Ygeman klipper till i Malmö

När Ygeman besökte Malmö kritiserades han hårt för sina uttalanden, och visst är de för lite, för sent – men därmed inte nödvändigtvis felaktiga, menar Torsten Elofsson, Kristdemokrat och före detta chef för kriminalpolisen i Malmö.

Häromdagen besöktes Malmö av inrikesminister Anders Ygeman. Anledningen till besöket är väl känd. Det dödliga våldet har eskalerat och utgör nu en till synes ständigt ökande våldspiral i vilken polisen och rättssamhället för en ojämn kamp. De som förväntat sig löften om snara och kraftfulla åtgärder från regeringens sida fick se sig besvikna. Istället lyfte Ygeman frågan om malmöbornas eget ansvar och menade att många göder den organiserade brottsligheten genom att utnyttja tjänster som uppenbarligen är svarta. Bland annat lyfte han fram frisören som tar 50 kronor för en klippning. För uttalandet har han fått kritik från skilda håll, men onekligen är Ygeman något på spåren även om det är sent påkommet.

Malmö är idag en stad som är helt beroende av bidrag från övriga Sverige, som årligen pytsar in runt fem miljarder till kommunens kassa. Var tionde hushåll är bidragsberoende. Medelinkomsten ligger långt under riksgenomsnittet och arbetslösheten är väldigt hög. Andelen med invandrarbakgrund som lever i utanförskap utgör en växande skara. I den miljön frodas företeelser som skapar hinder för utvecklingen av Malmö till den goda och trygga staden. Det svarta Malmö. Ett Malmö som präglas av grova våldsbrott och organiserad brottslighet. Ett Malmö där sprängningar, skottlossning och detonationer av handgranater regelmässigt ljuder över staden. Malmö har fler fall av dödligt våld, sprängningar och skjutningar än storstaden Köpenhamn.

Genom åren har vi i staden sett ett parallellsamhälle växa fram som sätter svenska lagar och regler på undantag. Det har vävts ett intrikat nät av svarta jobb, svart näringsverksamhet, bidrag i olika former, tung kriminalitet och cyniskt utnyttjande av utsatta människor. Till stora delar handlar det om ren kriminalitet, bland annat i form av narkotikahandel, prostitution, penningtvätt och människosmuggling. Andra sektorer är verksamheter som till sin form är vita men där det förekommer ett utbrett bidragsfusk och underlåtenhet att betala skatter och avgifter. Spindlarna i nätet är ofta yrkeskriminella som kontrollerar och styr verksamheten. Maktstrukturer skapas som ofta mynnar ut i våldshandlingar när den egna sfären hotas på ett eller annat sätt.

Delar av Malmö, inte minst Seved och området runt Norra Grängesbergsgatan, har utvecklats i en icke önskvärd riktning och kännetecknar det svarta Malmö där stat och kommun till stora delar har dålig eller ingen kontroll. Förutom att människor utnyttjas på allehanda sätt så drabbas även den seriösa delen av näringslivet av osund konkurrens. Boende runt omkring berörs och störs av allt som händer, något som i hög grad bidrar till en såväl konkret som upplevd otrygghet i närområdet.

I det växande parallellsamhället frodas även andra avarter i form av egen rättskipning, klanbildningar och en hederskultur som är främmande för vårt land. Medling och köpslående förekommer för att tysta vittnen och brottsoffer.

Det dödliga våldet vi nu bevittnar är enbart symptom på mer djupgående problem som har direkt bäring på det svarta Malmö. Vissa försvarar delar av den svarta sektorn med motiveringen att den möjliggör för arbetslösa och människor med små inkomster att sälja och köpa tjänster till överkomliga priser. Ett sådant resonemang leder fel. Vad Malmö behöver är fler företagare och arbetstagare som betalar skatt till det allmänna, inte kriminella som håvar hem intäkterna och sätter människors liv i fara. Tro inte att svartjobben sker i ett vakuum. Stor del av intäkterna landar i andras fickor. Det kan handla om skulder till människosmugglare och/eller olika former av ”beskydd”. I förlängningen handlar det om att vi måste värna det välfärdssamhälle som hittills gett oss tillit och trygghet.

Det svarta Malmö är som ett ogräs i rabatten. Tillåts det breda ut sig tar det över och kväver annan växtlighet. Det är hög tid att luka i nämnda rabatt och låta de goda krafterna blomma ut. För detta krävs såväl repressiva som proaktiva insatser. Polisen har självklart en drivande roll i delar av detta, men det krävs ett starkt engagemang från både kommun och statliga myndigheter som använder hela den verktygslåda som står till buds i vår lagstiftning. Från regeringens sida har det hittills varit mycket snack och lite verkstad. Polisförstärkningen till Malmö lyser med sin frånvaro och de utlovade budgetförstärkningarna kommer först 2019-2020.

Goda medborgare kan dra sitt strå till stacken genom att handla av seriösa företagare, ställa upp som vittne om man bevittnar ett brott, strunta i att springa på svartklubbar och i övrigt verka för att omvärldens negativa bild av Malmö förändras. Jag tror på de goda krafterna och är övertygad om att vi som gillar Malmö kan fixa detta med gemensamma krafter.

Torsten Elofsson är ordförande för Kristdemokraterna i Malmö och före detta polis och bland annat chef för kriminalpolisen i Malmö.