen inom statsministerns parti i denna fråga blev åter demonstrerad, och det var förmodligen inte hr PaJmes mening. Kyrkoministern hänvisade också i TV till ett uttalande av biskop Lindegård i Växjö, och i detta fall förstår man honom bättre. Biskopen har trots prästbristen i stiftet avvisat en kvinnlig teol kand, som han i varje fall inte vill prästviga nu. Han säger att teologiska samtal pågår i stiftet, och han kan inte tänka sig att prästviga kvinnor före 1976. Nu kan en biskop vägra att prästviga vem han vill, och om hans samvete förbjuder det, 396 behöver han inte alls prästviga kvinnor. När hr Lindegård valdes till biskop var han emellertid positiv till kvinnliga präster. Att hans samvete skulle vara så inrättat, att det ändrat sig efter utnämningen för att sedan väntas återgå till sitt forna tillstånd på våren 1976, förefaller vara uteslutet. Han har alltså inte uttryckt sig fullt klart. Han kunde kanske ha sagt att han räknade med att domprosten Danelis inflytande i stiftet skulle komma att upphöra om några år. Men så sade han inte. Att han även annars har svårt att sätta sina tankar i ord tycks vara uppenbart. Han har nämligen också talat om att han haft ett själavårdande samtal med den enda kvinnliga prästen i stiftet, en vice komminister på Öland. Hon å sin sida uppfattade först samtalet så att biskopen uppmanat henne att söka sig ur stiftet. Att detta skulle innebära själavård förefaller en lekman, som inte utsätts för sådan, vara osannolikt. Biskopen har också". förklarat att han inte avsett något dylikt. Kanske kan man föreslå hr Lindegård att han gör upp med någon duktig journalist i Växjö att alla biskopliga uttalanden i fortsättningen skall gå genom denne. Då blir säkerligen formuleringarna begripliga; hr biskopen alltid obetaget att, liksom presidenten i Amerikas Förenta Stater, efteråt ändra på innehållet, om detta av någon anledning skulle visa sig vara olämpligt. Eller också kan han göra som en av hans stora föregångare brukade göra, fastän av annan anledning: han gick i vinteride på Östrabo och lät då inte höra av sig. Partierna förser sig Det har varit svårt för kommuner och landsting att undvika skattehöjningar i år. På en del håll har man lyckats, på andra misslyckats. Ändå har de kommunala instanserna fått hålla igen på utgifterna mer än någonsin. Också högt behjärtansvärda anslagskrav har man många gånger tvingats avvisa. Det finns dock ett område som enligt fram. för allt socialdemokratiska kommunalpolitiker bör undandras alla besparingsambitioner. Det är partistödet. I Kalmar läns lands. ting höjs stödet från 7 000 till 12 000 kr per mandat. Endast moderaterna reserverade sir i förvaltningsutskottet. I Jönköpings läm landsting blir stödet lika stort, en höjning med 4 000 kr per mandat. Moderaterna och folk· partistema i förvaltningsutskottet krävde oför· ändrade bidrag. Även i ett läge då kommunerna har goda finanser är så stora höjningar motbjudande I dagens bekymmersamma budgetsituation ir de en ren utmaning, framför allt som någa övertygande motiveringar inte framlagts lir att partiemas ekonomiska behov skulle vall så mycket större än andra kommunala viD samheters. Partistödshöjarna har hävdat att ans!• ökningarna inte påverkar kommunernas ebo norni i stort. Argumentet är ovidkommandt Med rätt eller orätt hyser många männisbt misstro mot politiker. Detta kommer nu • nolikt att öka genom omdömeslösa kolllllll' nalmäns partiegoism. Vad skall medbo tänka när politikerna skär ner eller a · det ena anslagsäskandet efter det andra, tidigt som de beviljar sina egna organisa · ner rundhänta ökningar? Säkert kommer skilliga att fråga sig hur kommunalpolitik hushållar med skattepengar över huvud Kanske de tror att generositeten är begr·· till politikerna själva. Höjda partistöd är farliga även i ett sperspektiv. Det talas ibland om pamp · Ingen tvekan råder om att allvarliga te ser i den riktningen numera förekommer. ken med detta är ingenting mindre än att det demokratiska systemet kan hotas, bl a nom att missnöjespartier av samma slag i Danmark och Norge provoceras fram. borgamas tålamod är redan hårt p • framför allt genom den hämningslösa skattepolitiken. Det har nu gått så långt alla politiker, oavsett färg, har anledning att besinna sitt moraliska ansvar. De som snålar med medel till väsentliga samhällsändamål men som samtidigt är ytterligt frikostiga med liattebetalarnas pengar mot de egna partieroa gör motsatsen. Den draksådden kan stå dem dyrt. "De små profitörerna" En av socialdemokratiens trogna nationalekonomer, professorn i Göteborg Bo Södersten och hans forskningsassistent Bo Sanddin publicerade i nr 5 av Tiden en artikel: Bostadsekonomi och bostadspolitik, som är mycket upplysande. Särskilt gäller detta deras syn på småhusägarna. De säger bl a: "Vi är på väg in i en situation där medelklassens medlemmar inte alls har några möjligheter att genom sparande ur arbetsinkomster skaffa sig en förmögenhetstillväxt som tillnärmelsevis är jämförlig med den som värdestegringen på villor representerar. Det är, för att ta ett konkret exempel, omöjligt för en yngre akademisk lärare med en årlig inkomst på 60 000--70 000 kronor att spara de 15 000 kronor ur en beskattad inkomst som han automatiskt får varje år genom att äga ett egnahem. Följderna av denna tingens ordning kan naturligtvis inte utebli i längden: de undergräver samhällsansvar och är ett hån mot alla strävanden till solidaritet och jämlikhet." För att i jämlikhetens namn trycka ned också småhusägarna - de kallas för "de små profitörerna" - skisserar de båda socialistiska ekonomerna ett antal ingrepp i nu gällande realisationsvinstbeskattning. För det första bör indexklausulen avskaffas och skatt uttagas även på enbart nominella värdestegringar. "Det kan ... inte vara motiverat att av sentimental och förvänd hänsyn till den 'lille medborgaren', den lille villaäga· 397 ren tillåta årliga miljardvinster för både små- och storprofitörerna", sägs det. Vidare bör det fasta reparationstillägget på 3 000 kr per år tagas bort. Det anses medföra en otillbörlig privilegiering. I praktiken innebär det nämligen en garanti för att frukterna av det eventuella arbete, som fastighetsägaren lägger ned på fastigheten, skall komma honom själv tillgodo. Detta är fel, menar man. Hänsyn bör endast tagas till dokumenterade utgifter, som fastighetsägaren haft. För att avrunda räkningen uppåt yrkar dessa småhusägarnas fiender att vinstbeskattningen skall höjas från 75 % till 100 % och att skatten inte skall utgå i samband med inkomstskatten utan uttagas för sig. Eljest på- verkas den av de avdrag som den skattskyldige får göra, och sådant är inte rättvist. "Må- let bör vara att draga in hela kapitalvinsten". Det är betecknande för hrr Söderstens och Sanddins politiska värderingar att de inte ägnat en tanke åt problemet hur man skall hindra att småhusägande i deras skattesystem går med garanterad årlig förlust. Ty så blir fallet, eftersom det inte är tekniskt möjligt - allra minst i inflationstider med kreditrestriktioner - att hålla småhusen belånade till 100 %. Och det är förutsättningen för att systemet alls skall fungera. I dessa herrars föreställningsvärld finns naturligtvis inte tanken att det skall löna sig att arbeta och spara för att få den för familjen bättre bostadsmiljö, som ett småhus kan ge. Argumentet att det ur hela samhällets synpunkt är värdefullt att "den lille medborgaren" genom möjligheten att få en ringa kapitalvinst stimuleras att själv förvalta och vårda ett eget hem, det hör inte heller hemma hos dem. Men så mycket är säkert, att skulle socialdemokraterna binda sig för åtgärder av den i Tiden föreslagna typen, då lär de mö- tas av ett uppror med en mängd av sitt eget folk i spetsen. 398 Svensk Tidskrift och inflationen Hela svenska folket lider under inflation, prisstegringar och skatter. Mom,shöjningen den 16 september var särskilt kännbar, sedan folk under en tid lärt sig att den uppenbarligen inte var nödvändig. Den borde aldrig ha genomförts, så som den framtida konjunkturen kan bedömas och inför de kommande lö- neförhandlingarna. Men finansminister Sträng hade fått ett löfte att han skulle få tillbaka sin skatt, som i våras sänktes till hans uppenbara förbittring. Han älskar inte att godvilligt ge upp en pålaga. Svensk Tidskrift har naturligtvis drabbats av de kostnadsstegringar, som följer inflationen i spåren. Produktionskostnaderna har gått uppåt. Framför allt påverkas de av två faktorer. Den första är tryckningskostnaderna, som givetvis måste stiga till följd av höga löner och arbetsgivareavgifter, också de senare en skatt som beställarna måste vara med att betala. Den andra är papperspriserna, som utom på grund av löner och skatter stigit under påverkan av det höjda priset på olja. För papperet betalar tidskriften i dag drygt 50 procent mer än för ett år sedan. Vad den utgiften kan gå upp till 1975 kan för närvarande ej ens uppskattas. Lägger man härtill att portohöjningar med all sannolikhet blir aktuella nästa år och att distributionen alltså kommer att fördyras, är det egentligen bara en av de större posterna i tidskriftens budget, författararvodena, som inte följt med. En förbättring av dem hade dock varit en höjning som tidskriften med mindre klagan skulle ha accepterat. Prenumerationspriset för Svensk Tidskrift måste därför från nästa år höjas med 10 kronor. Det är ett ledsamt meddelande att l» höva framföra till prenumeranterna. Men dc:t har blivit nödvändigt att göra detta. Styrebal för Svensk Tidskrift har fattat beslutet vii medveten om att det kan påverka tidskriftes utgivning i både positiv och negativ riktni!f Ett pris av 45 kronor för helår är upJICI' hariigen i och för sig inte orimligt, särskilt 111 man jämför med vad böcker kostar i daJ Allvarliga försök kommer att göras att l» hålla det så länge som möjligt. Svensk Tidskrift kan hänvisa till att dess pris varit oU. ändrat i fem år, trots alla kostnadsstegrinp och svårigheter av många slag. Svensk Tidskrift har gått framåt undlr senare år. Den tryckta upplagan uppgår till 4 400 exemplar, och av denna svarar fasta prenumeranterna för 3 300 exemp Detta innebär en tämligen vid krets av k ficerade läsare. Men naturligtvis bör och denna krets vidgas ytterligare. Vid denna tid på året kan det kanske derstrykas, att Svensk Tidskrift väl lämpar som julgåva till vänner och medarbetare, man tror kan vara intresserade av - rent av i behov av - att läsa en icke p bunden tidskrift med konservativ inrik · Vi ber både våra prenumeranter och lösn merköpare att tänka på detta. All hjälp, Svensk Tidskrift kan få, mottages med riktig tacksamhet. Redaktionen lovar för del att göra sitt bästa för att motsvara förtroende, som kommer den till del från sarnas sida.