framtiden
I sin roman Tidsmaskinen låter H G
Wells hjälten sätta sig i en maskin och
med dennas hjälp tränga in i den s k
fjärde dimensionen. Han reser alltså in
i framtiden. Ar avverkas på sekunder, och
så småningom är tidsfararen ganska långt
före sin tid. Det han ser är inte särskilt
uppbyggligt - enligt Wells har människans otvivelaktigt betydande talanger att
åstadkomma allsköns förödande katastrofer inte avtagit.
Att förutsäga sådana är dock inte särskilt originellt. Det har många legitimerade sibyllor och professionella domedagsprofeter gjort tid efter annan. Däremot
är det mera vetenskapliga studiet av
framtiden en relativt ny företeelse. I sin
nyutkomna bok »Tänk om .. ! Om framtidsanalys och planering» betonar dock
Gustaf Delin att det inte går att med
framtidsstudier förutsäga Framtiden.
Framtidsanalys är istället ett sätt att tänka, vilket tvingar oss att ifrågasätta det
vi håller på med. Det motverkar en steril
teknokratisk syn på utvecklingen. Delin
ser tillvarons enorma byråkratisering som
ett bevis på att man överskattat möjligheterna att med raffinerade teknokratiska
system åstadkomma lösningar på problemen.
Denna kritik drabbar givetvis såväl politiska partier som enskilda företag. Det
är enkelt att finna samhällsfrågor, där
partierna vaknat för sent. Det kanske mest
näraliggande exemplet är miljöfrågan, där
den sittande regeringen, som ju ytterst
har att bära ansvaret, sedan ett antal år
tillbaka har fullt arbete med att finna synlabockar som kamouflerar de egna för- ,ummelserna.
Delin kommer fram till en synnerligen
1iktig slutsats, nämligen den att företag,
ivs det privata näringslivet, jämfört med
>ffentliga institutioner har ett fördelak- :igt utgångsläge ifråga om konsten att
1andskas med förändringar. Om detta är
~n riktig bedömning - och det finns ing- !n anledning att tro motsatsen - leder
:len till intressanta och för ett byråkra- :iskt och centralistiskt parti som det so- :ialdemokratiska ganska dystra framtids- .Itsikter. Då är detta ytterligare ett av
många tecken på att inte bara gräsrötterna utan också effektiviteten kräver ett
stopp på maktkoncentrationen. Som Moderata Samlingspartiet framhållit i sin
partimotion till 1972 års riksdag måste det
finnas åtskilliga maktbefogenheter som
utan större svårigheter och olägenheter
kan föras över till exempelvis enskilda.
När socialdemokraterna frenetiskt bekämpar sådana strävanden är motståndet
ideologiskt betingat. Staten och myndigheterna skall allt bestyra och bestämma,
därmed basta. Men den ideologin tillhör
inte framtiden utan det förflutna.
223
Det finns mycket i samhällsutvecklingen som oroar, oavsett om man anlägger
stora eller små perspektiv. Patentlösningar
är lätta att drömma om och plädera för
men svårare att praktiskt förverkliga. Socialismen, till vilken en del av den unga
generationen alltid dragits, har hittills
knappast klarat av vare sig miljöförstö-
ringens eller gräsrötternas problem. Socialiststaterna har istället kommit att förkroppsliga en byråkrati, lidande av elefantiasis i framskridet stadium. Även i dessa länder lär man dock förr eller senare
upptäcka att det finns en alm - minst -
i varje stad.
Varför skall inte näringslivet dra igång
den systematiska och kontinuerliga framtidsdiskussion, som systemet med treåriga
mandatperioder avhåller så många politiker från att driva, undrar Delin. Ja, nog
bör näringslivets folk engagera sig avsevärt mer i dessa frågor. Ett fritt, dynamiskt näringsliv i ett blandekonomiskt
samhälle är av allt att döma en oundgänglig ingrediens i en framtid värd namnet
-om nu någon sådan ges.
M atti H äggström