104
DEBATT OCH REFLEXER
Den politiska terminologien
blev föremål för analys av Sv. T. i
föregående nummer. Vi påpekade,
att en svårartad förvirring har uppstått i dagens inrikespolitiska debatt genom att ideologiska termer,
som av ålder haft en viss fixerad
innebörd, nu på sina håll tycks användas hur som helst. Ett försök
gjordes att med korrekt språkbruk
applicera de olika termerna på det
ideologiska innehållet i respektive
partiers förkunnelse. Detta kommenteras bl. a. av stockholms-Tidningen (s), som anser att analysen
i Sv. T. endast gick ut på att mittenpartierna har fel.
Vi ska inte lägga oss i vilka avvikelser från olika närmanden, eller vilka
närmanden till olika avvikelser, som
ska betecknas som extremism eller avvikelser eller närmanden. Möjligen kan
vi gå med på att centerns mittenpolitik
är extrem, och att folkpartiets närmande till den har avvikelser. Men vad
vi framför allt hoppas är att högerns
politik för framtiden verkligen radikalt avviker, så att vi säkert ska veta
vad det är vi angriper.
Säga vad man vill om Stockholms-Tidningens "nya utseende".
Uppenbart är dock, att vad som i
dess egen krets tydligen uppfattas
som en ansiktslyftning inte har nå-
got att göra med en standardhöjning av innehållet. Sällan har vi
sett en kommentar, så totalt renons
på varje mening och kunskap om
vad man kommenterar. Vi trodde,
att man just i stockholms-Tidningen skulle ha vissa förutsättningar
att föra en diskussion om det sätt
på vilket man inom mittenpartierna liksom socialdemokratien och
MbS aningslöst bollar med olika
termer. Den nye chefredaktören för
St. T. heter ju fil. lic. Gunnar Fredriksson, som för någon tid sedan
publicerade "Det politiska språ-
ket", en skrift icke utan intresse.
Det förtjänar uppmärksammas vad
hr Fredriksson bl. a. skrev om det
politiska språkbruket:
Det kommer därför att innehålla
vaga termer, vars gränser är suddiga;
mångtydiga termer, som kan tillämpas
på olika saker; mångtydiga termer
som är vaga i en eller flera av deras
tillämpningar; motsägande satser, som
uttalas samtidigt men inte samtidigt
kan vara sanna; olika sorters plattheter med olika grad av platthet; och
diverse typer av nonsens.
Stockholms-Tidningens kommentar hör tvivelsutan hemma under
den sist uppräknade beteckningen!
Herostratisk ryktbarhet
har vårt land vunnit utomlands på
grund av bostadseländet och samma ryktbarhet riskerar vi att vinna
genom den pågående sänkningen
av bildningsstandarden, skrev i
föregående nummer av Sv. T. fil.
dr Arvid Fredborg, som genom sin
position och sitt internationella
kunnande verkligen vet vad han
talar om. Så kätterska tongångar
faller naturligtvis inte östergöllands Folkblad (s) på läppen. Visst
är bostadsbristen på sina håll besvärande, medger tidningen, men
vi bygger ju ändå så mycket.
Det borde också - även om högerskribenterna inte gillar en sådan politik - kunna talas om att den svenska
bostadspolitiken genom kostnadskontroll och genom särskilda bidrag för att
hjälpa barnfamiljerna söker ge alla
möjlighet att vara med i konkurrensen
om de bättre bostäder som skapas.
Den socialdemokratiska bostadspolitiken vill förhindra att de minst ekonomiskt bärkraftiga slås ut från konkurrensen om de nya bostäderna eller
tvingas på ett orimligt sätt pressa ned
sina utrymmesfordringar.
Inte heller vill tidningen medge,
att vi sänker vår bildningsstandard
utan utbrister i stället i lovsånger
över alla "reformer" som genomförts.
Reformeringen har över hela fältet
i allt väsentligt kunnat ske i samförstånd över partigränserna - om man
undantar det lilla högerpartiet, som
har sökt hålla vakt om gamla privilegier ifråga om rätten till utbildning.
Det vore nog bra, om öF klev
ned från sin piedestal och frågade
alla de hundratusentals människorna i bostadskön här i landet om
105
vad de anser om att tvingas att
köpa lägenheter "svart" för att
överhuvud få en chans till tak över
huvudet inom den närmaste tioårsperioden. Sådant kan endast betecknas som ransonering via plånboken, och man må förstå, att utlänningar reagerar mot det huvudlösa systemet med alla dess sociala
orättvisor. Och visst har vi fått en
breddning av vårt skolväsen -
kvantitativt. Men på kvalitetens bekostnad l Det är mot detta som hö-
gerpartiet med all rätt har reagerat, något vaktslående kring "gamla
privilegier" vet öF mycket väl att
det aldrig varit fråga om. Och för
utlänningar, som fått lära sig, att
det är genom kvalitet, som vårt
land vill hävda sig, ter sig helt naturligt en medveten sänkning av
bildningsstandarden som obegriplig. Men vi hade inte väntat oss, att
Östergötlands Folkblad skulle förstå dessa sammanhang. Regeringen
har inte heller gjort det l