FÖRSVARSFÖRBEREDELSER PÃ… »HUSHÃ…LLNINGSFRONTEN» Av generallöjtnant J. AoKERJIAiV, ordförande i rikskmnmissionen jiJr ekonornisk fiirsvarsbercdskap AVEN om man ej gÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt som man pÃ¥ vissa hÃ¥ll i andra länder synes vilja göra, att man i fredstid söker ordna snart sagt hela folkhushÃ¥llningen med tanke pÃ¥ ett kommande krig, torde det dock numera höra till de nödvändiga försvarsförberedelserna att genomtänka, huru denna kan komma att gestalta sig vid krig, samt att planlägga och förbereda de Ã¥tgärder, som under sÃ¥dana förhÃ¥llanden kunna vara erforderliga för att pÃ¥ bästa sätt ordna den. Detta arbete fÃ¥r emellertid icke inskränka sig till folkhushÃ¥llningen i trängre bemärkelse utan mÃ¥ste ocksÃ¥ omfatta vad som bör göras för att pÃ¥ fördelaktigaste sätt utnyttja industri och övriga ekonomiska tillgÃ¥ngar. Huru skiftande meningarna än mit vara om krigets »nya skepnad», äro dock alla ense därom, att detta icke längre kommer att bestÃ¥ uteslutande av stridshandlingar mellan militära styrkor. Allmän är ocksÃ¥ den uppfattningen, att försvaret för att bliva framgÃ¥ngsrikt kräver en insats av hela folket och alla dess resurser, att kriget sÃ¥ledes i denna mening kommer att bliva »totalt». »Man kan», som det sagts, »icke längre vinna ett krig militärt, om man förlorat det pÃ¥ hushällningshonten.» Men det är icke blott kriget, som fordrar vissa ekonomiska försvarsförberedelser, även neutraliteten gör det. Efter »den kollektiva säkerhetens» tyvärr »glänsande misslyckande» faller det sig väl naturligt för oss att Ã¥tergÃ¥ till vÃ¥r traditionella utrikespolitik, ett strängt iakttagande av neutraliteten. DÃ¥ den nuvarande folkförbundsaktens säkerhetssystem sÃ¥som helhet betraktat tydligen icke är funktionsdugligt, böra vi ej behöva känna oss bundna av de delar därav, som mÃ¥hända kunna bli svÃ¥ra att förena med en verklig neutralitet. VÃ¥ra egna erfarenheter frÃ¥n världskriget 5 J. Ã…lcerman lära oss emellertid, att den, som vill bevara sin neutralitet, kan, även utan att militära maktmedel tillgripas mot honom, utsättas för mycket svÃ¥ra pÃ¥frestningar i frÃ¥ga om försörjningen. Som bekant skedde detta under världskriget huvudsakligen genom att principen om »havens frihet» övergavs och genom att sjökrigsreglerna för blockad och kontraband fingo en ny för de neutrala mycket ofördelaktig tillämpning. Sedan dess har ingenting inträffat, som gör en ändring till det bättre av denna tillämpning sannolik under ett kommande krig. Det pÃ¥ mÃ¥nga hÃ¥ll nervöst brÃ¥dskande arbetet pÃ¥ att till varje pris göra sig helt självförsörjande tyder icke heller pÃ¥ nÃ¥gon förhoppning om en humanare krigföring, om ett mindre »totalt» krig. Ã…ven den, som vill vara neutral, mÃ¥ste därför vid ett krig i sin närhet göra sig beredd pÃ¥ en mer eller mindre fullständig avspärrning, därest de krigförande äga tillräckliga militära maktmedel härtill. Och särskilt torde han böra bereda sig härpÃ¥, om det skulle ligga i dessas intresse att söka förmÃ¥ honom att övergiva neutraliteten. Vid en eventuell konflikt mellan makter i östersjöomrÃ¥dets närhet är ett sÃ¥dant intresse i frÃ¥ga om Sverige ingalunda uteslutet. VÃ¥r ekonomiska försvarsberedskap bör sÃ¥ledes taga sikte pÃ¥ en hushÃ¥llning icke endast under krig utan även under en avspärrning, dÃ¥ vi själva icke äro indragna i krig utan neutrala. HushÃ¥llningsproblemet blir emellertid icke detsamma, om vi äro krigförande och om det gäller att bevara vÃ¥r neutralitet vid krig i vÃ¥r närhet, men det kan komma att förete mÃ¥nga likheter. I bÃ¥da fallen kunna Ã¥tgärder bliva behövliga pÃ¥ grund av svÃ¥righet att upprätthÃ¥lla utlandsförbindelserna, men en mer eller mindre fullständig avspärrning är sannolikare, om vi äro neutrala och särskilt om man vill tvinga oss in i kriget, än om vi deltaga i ett sÃ¥dant. Ty vi skola väl ändÃ¥ inte vid ett krig behöva komma i ett sÃ¥ förtvivlat läge, att vi ha fiender pÃ¥ alla sidor om oss; nÃ¥gra bundsförvanter fÃ¥ vi väl förutsättas ha och nÃ¥gra förbindelser med utlandet skola väl kunna hÃ¥llas hjälpligt öppna. Den mest framträdande olikheten mellan hushÃ¥llningsproblemet i det ena och i det andra fallet är, att vid krig tillkommer en mängd nya i fred sÃ¥ gott som obefintliga behov icke blott av krigsmateriel utan även av mycket annat, samtidigt som andra förut befintliga behov pÃ¥ grund av krigsförhÃ¥llandena stegras, medan däremot tillgÃ¥ngen pÃ¥ arbetskraft ävensom pÃ¥ en del materiel m. m., t. ex. transportmedel, minskas genom mobiliseringen. Vid avspärr- 6 Försvarsförberedelser pÃ¥ »hushÃ¥llningsfronten» ning och bevarad neutralitet blir hushÃ¥llningsproblemet huvudsakligen en uthÃ¥llighets- eller utdrygningsfrÃ¥ga med av nödtvÃ¥ng i stort sett minskad konsumtion. I vilket fall som helst lära vi icke undgÃ¥ djupt ingripande Ã¥tgärder för att tillvarataga eller hushÃ¥lla med vad vi hava eller kunna framställa. Ä venledes torde vi fÃ¥ göra oss beredda pÃ¥ att, i den mÃ¥n detta är möjligt, använda ersättningsmedel för att icke bliva helt beroende av en mer eller mindre osäker tillförsel. Ur försörjningssynpunkt är Sverige rätt gynnsamt ställt i jämförelse med andra mindre stater och läget skulle kunna vara ännu mycket bättre, om vissa Ã¥tgärder vidtages. Bland sÃ¥dana mÃ¥ framhÃ¥llas en ökad lagerhÃ¥llning av en del oumbärliga varor, som icke alls finnas inom landet eller som finnas där i otillräcklig mängd. SÃ¥dana varor äro bl. a. bensin och övriga brännoljor. Sedan tvÃ¥ Ã¥r vilar hos Kungl. Maj :t ett förslag om lagringstvÃ¥ng vid import av dessa varor, varigenom en icke föraktlig reserv alltid skulle finnas, men nÃ¥gra Ã¥tgärder i detta syfte hava ännu icke vidtagits. I samband med sÃ¥dana borde ocksÃ¥ nya bestämmelser utfärdas rörande tankanläggningarnas beskaffenhet och läge, sÃ¥ att dessa icke bleve sÃ¥ känsliga för luftanfall, som nu är händelsen. Alla dessa Ã¥tgärder, vilka ju icke äro annat än en brännoljeförbrukarnas riskpremie, skulle kunna genomföras för en mycket obetydlig del av alla de avgifter och skatter, som dessa fÃ¥ erlägga och som nu gÃ¥ till för dem betydligt mera främmande ändamÃ¥l. Utom brännoljorna finnas flera varor, som äro nödvändiga för en dräglig försörjning eller för att kunna tillvarataga vÃ¥r industris hela förmÃ¥ga till krigsmaterieltillverkning och som ovillkorligen mÃ¥ste importeras. En nÃ¥got ökad lagerhÃ¥llning av en del av dessa skulle skänka en känsla av trygghet och ge oss större möjlighet att bevara vÃ¥r utrikespolitiska handlingsfrihet. Kostnaderna härför skulle icke behöva bli stora, dÃ¥ det till största delen gäller förnödenheter, som även under vanliga fredliga förhÃ¥llanden komme att finna tillräckligt snabb omsättning. VÃ¥r försörjningsförmÃ¥ga skulle ocksÃ¥ kunna ökas genom upptagande och understödjande av vissa tillverkningar, som mÃ¥hända i fred ej alltid skulle visa sig fullt ekonomiskt tillfredsställande - Ã¥tminstone icke till en början - men som vid krig eller avspärrning skulle bli av stort värde. SÃ¥som exempel pÃ¥ en sÃ¥dan tillverkning kan anföras framställningen av förtent plÃ¥t till kärl för konserver, en vara som det blir stort behov av vid krig. 7 J. Akerman Själva järnplÃ¥ten göres som bekant i Sverige, men den vidare bearbetningen sker i andra länder. Förslag till upptagande av denna tillverkning har framkommit men ännu icke lett till nÃ¥got resultat. NÃ¥gra liknande och viktigare tillverkningar äro under övervägande och prövning; Ã¥tskilliga andra torde pÃ¥ grund av de därmed förenade kostnaderna tills vidare icke kunna komma i frÃ¥ga till utförande, oaktat sÃ¥ skett i andra länder. NÃ¥gra redan upptagna, ur försvarsberedskapssynpunkt viktiga tillverkningar kämpa för livet. I mÃ¥nga fall skulle stödÃ¥tgärderna endast behöva bestÃ¥ i skydd mot pÃ¥taglig utländsk dumpning eller i statsbeställningar. I andra fall torde direkta subventioner i nÃ¥gon form vara nödvändiga. SÃ¥ är t. ex. händelsen, om man skulle vilja skapa vad man i England kallar »skuggindustrier», d. v. s. industrianläggningar, vilkas ändamÃ¥l är att vid behov möjliggöra en hastig ökning av tillverkningskapaciteten, men som eljest knappast kunna beräknas finna användning annat än under perioder av forcerad rustning eller under andra utomordentliga förhÃ¥llanden. I sammanhang härmed bör framhÃ¥llas, att en energiskt och, mÃ¥lmedvetet bedriven teknisk forskning säkerligen skulle kunna bereda oss möjlighet att öka vÃ¥r förmÃ¥ga till självförsörjning, om icke pÃ¥ annat sätt sÃ¥ genom ersättningsvaror. Redan laboratoriemässigt genomarbetade metoder ge en viss säkerhet, men givetvis vore det ännu bättre, om dessa kunde prövas och vidare utformas genom försök i fabriksmässig om ock, därest sÃ¥ av kostnadsskäl visar sig nödvändigt, liten skala. Visserligen finnes inom ingenjörsvetenskapsakademien en kommitte med ungefär en sÃ¥dan :uppgift, som ovan avsetts, och en central kemisk anstalt för försvarsväsendet skall enligt den nya försvarsordningen upprättas, men den förra arbetar med mycket smÃ¥ medel och, dÃ¥ för den senare icke nÃ¥gra särskilda försöks- och driftkostnader äro upptagna i staten utan dessa äro avsedda att utgÃ¥ frÃ¥n försvarsgrenarnas materielanslag, lär dess verksamhet komma att begränsas till rent militära uppgifter. Det finnes emellertid mÃ¥nga forskningsuppgifter, och ingalunda endast pÃ¥ det kemiska omrÃ¥det, vilka utan att vara militära i egentlig mening skulle hava stor betydelse för vÃ¥r motstÃ¥ndskraft vid ett »totalt» krig eller avspärrning. Sannolikt skulle en lösning av dessa mÃ¥ngen gÃ¥ng ocksÃ¥ bli till gagn för landets fredsekonomiska utveckling. Det har ju pÃ¥ sista tiden med skärpa betonats av vetenskapsmän, att den 8 Försvarsförberedelser pÃ¥ »ltushÃ¥llningsfronten» svenska tekniska forskningen av brist pÃ¥ medel hÃ¥ller pÃ¥ att bliva efter i nutidens snabba utveckling. Det borde därför ur alla synpunkter vara ett sant nationellt intresse att organisera och understödja en sÃ¥dan forskningsverksamhet, som ovan berörts. När man bedömer vÃ¥ra försörjningsmöjligheter bör man skilja pÃ¥ dem, som äro avgörande för den egentliga folkförsörjningen, d. v. s. livsmedelsförsörjningen, och pÃ¥ den industriella försörjningen. I frÃ¥ga om den förra har ju vÃ¥rt läge avsevärt förbättrats under den sista tiden, även om fjolÃ¥rets skörderesultat ger anledning till en välbehövlig korrigering av alltför optimistiska beräkningar. För att fÃ¥ goda och stora skördar och uppehÃ¥lla en tillräcklig animalisk produktion behövas emellertid mÃ¥nga förnödenheter, som ännu icke kunna framställas i erforderlig mängd inom landet, sÃ¥som gödningsämnen och kraftfoder. Ã… ven pÃ¥ detta omrÃ¥de har vÃ¥r förmÃ¥ga att reda oss själva ökats, ehuru vi särskilt vid en lÃ¥ngvarig avspärrning ännu äro lÃ¥ngt ifrÃ¥n självförsörjande. Utvecklingen gÃ¥r redan av fredsekonomiska skäl i riktning mot ökad självförsörjning. Vi äga ocksÃ¥ ett icke obetydligt reservlager av spannmÃ¥l, vilket ger oss trygghet i frÃ¥ga om denna för vÃ¥r livsmedelsförsörjning viktiga förnödenhet. Ytterligare säkerhet skulle vinnas, om även andra för denna direkt eller indirekt nödvändiga varor, .som mÃ¥ste importeras, tidigare och för längre tid ~in vanligen är fallet, nu inköptes och lagrades. .Även om sÃ¥ledes vÃ¥r livsmedelsförsörjning nu torde vara lättare att ordna vid en avspärrning än under världskrigets sista del, blir det dock nödvändigt att vid risk för en sÃ¥dan vidtaga särskilda Ã¥tgärder för att kunna dels tillvarataga och rätt hushÃ¥lla med vad vi hava, dels inrikta livsmedelsproduktionen pÃ¥ lämpligaste sätt, dels slutligen undvika oskäliga prisförhöjningar. Alla dessa Ã¥tgärder böra förberedas i fred. Betr~iffande den industriella försörjningen är Sverige för att vara en mindre stat väl lottat. Med ett rätt utnyttjande av vÃ¥r högt stÃ¥ende industri borde vi ha möjlighet att själva framställa krigsmateriel, som kvalitativt hÃ¥ller mÃ¥ttet och ger vÃ¥rt försvar erforderlig teknisk effektivitet. Genom sÃ¥dana beredskapsÃ¥tg~irÂ- der, som ovan antytts, skulle vi dessutom kunna bli oberoende av tillförsel utifrÃ¥n under nÃ¥gon tid, vid bevarad neutralitet givetvis mycket längre än vid krig, dÃ¥ ju matcrielÃ¥tgÃ¥ngen och därmed behovet av rÃ¥varor m. m. bleve betydligt större. Vad detta skulle 9 J. Akerman innebära ekonomiskt och vad det kunde betyda för bevarandet av vÃ¥r neutralitet är lätt att inse. Och skulle landet indragas i krig, finge det sÃ¥som bundsförvant ett mycket större värde, om det självt kunde framställa de industriella slutprodukterna och dit endast behövde införas rÃ¥varor o. dyl. Huru tyngande ett beroende i industriellt avseende kan vara under krig, har jag själv under världskriget varit i tillfälle att pÃ¥ nära hÃ¥ll konstatera i ett krigförande land. Utan noggranna förberedelser kan emellertid en tillräcklig industriell försörjning under krig icke ernÃ¥s även med tillförsel av rÃ¥varor m. m. Kraven pÃ¥ materiel äro numera under ett krig sÃ¥ oerhörda, att vi mÃ¥ste- särskilt inom vissa industrier- mycket väl tillvarataga dessas alla möjligheter för att kunna tillgodose krigsbehoven. Under alla förhÃ¥llanden böra vi sträva efter att själva kunna tillverka den högvärdiga materielen för att, om det finnes möjlighet till import, lÃ¥ta denna begränsas till vanliga standardvaror, vid vilka det noggranna utförandet spelar mindre roll och som äro mindre dyrbara. Förberedelsearbetena för industriens användning inom en krigshushÃ¥llning behöva icke bli lika omfattande och av samma art inom alla industrigrenar. Inom nÃ¥gra blir tillverkningen praktiskt taget densamma som i fred, ehuru antagligen forcerad, eller Ã¥tminstone bra lik fredstillverkningen, även om modeller, kvaliteter m. m. icke bli desamma; sÃ¥ är t. ex. i regel förhÃ¥llandet inom textil- och skoindustrierna. Inom andra industrier Ã¥ter är tillverkningen i stort sett bunden till den befintliga apparaturen, men en del omläggningar för att ersätta vissa importerade varor med inhemska sÃ¥dana o. s. v. mÃ¥ste ske; sÃ¥ är t. ex. fallet inom stora delar av den kemiska industrien. Där erfordras dessutom upptagandet av nya tillverkningar, varvid i de flesta fall nyanläggningar bli nödvändiga. Slutligen finnas särskilt inom verkstadsindustrien företag, där den egentliga utrustningen visserligen kommer att i huvudsak utnyttjas, men där tillverkningen blir en helt annan än i fred. I sÃ¥dana fall, och de äro mÃ¥nga, mÃ¥ste maskinparkens kapacitet och uppställning m. m. noga undersökas, detaljerade arbets- och verktygsritningar uppgöras, tidsstudier verkställas, mallar, kontrollapparater och ibland ocksÃ¥ specialmaskiner anskaffas. MÃ¥ngen gÃ¥ng skulle en sÃ¥dan fabriks användbarhet höjas högst betydligt genom ökad tillgÃ¥ng pÃ¥ vissa slags maskiner, vilka kanske redan finnas där men icke i lO -----------------------------------------------· ----- Försvarsförberedelser pÃ¥ »hushÃ¥llningsfronten» tillräckligt antal för att hela dess kapacitet skall kunna uttagas för just den krigstillverkning, som mÃ¥ste förläggas dit. En reserv av dylika inom verkstadsindustrin allmänt användbara maskiner, sÃ¥som t. ex. svarvar av vissa storlekar, skulle väsentligen öka vÃ¥r tillverkningskapacitet av krigsmateriel. DÃ¥ den del av vÃ¥r industri, som kan användas för tillverkning av egentlig krigsmateriel, knappast är fullt tillräcklig, mÃ¥ste noggranna studier föregÃ¥ denna tillverknings fördelning, sÃ¥ att industriens hela kapacitet verkligen blir tillvaratagen. Det fÃ¥r exempelvis icke förekomma, att till anläggningar, som kunna utföra precisionsarbete, förläggas tillverkningar, vilka lika väl kunna utföras vid mindre väl utrustade fabriker. Det mÃ¥ste tillses, att icke den ena nödvändiga tillverkningen kommer att blockera den andra. Somliga fabriker framställa nämligen specialmaskiner, halvfabrikat m. m., av vilka andra äro beroende för reparationer och förnyelse av sin tekniska utrustning eller för sin produktion. Vidare mÃ¥ste en viss produktionsreserv finnas för »civila» och oförutsedda behov, ty även bakom fronten kunna finnas oundgängliga materielbehov, och nya sÃ¥dana kunna lätt uppstÃ¥, t. ex. genom fientliga luftanfall. Viss hänsyn mÃ¥ste ocksÃ¥ tagas till företagens belägenhet och sÃ¥rbarhet frÃ¥n luften samt till deras möjlighet att snabbt övergÃ¥ frÃ¥n freds- till krigstillverkning. Slutligen finnas vissa specialfabrikat, vilka äro särskilt lämpliga sÃ¥som kompensationsobjekt vid varubyte med andra stater och vilkas framställning därför om möjligt bör fÃ¥ fortgÃ¥. I detta sammanhang bör mÃ¥hända framhÃ¥llas, att, om export är möjlig, den härpÃ¥ inriktade produktionens upprätthÃ¥llande är ett ekonomiskt intresse av allra största betydelse. Vid krig kommer emellertid knappheten pÃ¥ arbetskraft och transportmöjligheter att härvid bereda stora svÃ¥righeter. Inom den del av industrin, som är avsedd att under krig tagas i ansprÃ¥k för den egentliga krigsmaterieltillverkningen och som icke är sysselsatt därmed i fred, blir förberedelsearbetet ett verkligt puzzle, som kräver en ordnande hand för att det hela skall gÃ¥ i lÃ¥s och största möjliga effektivitet utvinnas. Vid krigstillfälle kräves ej blott en ordnande hand utan ocksÃ¥ en fast ledning av hela den industriella verksamheten, ty oförutsedda störningar kunna uppstÃ¥, nya behov tillkomma, vissa för produktionen nödvändiga tillgÃ¥ngar behöva kanske ransoneras ·O. s. v. Vidare mÃ¥ste sÃ¥väl beställarnas som producenternas m- 11 J. Akerman bördes konkurrens bortelimineras och beställningarna effektueras i den ordning, som bäst främjar krigshushÃ¥llningen sÃ¥som helhet betraktad. slutligen böra alla oskäliga vinster omöjliggöras. Detta kan icke ernÃ¥s utan en enhetlig med statsauktoritet utrustad ledning, men samtidigt mÃ¥ste denna veta sin begränsning och lämna den vid företagen befintliga sakkunskapen tillräckligt spelrum. Den mÃ¥ste ocksÃ¥ förstÃ¥ att göra företagarna själva intresserade av att rationalisera tillverkningen och öka dess effektivitet. Betecknande är, att man även i Tyskland uttalar sig för nödvändigheten av att vid en krigshushÃ¥llning icke beskära den enskilda företagsamheten mera än som är oundgängligen behövligt pÃ¥ grund av de säregna förhÃ¥llandena. En särskild svÃ¥righet bereder frÃ¥gan om tillgÃ¥ng pÃ¥ arbetskraft. Genom mobiliseringen förlora företagen en stor del av sina manliga arbetare. Visserligen kan svÃ¥rersättlig yrkesutbildad personal fÃ¥ uppskov med inställelse vid mobilisering och visserligen kan man utgÃ¥ ifrÃ¥n, att arbetskraften vid krigstillfälle mÃ¥ste kunna tagas i ansprÃ¥k pÃ¥ ett annat sätt än under vanliga förhÃ¥llanden, men för bÃ¥de det ena och det andra givas vissa icke alltför vida gränser. Sverige är emellertid ingalunda det enda land, där denna. frÃ¥ga är svÃ¥rlöst. Den dryftas och undersökes även i de stora industriländerna. Vad nu sagts om det industriella förberedelsearbetet gäller krig eller Ã¥tminstone mobilisering. Vid bevarad neutralitet i händelse av krig i vÃ¥r närhet uppstÃ¥r givetvis ocksÃ¥ behov av krigsmaterieltillverkning, ty sÃ¥ rustade lära vi väl aldrig bli, att ej brister dÃ¥ behöva snabbt fyllas och moderniseringar göras; men nödvändigheten att ersätta förbrukad och förstörd materiel bortfaller och även mycket annat, som försvÃ¥rar en krigshushÃ¥llning. I stället blir kanske, sÃ¥som ovan antytts, avspärrningen sÃ¥ mycket fullständigare och behovet av en sträng hushÃ¥llning sÃ¥ mycket större. När man tar i betraktande de stora möjligheter vi onekligen äga att göra oss jämförelsevis oberoende av hjälp utifrÃ¥n vid en avspärrning och inser vilken oerhörd betydelse detta kan hava för neutralitetens bevarande samt ocksÃ¥ samtidigt finner, att vi för mycket mÃ¥ttliga kostnader skulle genom en dellätt och snabbt genomförbara Ã¥tgärder kunna betydligt bättre tillvarataga dessa möjligheter, sÃ¥ gör man sig den frÃ¥gan, om icke kostnaderna för dessa Ã¥tgärder i en tid som denna kunna anses som en försäkrings- 12 Försvarsförberedelser pÃ¥ »hushÃ¥llningsfronten» premie, vilken är väl värd att erlägga. Och man gör det sÃ¥ mycket hellre, som det ingalunda är uteslutet, att beredskapsÃ¥tgärderna i vissa fall kunna komma att medföra en rent ekonomisk vinst och i andra bli till direkt eller indirekt gagn för utvecklingen av landets näringsliv. Vi sakna visserligen icke utländska tillgÃ¥ngar, men det är ingalunda säkert, att vi vid en hotande situation för dem kunna fÃ¥ vad vi behöva för att hjälpligt kunna reda oss själva. Vore det dÃ¥ icke klokt att i nuvarande farofyllda läge genast försäkra sig om Ã¥tminstone de varor och den materiel, som under alla förhÃ¥llanden snart behöva importeras, även om ingenting särskilt tillstöter, och som icke kunna undvaras, om det gäller att upprätthÃ¥lla vÃ¥r neutralitet inför en hotande avspärrning~ Sannolikheten för att vi därigenom skulle göra en god affär torde väl fÃ¥ anses minst lika stor som motsatsen. Den politiska vinsten är obestridlig. Det talas och skrives mycket i dessa dagar om ett nordiskt freds- och neutralitetsblock Skulle det icke vara en naturlig Ã¥tgärd för att i nÃ¥gon mÃ¥n förverk.iiga denna tanke att snarast undersöka, om icke de nordiska länderna vid hot om avspärrning genom utbyte av varor m. m. skulle kunna underlätta för varandra att motstÃ¥ detta hot och bevara sin handlingsfriheU En sÃ¥- dan Ã¥tgärd skulle ju icke, sÃ¥som danska statsministern i annat sammanhang ville göra gällande, kunna misstänkas innebära en blockbildning med udd mot nÃ¥gon. Till sist kan jag icke underlÃ¥ta att erinra om, att snart sagt alla förberedelser och Ã¥tgärder pÃ¥ »hushÃ¥llningsfrontem bliva till föga gagn under ett krig, om icke i tid anstalter vidtagas för att i möjligaste mÃ¥n skydda vÃ¥ra fabriker, lager m. m. mot anfall frÃ¥n luften. Iii