”Varför är högermän så besatta av kalla kriget”, undrar en ung kolumnist i Aftonbladet, Natalia Kazmierska. Hon förstår inte varför röster höjs för att forskare ska få ta del av säkerhetstjänstens material om vilka svenskar som arbetade för DDR-diktaturens spionorganisation Stasi. Hon vet nämligen (16/3) att det handlar om ”pojkrumsingredienser” och ”påhitt från 80-talet”, här.
Tiden har sprungit ifrån systemet.”
Presstödet till vinsttidningen Norrländska Socialdemokraten visar sig gå till den rika ägarkoncernen i Norrköping.
Journalisten.se (18/3)
Hur kan det komma sig att mänskligheten är mångfaldigt (10 till 100 gånger!) rikare i dag än för 200 år sedan. Den frågan tar Deirdre McCloskey upp i Bourgeois Dignity and Liberty: Why Economics Can’t Explain the Modern World, som ges ut till hösten. Niklas Elert har läst ett utkast.
Den ryska nationalismen eldas oförtrutet under på ett oförsiktigt sätt av den ryska ledningen. I den ryska militärdoktrin som presenterades i februari utpekas väst och Nato som den största militära faran. Inte heller för mindre stater i landets närhet utgör militärdoktrinen något lugnande dokument, skriver Jan Leijonhielm tidigare chef för Rysslandsstudier vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
De fattiga länderna kommer aldrig att gå med på några klimatåtgärder som riskerar deras ekonomiska utveckling. Det var främst EU-ländernas naiva försök att vara både ledare och föredöme för andra länder, inte minst för utvecklingsländerna, som ledde till att Köpenhamnsmötet misslyckades, hävdar professor Will Alexander, vid universitetet i Pretoria i en intervju.
Visst var det mörkast innan gryningen. 1968 års revolutions- stämningars bästa längtan dröjde sig kvar i det svenska opinionsklimatet långt in på 70-talet. Visst hade 80-talets liberalisering av Sverige påverkats av omvärlden, av Thatcher, av den polske påven och av Reagan. Det blev morgon inte endast i Amerika.
Den som till äventyrs trodde att det bara var vänsterkvinnor som var aktiva och gjorde insatser under det tidiga 1900-talet, bör läsa Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1909. Om färgstarka kvinnor i det kommunalgrå, menar Johan Westrin.
Det rör sig i utrikespolitiken. Tidigare är det ju mest utrikesministern som rört sig, därefter statsministern under ordförandeskapet. Nu har båda lyckats resa samtidigt till Moskva för att läxa upp regimen om mänskliga rättigheter, vilket är utmärkt. Under tiden utnämner de folkpartister till alla viktiga poster: Cecilia Malmström och Birgitta Ohlsson gratuleras, väl meriterade.
Nu säger ingen någonting.”
Aftonbladets kulturchef klagar på ointresse för DN Kulturs bantning – efter att ha ägnat saken två helsidor.
