LITTERATUR
VÄSTERNS FÖRSVAR
·~·t;<o~
...
..........,....
Engelsmannen Captain B. H. Liddell Hart är en av världens mest
kända och mest lästa militärförfattare. Han har bakom sig ett 20-tal
böcker och oräkneliga artiklar i dags- och tidskriftspress. Ett av
hans mest kända arbeten är »The decisive wars of history. A study
in strategy» (London 1929), där han vältaligt förfäktar »the British
way of warfare», utnötningsstrategien, »the indirect approach», i motsats till Clausewitz' tyska förintelsestrategi. För två år sedan utgav
han under titeln »On the other side of the hill» (även på svenska:
Nu törs de tala) en intressant och mycket uppmärksammad sammanställning av intryck och uppgifter, som han samlat genom auktoriserade intervjuer med Hitlers fältmarskalkar och generaler.
Nu föreligger en ny bok av hans flitiga penna, »Defence of the
West», nyligen utgiven även på svenska: Västerns försvar (Fahlcrantz och Gumaelius, 365 sid., pris kr. 13: 50). Det är en synnerligen
innehållsrik bok. Man får en känsla av att förf. har haft en massa
PM i skilda ämnen tillgängliga och så har han låtit alltsammans gå
i tryck, utan närmare hoparbetning. Detta intryck ger särskilt den
engelska upplagan. I den svenska '- och f. ö. ockslt. den amerikanska
- upplagan har förlaget gjort ganska avsevärda strykningar, särskilt av en del rent inhemska brittiska avsnitt. Boken har utan tvivel vunnit på det. Förf. tar emellertid redan i förordet udden av ev.
kritik genom att helt enkelt rekommendera läsaren att hoppa över
C.et som inte intresserar.
Den uppmaningen kan han lätt kosta på sig i vetskapen, att innehållet är så fängslande och därtill aktuellt, att risken blir ingen.
Förf. äger mångsidiga och grundliga kunskaper, delvis förvärvade
under praktisk tillämpning. Tillsammans med landsmannen Fuller,
fransmannen de Gaulle och tyskarna von Eimannsberger och Guderian förfäktade han under mellankrigstiden principen om det
tunga, eldkraftiga, rörliga anfallet med pansarförband som huvudvapen. Hitlers Tyskland omsatte dessa framsynta teoretiska spekulationer i den blixtanfallstaktik, som medförde de häpnadsväckande
framgångarna under 1939-1940, medan britter och fransmän till sin
egen ofärd vilade på sina lagrar från det första världskriget. .Även
om Liddell Hart ibland kan verka väl snabb i sina slutsatser och
kommer med obetänksamma påståenden, gör man därför klokt i att
läsa och begrunda vad han skriver. Detta är alldeles givet fallet
med Västerns försvar.
I bokens första del »I går» tar förf. upp till granskning nio av det
andra världskrigets mest diskuterade problem, bl. a. sammanbrottet
1940, Hitlers halsstarriga »försvar till sista man-strategi» vid och
524
---
 Litteratur
efter Stalingrad, garantien till Polen och - givetvis - kravet på
unconditional surrender, »två ord - krigets största blunder». Framställningen är stimulerande uppslagsrik och stödes flitigt på uttalanden av tyska officerare, som själva var med. Förf. blir särskilt
kritisk, när han kommer in på »hur Storbritannien förlorade ledningen i fråga om pansarvapnet».
Nästa avsnitt »I morgon» är väl bokens tyngdpunkt. Här diskuteI'as förloppet av ett världskrig inom de närmaste åren och Västeuropas försvarsmöjligheter. Boken är skriven före Koreakrigets
utbrott och den väldiga upprustning som därefter följt. Men det är
ändå märkligt, att Västtyskland och dess latenta försvarskraft kunnat så nästan helt förbigås av förf. Han nöjer sig med att bittert
l~onstatera, att den tyska försvarsförmågan slogs sönder genom krigets förlopp. Den ryska järnridån motsvaras i väster av en »tennridå». Eljest hyser han inga illusioner om möjligheten att hejda
»den ryska ångvälten» med nu tillgängliga stridskrafter. Han avvisar den ensidiga »flyglösning», som bl. a. förordats av framstående
brittiska flygmarskalkar. Den ryska armen är, säger han, mindre
känslig än västarmeer för anfall från luften. Erfarenheterna från
Koreakriget ge honom utan tvivel rätt på den punkten. Liddell
Harts eget recept är hög kvalitet och stor rörlighet men därigenom
också liten kvantitet. En pansararme om 20, helst dock 40, divisioner
borde i förening med lufttrupper och starkt flyg ha möjlighet att
hejda ett ryskt anfall och småningom gripa initiativet. I dagens
situation rör man sig, dess bättre, på fastare mark. Frågan om Västtysklands upprustning har ju redan lämnat stadiet »om» och nått
åtminstone en bit på »hur».
I fråga om atombomben är förf. uppfattning välgörande balanserad. Han inser väl, att detta vapen kan ha förödande effekt på en
högindustrialiserad småstat som Belgien eller Holland men bedö-
mer verkningsmöjligheterna mot det väldiga Ryssland såsom ovissa
och knappast avgörande. Det bästa motmedlet mot atombombanfall
anges vara ett tillräckligt utbyggt civilförsvar. I ett för oss kanske
särskilt intressant kapitel tar han upp frågan, om »neutralitet är
möjlig under ett modernt krig», bl. a. med våra svenska erfarenheter
som utgångspunkt. Han kommer till slutsatsen, »att neutralitet fortfarande är möjlig; detta dock under ett villkor ·_ att landet är i
stånd att bjuda tillräckligt motstånd för att det skall te sig sannolikt att ett anfallskrig skall kosta angriparen mer än han kan förtjäna på det». En annan fråga är, säger förf., »om en sådan politik är klok - för en nations intressen på lång sikt».
Avsnittet »I dag» sysslar i huvudsak dels med Sovjetunionens
krigsmakt och dess kvalitet, dels med britternas egna problem. I
fråga om Röda armen äger Liddell Hart större förutsättningar än
de flesta väster om järnridån att ge vederhäftig upplysning. Hans
diskussion om risken för det tredje världskriget är mycket fördomsfri och utmynnar i orden »Detta (d. v. s. ryssarnas offer, lidanden
och långvariga isolering) borde hjälpa oss att lägga band på
vår förbittring över deras misstänksamma och aggressiva uppträ-
525
 Litteratur
dande. Trots allt sådant yttre sken borde vi inte se bort från att det
under ytan säkert finns en önskan till fred hos ett folk som har fått
lida så mycket av krig». Förf. bedömande av den röda krigsmakten
är mångsidigt och detaljrikt och stödes på direkta krigserfarenheter. En av hans slående formuleringar är, att »Rysslands stridskrafter har både den primitiva hordens och den mekaniserade robotens
utmärkande drag». Han varnar uttryckligen för att underskatta deras kvalitet - det var ingalunda enbart »massan», som gav resultat
under kriget.
I fråga om Englands nuvarande krigsmakt ger förf. fritt utlopp
för sin starkt kritiska inställning. Främst vänder han sig därvid
mot den allmänna värnplikten. Detta är en av hans gamla käpphästar. Han är ju f. ö. alls inte ensam om denna uppfattning '--- i England. Varken England eller USA har ju tillämpat allmän värnplikt
i fredstid förrän nu. När man läser härom - och det återkommer på
flera ställen i boken - måste man göra klart för &ig, att förf. kritik
hänför sig till de speciella brittiska förhållandena. Läget och problemställningarna äro helt andra för exempelvis vårt eget land, där en
helt värvad krigsmakt med något så när rimlig kvantitet ligger
utanför vår ekonomiska bärkraft. För övrigt är det ju tydligt att
inte heller England kan komma till rätta med sina försvarsproblem
utan allmän värnplikt.
De återstående två delarna av boken syssla med en rad sinsemellan rätt fristående problem, bl. a. den internationella krigsmakten,
nedrustning men ej försvarslöshet, krigets begränsning, frågor som
fått förnyad aktualitet genom de senaste månadernas händelser.
Kapitlet »Soldat, matros, flygsoldat - eller krigsmanh är framsynt
genom att skarpt påvisa kravet på samverkan och samarbete (ja
rentav sammanslagning) mellan försvarsgrenar och truppslag -
både i fred och än mera i krig.
Genom sin aktualitet, sin mångsidighet och det fördomsfria greppet på problemen ger Västerns försvar en stimulerande läsning.
Den uppväcker på flera punkter motsägelse men ger även så en god
grund för berikande och upplysande diskussion.
Erik Rosengren
AKTUELL MILITÄR LITTERATUR
Den krigshistoriska och militära litteraturen om det andra världskriget och tiden därefter är redan synnerligen omfattande, även om
den ännu inte tillnärmelsevis har nått sådant omfång som efter världskriget 1914-1918. Till skillnad mot då är den emellertid mera ensidig.
Från andra sidan »järnridån» har endast ett fåtal framställningar nått
västerländsk läsekrets och även de tyska bidragen äro, i varje fall hittills, mycket sparsamma. I gengäld är den amerikanska produktiviteten överflödande, men även England, Frankrike, Italien, Finland m. fl.
ha lämnat betydande bidrag.
526
..
 -·~~~----
Litteratur
Avsikten med denna artikel är att kortfattat ange, vad som f. n. står
till buds och som kan ha ett särskilt intresse för en svensk läsekrets.
Vad kriget i stort beträffar, så föreligger som bekant ett synnerligen
gediget arbete i Bonniers Det andra världskrigets historia, redaktör
Ake Thulstrup (3 band, Stockholm 1948-1949). Churchills berömda
översikt Andra världskriget har nu nått sitt fjärde band, som är att
vänta inom kort. Den hittills väl mest uppslagsrika korta framställningen av kriget är den kände engelske generalen J. F. C. Fullers The
seeond world war 1939-1945 (London 1948), som tyvärr inte översatts
till svenska. De stora officiella verken om lant-, sjö- och luftkriget äro
i allmänhet påbörjade. Av de projekterade 99 banden om United States
army in world war II har t. ex. 5 utkommit, f. ö. utan inbördes kronologiskt sammanhang; arbetet bedrives alltså på bred front.
Om krigsföringen i våra grannländer föreligger redan nu en rik litteratur. Särskilt värdefulla äro de färskaste finska arbetena, t. ex. general H. Öhquist: Vinterkriget 1939-1940 ur min synvinkel (Tammerfors 1949), överste Y. Järvinen: Finsk och rysk taktik under Vinterkriget (Helsingfors 1948), J. Gallen: Tre bataljoner (Tammerfors 1949),
som behandlar det svenskspråkiga IR 13 strider på Karelska näset vid
den ryska storoffensiven i juni 1944. Överste Järvinen har fullföljt sitt
arbete med en framställning även om »det fortsatta kriget», som just
utkommit på finska. Den synnerligen intressanta boken beräknas genom Militärlitteraturföreningen föreligga på svenska vid årsskiftet.
Till den lärorika litteraturen om Finlands krig måste givetvis också
räknas Tanners mycket uppmärksammade Finlands väg 1939-1940
(Bonniers 1950).
Om Tysklands krigföring är redan mycket skrivet men mest av icketyskar. Det är därför glädjande, att ett antal tyska arbeten av hög kvalitet framkommit under de senaste månaderna. Bland dessa må nämnas H. Holldack: Was wirklick geschah (:M:iinchen 1949), S. Westphal:
Heer in Fesseln (Bonn 1950), F. Hossbach: Zwischen Wehrmacht und
Hitler (Hannover 1949), B. von Lossberg: Im Wehrmachtsfiihrungsstab
(Hamburg 1949), G. Toepke: Stalingrad wie es wirklick war (Stade
1949).
J. Thorwald har mödosamt samlat en mängd material om det tyska
militära sammanbrottet 1945 och härom utgivit Es begann an der
W eicksel (Stuttgart 1950). Fortsättningen är just kommen med Das
Ende an der Elbe.
En tysk general W. Erfurth, förbindelseofficer i marskalk :M:annerheims högkvarter, har skrivit en saklig och redig översikt över det
andra finska kriget, sådant han uppfattade det, Der finnische Krieg
1941-1944 (Wiesbaden 1950). De tyska generalerna ha kommit till tals
även genom Liddell Harts bekanta bok On the other side of the hill
(London 1948), som på svenska fått den något missvisande titeln Nu
törs de tala (1948).
Från Sovjetunionen föreligger visserligen en synnerligen rikhaltig
tidskriftslitteratur, men den är i regel propagandistiskt färgad och
sysslar, i schematiserad form, huvudsakligen med de lägre förbandens
uppträdande och strid. Några arbeten av större värde föreligga t. v.
527
 •" •,
Litteratur
icke från ryskt håll. Däremot kunna här rekommenderas W. Allen och
:?. Muratoff: The Russian campaigns of 1941-1943 (New York 1944)
och d:o 1943-1945 (New York 1947), korta och välskrivna översikter
över kriget på östfronten. Därutöver kunna nämnas C. Kalinov: Les
marechaux sovietiques vous parlent - - (Paris 1950), den franske generalen A. Guillaumes Soviet arms and Soviet power (Washington
1949) och amerikanen L. B. Ely's The Red army to duy (New York 1949).
Krigföringen på övriga landfronter har redan avsatt en mängd personliga berättelser av agerande höga chefer, som ofta äro uppseendeväckande frispråkiga. General Eisenhowers Korståg i Europa (1948)
är väl mest känd. Den senaste boken av denna typ är den amerikanske
generalen Mark Clarks Calculated rislc (New York 1950), som ger en
förträfflig bild av kriget i Nordafrika och Italien 1942-1945.
Luftlerigfäringen har givetvis, vid sidan av de officiella översikterna, gett upphov till diskussioner med starkt motsatta åsikter. Här
nämnas endast ett fåtal arbeten av större intresse, Lord Tedder: Air
power in war (London 1948), S. Possony strategic air power for dynarnie security (Washington 1949) och den starkt kritiska Marshall Andrews: Disaster through air power (New York 1950). Asher Lee har gett
ut två utmärkta översikter The German air force (New York 1946) och
The Soviet air force (New York 1950). I ett alldeles färskt arbete Air
power: lcey to survival har den kände amerikanske flygkonstruktören
A. de Seversky analyserat USA: s strategiska problem, bl. a. med
exempel från kriget i Korea.
Om lufttruppernas insatser skriver bl. a. amerikanen J. Gavin i Hä-
rar genom luften (Stockholm 1950, Airborne warfare - Washington
1947) och engelsmannen H. Saunders i The red beret (London 1950).
Saunders' tidigare bok The green beret (London 1949) ger en utmärkt
översikt över commandotruppernas uppkomst och insatser under
kriget.
Partisanlerigfäringen spelade ju en betydande roll, särskilt på östfronten, likaså motståndsrörelserna i de ockuperade länderna. Förbluffs.nde öppenhjärtiga och därigenom lärorika skildringar härom föreligga från olika håll. Här skall dock endast nämnas F. O. Miksche:
Secret Forces (London 1950). Om motståndsrörelsen i Tyskland ger W.
Hagen i Die geheime Front (Wien 1950) intressanta nyheter.
Rättegångarna i Nilrnberg m. fl. ha gett upphov till en mycket rikhaltig litteratur, varav här endast medtagas R. Cartier: Les secrets de
la guerre, devoiles par Nuremberg (Paris 1946) och E. H. Stevens: The
trial of von Falkenhorst (London 1949), som ger en detaljerad framställning av rättegången mot den tyske överbefälhavaren i Norge.
De psylcologislca och moraliska faletorerna måste i modern krigfö-
ring tillmätas större betydelse än tidigare. En god översikt härom ger
P. Linebarger: Psychological warfare (Washington 1948). Av samma
anledning har ett antal personliga dokument av krigsdeltagare väckt
stort uppseende; särskilt värdefulla ur denna synpunkt äro von Praag:
Day without end (Toronto 1949), Mae Donald: Company commander
(Washington 1947), S. L. A. Marshall: Men against fire (New York
1947), A. Baron: From the city, from the plough (London 1948), E. D.
528
 Litteratur
Cooke: All but me and thee (Washington 1946) samt de båda nyligen
till svenska översatta Irwin Shaw: De unga lejonen och Norman Mailer: De nakna och de döda.
Den hittills mest tillgängliga boken om atomvapnet är U S atomic
commission: Atomic weapons. The effects of atomic weapons (Washington 1950).
Utvecklin.qen efter krigsslutet har självfallet också avsatt en betydande litteratur, varav här dock endast nämnas V. Bush: Modern arms
and free men (Washington 1950), J. Burnham: Kommunismens kommande nederlag (1950), F. Eliot: Om Ryssland slår till (1949) och E. M.
Zacharias: Behind closed doors (New York 1950).
Våra svenska problem ha ventilerats i bl. a. Murray-Löfgren: För
Nordens frihet (1949) och Sahlen-Linnell: Motstånd mot stormakt
(1950).
En utmärkt och lärorik översikt över moderna strategiska problem
ger E. M. Earler: Jl!lakers of modern strategy. MilUary thought from
Machiavelli to Hitler (Princeton 1944).
Föreliggande sammanställning upptar givetvis endast en obetydlig
del av den aktuella militära litteraturen. Utrymmet har tyvärr icke
medgivit några egentliga kommentarer eller värderingar. Men så
mycket kan utan överdrift sägas som att samtliga medtagna böcker
äro av stort värde för den som vill bilda sig en verklighetsbetonad
uppfattning om den moderna militära utvecklingen.
Erik Rosengren.
37- 503449 Svensk Tidskrift 1950
529