Mot öststaten?
I Finland har nyligen framlagts ett förslag till domstolsreform, som kan väntas
för lång tid framåt väcka genljud inte
bara där utan också i många andra länder, särskilt då i de andra nordiska. Skulle förslagen genomföras tillhör nämligen
Finland inte längre de nordiska rättsstaternas krets utan har accepterat ett folkdomstolssystem efter ryskt mönster.
Förslaget har utarbetats av två representanter för vänstern, varav en bär den
vördnadsbjudande titeln justitieråd och
den andra den mera tidsenliga titeln
»lagstiftningsdirektör». De båda herrarna
vill - i korthet sagt - att domstolarna skall
ställas under effektiv demokratisk övervakning. Medborgarnas likställighet inför
lagen kan inte tryggas om inte domstolarna förs in i den allmänna demokratiseringsprocessen, heter det. Därför vill de
att domarna skall utses endast på viss tid
- antingen av centrala eller lokala politiska instanser. Underdomstolarna skulle
bestå av en yrkesdomare och två lekmän,
och domstolarnas utslag skulle grundas på
omröstning. Lekmännen skulle också väljas politiskt och ofta bytas ut.
I förstone tror man inte sina ögon. Men
mönstret klarnar snabbt. Detta är nämligen i princip det sovjetryska folkdomstolssystemet. Dess syfte är som bekant att garantera det statsbärande kommunistiska
partiet en absolut kontroll över rättsskipningen. Montesquieus maktfördelningslära
med dess starka tonvikt på domstolarnas
självständighet är en borgerlig styggelse
i kommunistiska ögon.
Det kan invändas att vi i Sverige också
haft politiskt valda domare, nämligen på
sin tid borgmästare och rådmän, och att
våra nämndemän fortfarande är det. Varför skulle inte ett system med folkvalda
domare, utsedda för begränsad tid, kunna
funger"a. I vissa delar av USA har man
folkvalda domare. Svaret är att ett sådant
system kan tänkas fungera med tillräcklig
rättssäkerhet, men endast om man har politiskt självständiga överinstanser, som kan
garantera denna rättssäkerhet. Verklig politisk självständighet hos domaren förutsätter emellertid att han är utnämnd på
livstid och inte kan avsättas annat än för
brott. Den kommunistiska bockfoten sticker fram i förslaget att man skall göra början med att utse de högsta domstolarnas
och hovrätternas presidenter endast på
viss tid. Meningen är att även överinstanserna skall politiseras.
Tanken är sålunda att domstolsväsendet
skall göras till politiskt vapen i händerna
på en härskande statsmakt. Finland skulle
i så fall få börja om från början i strävandena att skapa en rättsordning av västerländsk karaktär.
Naturligtvis är det långt mellan förslag
och beslut. Men det är oroande att president Kekkonen tycks ha samma uppfattning om rättssamhällets funktion som två-
mannakommitten. Han har i vart fall uttalat att domstolarna borde vara politiskt
ansvariga och att domarnas ämbetstid borde begränsas.
Att Finland ligger djupare inne i slagskuggan från öster än vad vi i Sverige ännu gör utesluter inte att vi snart kan få se
liknande reformtankar också hos oss. Lusten att experimentera i vad man påstår
vara demokratisk riktning är så stark hos
våra socialdemokrater att det är bäst att
vara beredd på överraskningar.
Justitieministerns strävanden att socialisera advokatväsendet är ett exempel
på sådana tvivelaktiga experiment. Ett
annat är det i riksdagens elfte timme genomdrivna socialdemokratiska hugskottet
att utreda frågan hur omfattande äganderätten till vad som finns under den ägda
markytan skall vara. Här öppnar sig ett
Pärmar för årgång 1971
rikt fält - eller skall vi säga rikt djup -
för socialistisk juridisk teknik. Det kan förutspås att vad lagråd, domstolar och rättsvetenskap till äventyrs har att anföra i -saken kommer att vara av underordnad betydelse för justitieminister Geijer och statsrådet Lidbom. Efter att vi i Sverige i ett
årtusende hämtat våra rättsliga ideal och
konstruktioner ur västerländsk rättskultur
förefaller våra styresmän numera vända
blicken österut.
.
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, tel 08-21 00 49, eller genom insättning av kronor 9:30 (ink!. moms och porto) på postgiro 7 27 44-6.