BENGT ODENSTEDT: Språkkunskaper Man har hört m)•cken klagan över de bristande språkkunskaperna hos dem som gått igenom den nya skolan. Universitetslektor Bengt Odenstedt redogör i sin artikel för undersökningar som han gjort av 50 äldre och 50 yngre studenters kunskaper i hans eget ämne, engelska, och också i svenska. Påfallande skillnader mellan grupperna finns, och därtill kommer de yngres nästan fullständiga okunnighet om grammatik. Författaren lägger skulden på myndigheternas doktrinära inställning och på tvivelaktiga undervisningsmetoder, som påtvingas lärarna. Han ger ett drastiskt exempel på hur indoktrineringen kan gå till. Enligt hans mening strider den låga ambitionsnivån mot elevernas vilja: den förutfattade meningen att grammatik är tråkigt är t ex inte riktig. Odenstedt finner att vi halkar efter i den internationella utvecklingen. slutsatsen är inte ny, men den tål att upprepas. Det har under de senaste åren ofta klagats på den sjunkande kunskapsnivån i våra skolor. Icke minst har kritiken drabbat kunskaperna i svenska och främmande språk. Det har exempelvis sagts (av Sven Stolpe) att "studenterna är okunniga som djur". Är denna kritik berättigad? Eller är den bara ett utslag av fördomar och kverulans? En brist i debatten har ofta varit att den byggt på personligt tyckande, icke på fakta. För att i någon mån råda bot härpå beslöt jag insamla fakta om kunskapsni· vån hos studenter från det nya gymnasiet Som material använde jag tre diagnostiska prov, varav två i engelska och ett i svenska, som samtliga nybörjare vårterminen 1973 genomgick vid Engelska institutionen vid Stockholms universitet. Dessa prov omfattade engelsk ordkunskap, eng· elsk grammatik och svensk ordkunskap. Proven var av flervalstyp, dvs för varje fråga ges ett antal svarsalternativ, bland vilka studenten skall välja ut det rätta. På grund av det stora antalet frågor är möt ligheterna att gissningsvägen nå bra resul· tat erfarenhetsmässigt uteslutna. Resultaten av en sådan undersökning blir givetvis av större intresse om man har något att jämföra dem med. Vid vår institution föreligger kanske inte så vanliga möjligheter till dylika komparativa under· sökningar. Man kan exempelvis järnfön kunskaper hos yngre och äldre studenter, hos sådana som gått i nya gymnasiet och sådana som gått i gamla. Vi har nämligen två kategorier studerande: de yngre stude· rande, som fortsatt sina studier efter gymnasiet och i regel är 19-23 år gamla, och ett relativt stort antal förvärvsarbetande, 10m studerar på kvällstid. De har i allmänhet en studentexamen som ligger 10- 40 år tillbaka i tiden. Denna termin var de båda grupperna ungefär jämnstarka (nå- got mer än 50 i båda). Det föreföll därför som om de diagnostiska proven i januari 1973 lämpade sig särskilt väl för en jämförelse mellan de båda grupperna. Genom slumpvis gallring reducerades grupperna något, till två grupper om vardera 50. Den första, grupp Y, omfattade yngre studenter i åldrarna 19-23 år; dessa har alltså avlagt studentexamen de sista fem åren. Den andra, grupp Ä, omfattade studerande i åldrarna 26--66 år; dessas studentexamen Hgger följa<ktligen ca 8- 48 år tillbaka i ·tiden. Svensk ordkunskap Provet i svensk ordkunskap bestod av 100 ord av varierande svårighet, från fäkta till diskreditera. Medeltalet för samtliga deltagare i provet blev 82 rätt. Jämför man grupperna, finner man a,tt medeltalet i grupp Y (de yngre studerande) blev 76 rätt, i grupp Ä 90 rätt. Skillnaden är sensationellt stor. Den torde framträda ännu klarare genom följande ia~kttagelse: bland de yngre nådde endast 2 av 50 över 50 rätt, bland de äldre hela 25. I grupp Y hade hela 29 deltagare under 80 rätt, i grupp Ä endast 3. Att de 1Hdre studenterna skulle nå bättre resultat på detta prov var väntat. Det gamla talesättet att "man lär så länge man lever" torde gälla även clet egna moders- 357 målet. Det kan dock inte råda något tvivel om att den övervägand€ majoriteten av de ord man kan vid mogen ålder lär man sig redan under de receptiva åren före studentexamen. De äldre studenternas förkrossande överlägsenhet är därför alarmerande. För att ge en uppfattning om vad en medelstudent i respektive grupp kan och inte kan användes följande metod: jag valde ut de 10 studenter i varje grupp, som låg närmast medelvärdena (76 resp 90), och undersökte sedan hur många rom besvarat några utvalda ord korrekt. Resultatet redovisas i nedanstående tabell. Ord Grupp Y Grupp Ä provision 5 9 räfst 6 10 ränker 4 10 agnar 5 9 fägring 6 9 rämna 6 9 åstunda l 8 otidighet 4 8 agronom 8 lO disparat 6 9 konstellation 3 8 diskrepans 3 8 fasett 2 8 fäkta lO 9 konsternera 2 9 Dessa siffror visar att de yngre studenternas okunnighet tydligen gäller även så frekventa vardagsord som provision, rämna, agnar, fasett. Tydligt är också att studentexamen inte längre är någon 100- procentig garanti firattett ord som agronom ingår ens i det passiva ordförrådet. 358 När det föreligger sådana luckor i det centrala ordförrådet kommer inte de lå- ga siffrorna för de mindre frekventa, abstrakta orden disparat, konstellation, diskrepans som någon överraskning. Hur mycket av en ordinär tidningsartikel förstår man om man är okunnig om sådana ord? Kan man föra ett nyanserat resonemang när sådana ord inte ingår i ens begreppsförråd? Aterstående ord är att hänföra till det s k passiva ordförrådet. Ingen begär att våra studenter själva i tal och skrift skall använda verbet åstunda. Men självfallet måste man veta vad det betyder när man stöter på det i litteraturen. Hur skall man kunna läsa exempelvis Strindberg och Vilhelm Moberg utan att känna till ord som räfst, ränker, otidighet och fägring? Den som minns bardomens högtidliga skolavslutningar och psalmen "Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. .." kan inte undgå att något hö- ja ögonbrynen när han ser att detta gamla vackra ord tilldelas betydelser som "beteshage" och "boplats från stenåldern". Man inregistrerar dock med tillfredsställelse att alla de yngre studenterna kunde verbet fäkta. Här föreligger ett bevis så gott som något på televisionens stora betydelse som folkuppfostrare! Att den med säkerhet bidragit till att förhindra inlärning av de andra orden 'kan vi här bortse från. Vad beror den dåliga ordkunskapen på? Några erfarna svensklärare framhöll följande faktorer: l) timantalet för svenska har skurits ned från 13 till 11 i nya gymnasiet; 2) därutöver har litteraturläsningen ytterligare beskurits på bekostnad av11 rad andra moment med ringa eller ingfl relevans för ämnet: filmkunskap, argt mentationsanalys, studieteknik etc. Re tionerna mellan litteraturläsning (ink! ve läsning av tidningar och annan prosa) och dessa nya moment är unge 70-30. Att dessa senare knappast ver befrämjande på ordkunskapen är up bart. Vidare har den äldre litteratu starkt beskurits till förmån för 1900-tu litteratur; 3) gymnasisterna läser väse ligt mindre på egen hand än förr. D bekräftades av en nyligen publicerad · ternationell undersökning av gymnasist nas kunskaper i modersmålet i 19 länd Att Sverige trots sina gamla fina skol ditioner hamnade nedanför mitten - det gäller ordkunskap är betänkligt, i s nerhet som ett antal u-länder deltog. mest skrämmande var dock att när gällde intresse för litteratur hamnade S rige sist av samtliga 19 länder. Det är k ske inte att undra på- den splittring ämnet som nuvarande läroplaner föres ver kan knappast verka befordrande Iitteraturintresset. Engelsk ordkunskap Provet i engelsk ordkunskap omfatta!k 120 engelska ord med fem svenska översättningsalternativ till varje. Medelvärdd för samtliga testade blev 57,6 rätt. För Ii yngre studenterna blev medeltalet 49 rätt, för de äldre 63 rätt. Följande tabt.l ger exempel på ord i provet och visar hl många av de 10 "medelstudenterna" i var. je grupp som kunnat dessa ord. c c a il c h 11 o c c 11 I r g e r: Ord Grupp Y Grupp Ä dawn, gryning 4 7 chin, haka 4 8 ankle, vrist 6 9 improve, förbättra 8 10 cardboard, papp 4 3 sanction, tillstånd 4 8 humiliate, förödmjuka 5 10 inimitable, oefterhärmlig 6 9 offence, förolämpning l 7 pacific, fredlig 3 7 diversion, förströelse o 4 conduit, rörledning 4 imbibe, insupa 7 De äldre studenternas överlägsenhet även i detta prov är utan tvivel en stor överraskning. Det är visserligen välbekant, att genomsnittsstudentens förkunskaper språk numera är skrala. Detta blev särskilt evident vid de akademiska språkinstitutionerna år 1969, då de mottog den första kullen från nya gymnasiet. Men å andra sidan har ju de äldre studenterna ett mycket stort handicap - man måste rimligtvis glömma mycket mera på 20-30 år än på 2-3 år. Jag kan inte dra någon annan slutsats av undersökningen än att en rad högfrekventa ord aldrig blivit inlärda av många yngre studenter, medan de hos de äldre inpräntats så fast att de ännu efter 20-30 år sitter kvar i minnet. En bättre kommentar till den förkättrade "gamla" skolans pedagogiska förmåga kan inte tänkas. Att över hälften av de yngre ej kan ordet chin är genant. I den gamla skolan fick man redan första läsåret lära sig att chin inte betyder "kind" utan "haka". Det kan invändas att många av de för- 359 värvsarbetande sysslar med engelska i sitt arbete. Jag känner denna kategori studerande väl sedan flera år och jag vill invända, dels att detta ingalunda är så vanligt som man tror, dels att de som gör det i regel sysslar med engelsk handelskorrespondens eller undervisar i engelska på mellanstadiet. Den sorts engelska de på detta sätt kommer i kontakt med är för speciell eller för elementär för att den skall verka befästande på det i engelsk litteratur eller tidningar gängse ordförrådet. Det låter sig också sägas att de äldre studenter, som börjar läsa engelska vid universitetet, är specialintresserade och troligen regelbundet och envetet läst engelska romaner ända sedan de tog studenten. Tillåt mig tvivla! All erfarenhet säger att det bara är i undantagsfall som arbets- och familjeförhållanden medger en sådan lyx. Av de 50 testade äldre studenterna var 41 (dvs 82 procent) kvinnor. Det stora flertalet är antingen förvärvsarbetande eller hemmafruar eller ofta bå- dadera. Man kan lätt föreställa sig hur många engelska romaner sådana kvinnor hunnit avverka under årens lopp. Jag har ibland frågat dessa kvinnor när de läser. Svaret brukar bli: på kvällar och nätter; i bästa fall några timmar på lördagar och söndagar. Inlärningens problem Ovan konstaterades att de yngre studenternas sämre prestationer sannolikt inte beror på glömska utan på utebliven inlärning. Låt mig genast fastslå att det med säkerhet bara är i undantagsfall som man 360 kan klandra lärarna härför. Jag har den största respekt för den svenska lärarkårens ambitioner och kunskaper. Nämnas kan att i början på 1960-talet var medelstudietiden för 2 betyg i engelska i Uppsala 4,5 terminer. Den som gått igenom en så- dan eklut kan sina saker. En orsak är tvivelsutan de konstaterade bristerna i svensk ordkunskap. Sämre kunskaper i modersmålet leder ofelbart till större inlärningssvårigheter då man studerar främmande språ:k. Att exempelvis många inte kunnat lära sig ordet ankle, vrist, beror sannolikt på att man inte känt till svenskans ankel. På samma sätt måste det vara svårare att lära sig ord som sanctian och inimitable om de svenska orden "sanktion" och "imitera" inte ingår i ens vokabulär. Jag har ibland funderat över hur det kan kännas att ofta ställas i den inlärningssituationen, att man som översättning på ett ord i ett främmande språk får ett svenskt ord som man inte känner till. Antag exempelvis att ordet (och därmed begreppet) förödmjuka inte ingår i ens ordförråd. Hur skall man då kunna lära sig ordet humiliate i tabellen ovan? Förbindelsen mellan de båda orden blir konstlad, meningslös och faller snart i glömska. De yngre studenternas sämre prestationer på detta ord och på ord som offence, diversion, imbibe beror sannolikt på sådana luckor i det svenska ordförrådet. I andra fall torde sämre kunskaper i andra främmande språk och sämre allmänorientering över huvud taget förklara att de yngre studenterna kommer till korta i tävlan med de äldre. Den som vet al "fred" heter paix på franska missar iDII pacific, inte heller den som hört talas pax romana eller den som tagit reda Ii vad namnet på jordens största hav, Tll Pacific, betyder. Rent aUmänt kan sägas, att enligt lande kursplaner och direktiv för en skan intensivläsning av text eftersatts extensivläsning, teoretisk och prak · grammatik tiU förmån för konversation hörövningar, skrivövningar till förmån talövningar. Det är min bestämda u fattning att extensivläsning och konv tion sällan leder till några fasta, bes de kunskaper. Sådana erhålles endast nom intensivläsning av text och gr tik och genom noggrann översättning f och till engelska. Samtliga dessa mom har nonchalerats i gällande direktiv. faller ansvaret mycket tungt på beslu de myndigheter, enkannerligen Sö. har skett en grundlig, ja, jag skulle vii hävda hänsynslös, indoktrinering på r dagar och framför allt, vid lärarhögsko na. Där har under en lång följd av år· trumfats att direktmetoden, den tid ·· de utfrågningsmetoden, är den enda rä Någon diskussion av dessa metoder har· ke tillåtits. Ett exempel från mitt provår för fem år sedan: jag fick ö en synnerligen besvärlig och orolig 8 allmän kurs. Jag fann till min häpnad om man satte en penna i handen på verna och de fick ägna sig åt enkla g matiska ifyllnadsövningar blev det l i klassen. De sade själva att dessa öv · var meningsfulla och roliga. Vid nästa s( sök av metodiklektorn visade jag triumferande upp min upptäckt. Resultatet blev en rejäl avhyvling efter lektionen, avslutad med följande ord: "Jag förbjuder dig att ha skrivövningar i sådana klasser". Läroböckerna får också ta på sig en del av skulden. Länge envisades man (självfallet med Sö:s goda minne) att ha enspråkiga ordlistor, alltså listor utan svensk översättning. När man sålunda på engelska försökte ange betydelsen av ord som mutual "ömsesidig", oxygen "syre", fern ''ormbunke" blev resultatet definitioner som var så vaga och långrandiga att elemna inte hade en aning om vad som avsågs. Dessa böcker är nu gudskelov nästan helt borta. Nuvarande läroböcker är dock av ojämn kvalitet. I några är engelskan betänklig, säkerligen därför att man ej i tillräcklig utsträckning velat anlita engelsk granskare. Ett bottenrekord i detta avseende slås av Topics in Our Time, del l, Skolförlaget, 1971, där hela övningsboken är skriven på "Swenglish", alltså det hybridspråk som uppstår när man skriver på engelska men samtidigt tänker på svenska. Priset för denna rotvälska är facilt, 40 kronor! Engelsk grammatik Provet i engelsk grammatik bestod av 110 grammatiska uppgifter. Då av naturliga skäl svarsalternativen i regel måste begränsas till två, blir detta prov något mindre utslagsgivande. Medeltalet för alla testade blev 77,5, bland de yngre studenterna 73,5, bland de äldre 81,1. Att de yngre studenterna kom till korta även i detta 361 prov var inte någon överraskning. Det är ett välbekant faktum att grammatikundervisningen på senare år blivit starkt tillbakasatt till förmån för andra moment. Nedgången i förkunskaper bland studenter från nya gymnasiet är särskilt märkbar i grammatik. Horrörer som he go och they wents, som tidigare hört till undantagen, hör nu till ordningen för dagen. De teoretiska kunskaperna är skrämmande dåliga, och man får i regel börja grammatikundervisningen med att lära studenterna ordklasser och satsdelar. Att många studenter säger He sing(s) beautiful är inte att undra på eftersom de inte vet vad ett adverbial är. På frågan om skillnaden i betydelse mellan H e works och H e is working, en fundamental distinktion, som bör vara säkert inlärd redan på mellanstadiet, får man i bästa fall ett diffust svar. Detta beror inte på bristande begåvning eller bristande intresse för grammatik. De flesta studenter är intresserade av grammatik. Det har också visat sig att man med intensiv träning och lämpligt material kan få dem upp till någorlunda acceptabel akademisk nivå på två terminer. Här följer några exempel på grammatiska fel som en genomsnittsstudent (alltså en med 73 rätt på provet) begick: "The news are interesting" (ung = nyhetsmängden äro intressanta); "Shannon is a river in Ireland" (motsv. Dalälv är ... ) ; "Has he done his horneworks yet?" (Har han gjort sin Iäxläsningar än?); "He is usually staying at the Ritz" (Just nu håller han på och bor regelbundet på Ritz) ; "What a luck!" (Vilken en tur!); "The singerwas l 362 very admired" (ung. Sångaren beundrades ytterst). Vad skall vi göra Vad kan göras för att höja den alltför låga kunskapsstandard som maJonteten av gymnasisterna har? Vad gäller svenskan säger erfarna lärare: slopa filmkunskap, argumentationsanalys (som snarare hör hemma inom filosofin ), studieteknik och allt annat som inte hör till ämnet och nu bidrar till att splittra det. På det sättet blir det mera tid att läsa god litteratur och sakprosa. Satsa hårt på förbättrad ordkunskap. Kommer ingen ändring till stånd är risken stor att vi släpper ut studenter med starkt begränsat begreppsförråd och dålig förmåga till självständigt, kritiskt tänkande. När det gäller engelskan: återinför, i varje fall på gymnasiet, kravet på fasta kunskaper! Varje vecka skall ett bestämt minimiantal ord inläras. Detta antal skall vara så avpassat, att en medelbegåvad elev kan lära in dem med måttlig ansträngning. För att nå detta mål behövs mer intensivläsning, grammatikstudium och skrivövningar. Föreliggande undersökning bekräftar (trots det relativt begränsade materialet vad alla erfarna universitetslärare i spri kan betyga: studenternas förkunskaper hl på senare år sjunkit katastrofalt. Det hl av Sö och andra sagts att studenterDI sämre kunskaper i grammatik och skrift. lig framställning uppväges av bättre kUJo skaper i muntlig framställning och uttå En undersökning 1969 visade att detta Ji. stående är grundfalskt. Några exempel 66 % skiljer inte konsekvent på ordJII som jet och yet i uttalet, 70 % uttalar tå som boys, girls med tonlöst s; 80 % uttaJa. de frekventa ord som explosion, examill och human fel; minst 50% skiljer ej p two och toe, room och Rome. Uppräknffit en behöver inte fortsättas. Kommer ingen ändring till stånd löper vi en allvarlig risk att halka efter i dm internationella utvecklingen. Detta är int bara en personlig uppfattning. Jag vet al den delas av många. Det är också fullstät digt fel att tro att gymnasisterna od grundskoleeleverna trivs med låga e& obefintliga krav och låt-gå-politik; tvän om: de allra flesta elever har ett behov 31 prestera något, att få lära in och sedaa redovisa vad man kan. Nuvarande slÖfal med lärarkrafter och elevbegåvningar må. te upphöra. \_________________________________________