.. NAMN ATT MINNAS HANS WACHTMEISTER Onsdagen den 27 november 1963 beslöt Sveriges riksdag, som alltsedan är 1881 inte mindr·e än 15 gånger tagit sig en funderare på saken, att avskaffa fideikommissen. Det skedde helt sä- kert mindre för att slå V•akt om en modern rättsprincip än för att vädra gamla sociala rancuner. Under alla förhållanden var det ett beslut som - om man bortser från de rena penningfideikommissen - går stick i stäv inte bara mot vad som är ur kulturhistorisk synpunkt önskvärt utan också mot vad som är ur ekonomisk synpunkt rationellt. I den debatt, som föregick beslutet, gjordes ett av de bästa och roligaste inläggen av greve Hans Wachtmeister, som sitter på Blekingebänken i and.ra kammaren och är en av riksdagens verkligt sakkunniga på fideikommissinstitutet i egenskap av .innehavare av det anrika Johannishus. »Ave Kling et Sträng imperatores! Moriturus vos salutat!» började han •på klingande latin sitt anförande och berättade i fortsättningen bl. a. om ett besök som då- varande konsultativa statsrådet Sträng avlagt på Johannishus' fideikommiss för 'en del är sedan. Det var Hans Wachtmeisters gamle far, som tog emot hr Sträng, och han led inte av överdriven respekt för vare sig riksdag eller reger·ing. Hr statsrådet, som skulle bese förhållandefila på fid·eikommisset fick följande lilla ord med på vägen, innan man gav sig ut på besiktningsturen: »statsrådet får inte döma fideikommisset ·efter vad ni ser i dag, därför att när jag övertog det hela var allting förfallet. Byggnaderna var illa underhållna, jorden i dålig kultur, dräneringen hade förfallit, vä- garna var knappt framkomliga. Men jag klandrar inte min företrädare, för han var finansminister och som sådan främmande :för alla ekonomiska realiteter.» Efter att ha vältaligt försvarat fideikommissinstitutet slutade Hans Wachtmeister s:itt anförande med att påpeka att den dödsdömde ju brukar ha rätt att framföra en sista önskan före avrättningen. För hans del rörde det sig om två förhoppningar - »man har vant sig vid att leva på stor fot och ha omåttliga pretentioner». Den första var att Kungl. Maj :t vid tillsättandet av fideikommissnämnden verkligen måtte följa de ·anvisningar som utskottet .inte ansett lämpligt eller nödvändigt att utforma i lagtext, så att nämndens verksamhet inte politiseras. Den andra var att den ledamot av nämnden, som skall ha erfarenhet av kulturfrågor inte måtte utses bland de s. k. kulturknuttarna eller sådana som vill belamra riksdagsplan med fyravåningshus utan bland såd,ana som har känsla för kultur i detta ord·s rätta och bästa bemärkelse. »Herr talman! Må bödelssvärdet - eller i förekommande fall- bilan falla!» Inlägget är typiskt för Hans Wachtmeister och ger en för.ldaring till varför han kommit att framstä som en av inte bara högergruppens utan riksdagens mest särpräglade ledamöter. Partikamrater till honom klagar ibland över att han inte är någon -... 468 »riktig politiker», vilket förmodligen inte är menat men lätt kan tolkas som en komplimang. Det betyder helt enkelt att Hans Wachtmeister är en mycket självständig natur, som inte har någon särskild fallenhet för att kompl'omissa med sin övertygelse ut,an föredrar ,att gå med egna vågor genom det politiska havet, eller ankdammen, hur man nu vill kalla det. Under sin re1ativt korta riksdagsmannabana - det rör sig om föga mer än ett lustrum - har han åtskilliga gånger väckt uppmärksamhet genom högst personligt färgade åsiktsyUringar, som kanske inte alltid väckt partibossarnas ,förtjusning. Detta gäller mindre hans berömda aktion till skydd för blommorna på marken, som i det årets Svitjodkrönika förskaffade honom tillnamnet Hans örtväktare. Det gäller snarare sådana saker som hans kätterskt kritiska inställning till FN och det svenska engagemanget i det olycksaliga Katangakriget. I så- dana ämnen uttalar sig Hans Wachtmeister med ,en frimodighet och dristighet, som inte är riktigt comme il faut på Helgeandsholmen, eller svensk partipolitik över huvud. Hans W~achtmeister bär samma ärorika, i våra hävder vittberömliga namn som den gamle generalamiralen, Karlskronas skapare och den svenska stormaktsflottans nydanare och store befälhavare och är lika förankrad i Blekinge som han. Hans farfar, hans farfars~ar och hans farfarsfarfar var alla l<andshövdingar i Blekinge län. Hans Wachtmeister påstås själv ha förklarat att han inte har några som helst aspirationer på att, hur v,acker traditionen än är, för egen del fullfölja den, vilket inte hindrat att hans namn varit på tal i sammanhanget. Men som inrikesminister Rune Johans- ... son lär ha sagt: man kan inte i vår tid göra en person som äger halva lä- net till dess hövding. Halva länet är i detta fall Johannishus' f. d. fideikommiss som förutom ättegården Johannishus också omfattar Wambåsa och den pärla av neoklassisk arkitektur, som heter Tromtö. Innehavaren av dessa gods stryker inte på foten för någon landshövding - allra mins,t om han råkar bära namnet v. Heland - vilket Hans Wachtmeister nogsamt visat. I Blekinge behöver man inte längre vara landshövding, när man redan heter Hans Wachtmeister. Det är emellertid inte bara namnet, som förskaff,at Hans Wachtmeister hans grundmurade ställning som förtroendeman i bygden, utan framför allt hans egen insats som driftig och dugande jorddrott. Efter reservofficersexamen 1934 - han är numera kapten i I 3:s reserv - avlade han civiljägmästarexamen 1938 och har alltsedan systematiskt utbildat sig för 469 sin uppgift som fideikommissarie, förlåt f. d. fideikommissarie. Förvaltare på Johannishus blev han 1946 och fyra år senare övertog han helt de wachtmeisterska domänerna i Blekinge, som under hans ledning anses vara föredömligt skötta. Om det förtroende han åtnjuter av blekingeborna vittnar att han int,e bara representerar dem i riksdagen utan också sedan länge är pamp i landstinget och sitter som ordförande i en rad av länets organisationer bl. 'a. - vilket ger en fingervisning om hans personliga intressen - jakt- och skyttesammanslutningar samt musei- och hembygdsföreningen. Han har f. ö. tillsammans med Kai Curry-Lindahl utgivit en bok om blekingsk natur. Hans Wachtmeister tar man inte där man sätter honom och det är ganska uppfriskande att det alltjämt finns sådana män i Sveriges riksdag - och i dess högergrupp. G. U. det är dig det gäller SAMVERKAN FÖR FRAMSTEG Följ valåret 1964 i Sydsvenska Dagbladet och Kvällsposten I över trettio .år har socialdemokratin haft ett maktmonopol i vårt land. För varje icke-socialistisk väljare gäller det att bryta detta makt·monopol innan det är för sent och enpartisystemet genom t. ex. 60 eller 70 procent socialUtiska röster blir verklighet. Valteknisk samverkan på kort sikt och ett samlingsparti på något längre sikt borde vara den självklara vägen att entusiasmera oppositionen - det är bakgrunden. till SDS:s och KvP:s kampanj för samling. Jean Braconier, hö- gerriksdagsman, pq/itislt Ted. i SDS, Malmö: Ett samlingsparti är en nödvändig förutsättning för att rädda den parlamentariska demo... kratin från ett socialis.. tiskt enpartivälde. Sten Sjöholm, fpgruppordförande i Hiilsillgborgs stadsfullmäktige: Ett samlingsparti måste snarast se dagens ljus. Att vara hängiven en idi är utmärkt, Att vara hängiven en idC och söka förverkliga den är bättre. Rune Johansson, fpordförande i Hälshtgborg: De principiella skillnaderna mellan oppositionspartiernas uppfattningar i större po.. litiska frågor är så pass små att det inte existerar behov av tre partier på den borgerliga sidan. C. G. RegneH, hö- gerriksJagsman, högerordförande i Lund: I övervunnen parti.. splittring ser en bred väljareopinion vägen till regimskifte. Om partiprogrammen pas.. sar illa pi nigra punkter - så revidera dem. Ett samlingsparti måste komma! Bertil Rubin, ord/ö- rande i Malmö. ctnterpartiavdelning: Ett samlat oppositionsparti på icke~socialistisk och social grund är en nöd.. vändighet för att bryta det socialistiska maktmonopolet. K. A. Levin, folkparfrordförande i Lund: Jag är principiellt en varm anhängare av ett samlingsparti på liberal och social grund av den typ som även fyrstadshögern och SDS arbetar för. Ragnar Gelander,fP· ordjöra11de i Landskrona: Själv är jag positivt inställd till trepartisamverkan inon1 fyrstadskretsen och pi längre sikt hoppas jag på att ett samlingspaiti på social och liberal grund kan förverkligas. Sixten Palm, högerriksdagsman, politisk red. i KvP, vice ordf, i Malmöhögern: De demokratiska oppositionspartierna måste inse nödvändigheten av organisatorisk samling kring ett slagkraftigt alternativ till fortsatt socialdemokratiskt makt• innehav. J