Print Friendly

Ytterligare en död vit man att läsa

Av Mathias Bred | 17 februari 2012

Moderata ungdomsförbundets kluvna förhållande till gamla gubbar som skrivit böcker har redan behandlats i Svensk Tidskrift. Men det kan ändå finnas skäl att påminna om en just en sådan gammal gubbe och varför han bör läsas, särskilt av unga moderater.

Författaren är den aktuelle Charles Dickens. Den 7 februari var det 200 år sedan han föddes, men han kan fortfarande läsas med stor behållning. Dels för att han skrev underhållande, men också därför att han är en i högsta grad politisk författare. Hans perspektiv på samhällsfrågor kan vara särskilt intressanta för moderat sinnade läsare.

Ungdomar som intresserar sig för moderat politik hänger ofta upp sig vid kombinationen av liberala och konservativa idéer. Att ett politiskt synsätt kan bygga på en balans av två egentligen motsatta perspektiv kan skapa förvirring. Då är Dickens en författare som kan bringa visst ljus.

Dickens tvåhundraårsdag har hittills bara föranlett en ny bok i Sverige. Det är Jan Myrdals ”Vardagsord” som gavs ut på Leopard förlag i höstas. Boken utgörs av en samling artiklar som Myrdal valt ut från Dickens politiska tidskrift ”Household words”. Svensk Tidskrifts läsare anar måhända oråd med tanke på vem som gjort urvalet. Men Myrdal försöker inte kidnappa Dickens till sin egen politiska uppfattning. Då han talade på bokmässan i höstas poängterade Myrdal att Dickens inte var socialist utan ”tvärt om”.

Myrdal kallar Dickens för borgerlig radikal. Och hans intresse för den engelska 1800-talsförfattaren kommer inte av ideologisk närhet, utan av att Dickens beskriver de politiska och sociala sammanhang ur vilka Marx kommunistiska manifest stiger.

Myrdals ingång är förvisso en mycket intressant infallsvinkel på Dickens författarskap. Marx och Dickens reagerar mot samma samtid. Men varför kommer de båda herrarna till så olika slutsatser, och vem hade egentligen mest rätt? För Myrdal är svaret så givet att han aldrig behöver ställa frågan. Men som läsare frestas man att tänka efter.

Marx såg i kapitalismen en ekonomisk förändring som var omöjlig att påverka ens om man kände dess natur. Han förutspådde medelklassens försvinnande, en ständig ökad social misär, och slutligen hela samhällets omstörning. Dickens däremot tyckte sig i sin samtid se en ekonomisk förändring som skapade möjligheter till ett mer humant samhälle. I en växande och resursstark medelklass såg Dickens medborgare som kunde upplysas och förmås att ta del i reformerandet av samhället. Dickens trodde till skillnad från Marx att samhället kunde förändras under lagarna.

Idag vet vi vem som hade rätt. Barnarbete, analfabetism och kroppsstraff finns inte längre i västvärlden. Däremot är det vanligt förekommande i socialistiska länder. Frågan är varför vi fortfarande kallar Marx filosof och Dickens för sagoberättare.

Myrdals urval av Dickens politiska artiklar är intressanta för den som vill få en introduktion till de politiska konfliktlinjerna i det viktorianska samhället. Men om man vill titta ännu mer specifikt på Dickens som politisk tänkare måste man söka engelska titlar.

Ett förslag är Myron Magnets bok ”Dickens and the Social Order”. Magnet är en amerikansk journalist och debattör som haft stort inflytande på begreppet ”compassionate conservative”, och som lyfts fram som en viktig inspirationskälla av George W. Bush. I sin bok om Dickens från 1985 analyserar Magnet författarens syn på samhällsutveckling och social ordning och finner dem gediget anglo-konservativa.

Magnet är inte först med att peka på sådana värderingar hos Dickens. Redan George Orwell menade att Dickens i sina ryggradsreaktioner var en engelsk konservativ i samma anda som Burke och Locke.

Dickens ville se sociala reformer, men var vettskrämd för social omvälvning. Han trodde mer på den nedärvda klokskapen i samhällets institutioner än på tidsandans idéer. Dickens ogillade stora klasskillnader. Men hans ideal var inte ett klasslöst framtidssamhälle, utan snarare en romantisk idé om den engelska bondbyns gemenskap.

Om vi för exemplets skull tar den av Dickens berättelser som är mest känd i Sverige, ”En julsaga”, finner vi stöd för Dickens konservativa hållning. Där kritiserar Dickens två av det moderna samhällets fundamentala idéer – individualismen och rationalismen.

Anti-hjälten Ebenezer Scrooge är till en början en produkt av en pietism som blivit sekulär, och förnuftstro som blivit religion. Han agerar kallt rationellt, maximerar materiell nytta, och avvisar allting som uppfattas som humbug eller svaghet. Han betalar sin skatt och han förväntar sig att samhället ska sörja för de fattiga på ett rationellt vis. Därmed har han fyllt alla de krav som det liberala eller för den delen socialistiska samhället kräver av honom som individ. Bortom individens kraft och samhällets organisation tror han inte på någonting. Det förflutna är lönlöst att grubbla över, och framtiden ankommer honom inte.

Men när Mr. Scrooge genom övernaturligt ingripande blir till hjälte i sin egen saga är det genom att ledas genom och tillbaka till sitt förflutna. Han återupptäcker saker som religiös tro, lyckan som finns i familj och andra gemenskaper, den lyckligt lottades ansvar för de svaga och värdet av traditioner, vilka visserligen inte kan förklaras rationellt, men som definitivt inte är humbug.

Dickens verkar ha velat visa att man kunde använda traditionella värden och gamla klokskaper för att göra en samtid i ständig och skrämmande förändring mer uthärdlig och human. Därmed prickar Dickens in det komplexa förhållandet mellan liberalism och konservatism. Det moderna, effektiva, rationella och individualistiska är effektiva metoder för förändring, men inte tillräckligt för att skapa ett gott samhälle eller lyckliga människor. Det måste också finnas plats för värderingar, gemenskaper och sedvänjor som inte är rationella men väl mänskliga.

Styrkan i den liberal-konservativa idétraditionen, och därmed också för Nya Moderaterna, ligger i insikten om balans mellan förändring av det som är dåligt och bevarande av det som är skyddsvärt. Charles Dickens författarskap landar ofta i just den balansen. Det i kombination med hans starka sociala patos gör att han borde läsas av alla som vill vara med och förändra samhället.

Mathias Bred är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner