mars 2006

Av Carl Bildt
Innan 70-talet hade välfärdsstaten diskuteras främst i ekonomiska termer. Under 1960-talet hade det diskuterats om vi egentligen hade råd med det som kallades den ofantliga sektorn. Och Gösta Bohman tillhörde förvisso de som tyckte att expansionen av de offentliga utgifterna hade gått alldeles för snabbt. Två begrepp förknippas med den diskussion kring dessa frågor som Gösta Bohman förde på 1970-talet. Den nya individualismen. Och den nya otryggheten.

Av Mattias Svensson
”Politik är inget seminarium”, ”Det där är ju bara teorier”, ”Vi ser till praktiska realiteter”, så brukar det låta i den partipolitiska vardagen. En vardag där anklagelsen att ta ställning ”på ideologiska grunder” är något av det värsta man kan skällas för. I sak är sådana resonemang varianter på det gamla misstaget att skilja teori från praktik, tanke från handling.

Av Allan Åberg
Inte bara turordningsreglerna bygger på en märklig rättvisesyn. Även stadgandet om att arbetsgivare måste kunna ange en ”saklig grund” för att få avsluta ett avtal om anställning är märkligt. Det påminner lite om gamla tiders stadganden om att skilsmässa i princip endast kunde beviljas om ena maken kunde visa att den andre maken brutit mot äktenskapets plikter genom att t ex vara otrogen. Anställning och äktenskap är ju ytterst avtalsförhållanden som precis som andra avtalsförhållanden förutsätter en gemensam vilja hos båda parter att hålla fast i avtalet. Om denna vilja saknas måste avtalsförhållandet kunna avslutas, i anställningsförhållanden precis som i äktenskap och alla andra avtalsförhållanden.

Av Allan Eriksson
Det är mycket påtagligt att Sverige är ett av världens mest genompolitiserade länder. Internationella jämförelser talar sitt tydliga språk. Och frågan är hur det kunde gå så illa. Hur kan Sverige skilja sig så från vad som är vanligt i andra länder? Det välkända problemformuleringsmonopolet innebär att frågorna här i Sverige ställs utifrån ett socialistiskt perspektiv. De politiskt korrekta svaren är givna på förhand och det genompolitiserade samhället ifrågasätts inte.

Med ensamrätt att styra mitt eget liv!

Inför den stundande valrörelsen känner man som frihetsvurmare en välgrundad oro – vem driver min rätt att få ensamrätt att styra mitt eget liv? I landet med världens högsta skatter har de flesta politiker ryggat tillbaka och skyr skattefrågan värre än pesten. Det är inte politiskt korrekt att kräva sänkta skatter. Men Svensk Tidskrift har aldrig gjort anspråk på att vara politiskt korrekt – vi är trogen ideal, idéer och värderingar även när det blåser motvind. Därför tar vi här och nu initiativ till medborgaraktion. Kräv din rätt att få ensamrätt att styra ditt eget liv! Skriv under för sänkta skatter du också!