Den 30 januari drabbades många av stor sorg när Lars Elindersson gick bort efter en tids sjukdom.
Benådningsrätten är en av statsmaktens äldsta och mest symboltyngda funktioner. I dess kärna ligger en paradox: staten, som skapar lagen, tilldelar samtidigt sig själv rätten att frångå den. Från medeltidens enväldiga kungar till dagens presidenter har denna makt vandrat en lång väg – från gudomligt sanktionerad nåd till konstitutionell undantagsrätt.
Istället för att lyssna på erfarna diplomater som George Kennan och Loy Henderson, valde Roosevelt att tro på ett samarbete med Stalin byggt på förtroende snarare än ömsesidig vaksamhet. Samma mönster kan skönjas i Trumps inställning till Putin.
När Carl von Clausewitz för tvåhundra år sedan beskrev kriget som ”en fortsättning på politiken med andra medel” kunde han knappast ana hur träffande hans ord skulle kännas i vår tid. Ändå är det just i Rysslands krig mot Ukraina som hans tankar visar sin obevekliga giltighet. Kriget är inte en olyckshändelse, inte ett irrationellt utbrott av våld, utan en kalkylerad förlängning av rysk politik.
Varje år tillförs den statliga Allmänna arvsfonden miljardbelopp från dödsbon utan arvingar. Dessa medel delas ut till kortvariga projekt med mål att stödja barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Men trots goda intentioner saknas ofta det som verkligen gör skillnad över tid: varaktighet, förankring, kontinuitet.
Roosevelt agerade i en tid av snabb industrialisering och exploatering. Hans naturskyddspolitik var inte bara ett estetiskt projekt – den handlade också om moral, medborgarskap och nationell identitet. För honom var vildmarken en plats där det amerikanska sinnelaget kunde bevaras, långt från storstadens dekadens. Nationalparkerna blev ett politiskt uttryck för idéer om styrka, uthållighet och manlig dygd.
När Donald Trump med sedvanlig tvärsäkerhet påstår att USA ”förlorar” på handeln med Europa, eftersom man importerar mer än man exporterar, bortser han från en central ekonomisk sanning: det är USA som i själva verket sitter med trumfkortet i den globala ekonomin. Nyckeln? Den amerikanska dollarn.
I stora delar har Väckelsens vår formen av ett epos, där realistiska och mytiska inslag blandas på ett sätt som ligger nära sagan. Huvudhandlingen utspelas i en förfluten tid, eposets karaktärer är hjältar eller skurkar och kampen mellan gott och ont är övertydlig. Handlingen, i vissa delar hela situationer, upprepas och läsaren behöver inte tveka om motivet – kampen mellan ont och gott – eller mellan onda och goda.
Skogsavverkningarna är inte en del av problemet. Det är precis tvärtom; kontinuerlig avverkning och succesiv förnyelse av skogen är det bästa sättet att möta klimatkrisen.
Det är uppenbart att Polfjärd har EUs nya skogsstrategi som utgångspunkt för sin beskrivning. Utförligt argumenterar hon for ”den svenska modellen” – en incitamentsstyrd politik som grundas på privat ägande och frihet under ansvar. Men hon förklarar också varför Sverige skiljer sig från resten av EU.