oktober 2007

Av Annika Rigö

Det är sant att den kubanska sjukvården har lyckats åstadkomma mycket med små medel men det är viktigt att nyansera Moores ensidiga bild just därför att sjukvårdssystemet är en av de viktigaste pelarna för regimen när det gäller att legitimera diktaturen. Att låna sig till billig propaganda gör att Moore riskerar att inte tas som seriös dokumentärfilmare. I sin film använder sig Moore av statistik från FN-organisationer men man ska vara medveten om att all data som rapporteras från Kuba till FN samlas in av regimen. Det finns läkare på Kuba som vågar berätta om sätten som man manipulerar dessa data. Läkaren och journalisten Darsi Ferrer har t.ex. öppet kritiserat regimen för deras sätt att påverka hälsodata. Eftersom barnadödligheten är en viktig indikator i FN-statistiken prioriteras gravida och barn under ett år. Barn över ett år får inte alls samma vård med ett högt dödstal till följd, gravida med högriskgraviditeter pressas att abortera etc.

Av Waldemar Ingdahl
Michael Moore, den amerikanska vänsterns mest hyllade filmare, är tillbaka med en ny dokumentär. Redan före USA-premiären den 29 juni (svensk premiär 5 oktober) har ”Sicko” skapat stora kontroverser, med sin blandning av satir, moralisk indignation och vänsterretorik. Det var inte annat att vänta, med tanke på att den tar upp en av vår tids viktigaste frågor: sjukvården. I filmen ger sig Moore på det faktum att 50 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och att även de som är försäkrade ibland nekas vård. Detta i ett system som, enligt honom, bara handlar om att ge mesta möjliga profit till sjukhusen, sjukförsäkringsbolagen och läkemedelsföretagen. Moore ställer detta mot sjukvården i Västeuropa, Kanada och på Kuba, som är ”gratis”, det vill säga skattefinansierad. Filmens höjdpunkt är när Moore besöker just Kuba tillsammans med några frivilliga räddningsarbetare från terrordådet mot World Trade Center den elfte september.

By J.K. Baltzersen
Among the central reasons for democracy leading to a more far-reaching and extensive public sector are: the purchase of votes for other people’s money, the illusion that we rule ourselves, and everything being up for grabs by every single ambitious demagogue. Among Swedes who value freedom, individual responsibility, and less government, it is not especially rare to come across hate towards monarchy, hate which almost is felt like the institution of monarchy is the devil himself. When we see how a stronger regal power and less democracy coincides in time with more liberty, less government, and more individual responsibility, and we have aspects indicating that there is a certain causality, it should be reasonable to expect less hate-influenced attitudes towards monarchy and other non-democratic elements.

Av Adam Nelvin
Det har varit ganska tyst om grundlagsutredningen. Ännu tystare har det varit om den del av grundlagen som grundlagsutredningen inte tittar på, nämligen den som fastställer att den kung eller drottning, som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron, är rikets statschef. Det är inte så konstigt eftersom monarkin är en ickefråga för de flesta människor i det här landet, över 70 procent av befolkningen är nöjda med den rådande ordningen. Men jag tänkte ändå ägna några rader åt denna ickefråga. Om inte annat för att den är ideologiskt och intellektuellt intressant.