Print Friendly

Wykmans otydliga vision

Av Klas Hjort | 19 februari 2010

Niklas Wykman
Längtar efter Sverige
Moderata ungdomsförbundet 2009

När Niklas Wykman släpper en bok väcker det intresse. MUF-ordföranden brukar bli tongivande i moderaterna och kanske kan man utifrån boken gissa vart moderaterna är på väg. Wykmans Längtar efter Sverige är just tänkt att formulera en vision för Sverige. Inte bara för moderaterna utan för ett helt folk.

Wykmans vision är att Sverige ska bli världens modernaste, friaste och mest sammanhållna land. De två första delarna i visionen ställer nog alla upp på, men den senare är mer problematisk. Särskilt som Wykman tydligt vänder sig mot dem som anser sig ha en suverän rätt. Till sig själva antar jag. Som invandrare i Belgien trivs jag ganska bra med att umgås med andra svenskar, eurokrater och liknande och tycker mig definitivt ha en suverän rätt att leva parallellt med det belgiska samhället. Folket ska forma politiken och politiken ska vara folkets lydiga tjänare. Politikerna ska inte omvänt forma folket, då glider man, om än i demokratisk tappning, till politikens totala inblandning i samhället och människors liv.

Den vision som Wykman har är på samma gång liberal, socialliberal och ganska teknokratisk. Eller kanske teknisk. Visionen glider mellan olika saker som uppskattas och önskas vilket gör att det blir ganska svårt att förstå och instämma i den. Det är enkelt att förstå varför det är viktigt att de senaste datorerna eller medicinerna mot HIV ska vara tillgängliga för alla i Sverige. Men det är mer oklart varför forskningen måste ske här. Som tekniknörd kan jag förstå fascinationen för forskningen, men jag förstår verkligen inte varför detta ska vara en viktig del i en hel nations vision? Samtidigt är väldigt mycket av argumentationen knuten till vår samtid. Längtar efter Sverige kommer inte att bli en tidlös vision som vi förhåller oss till om många år. Kritiken mot att Skatteskrapan blev studentbostäder är ett sådant exempel. Det känns i stor utsträckning som något som är relevant just nu, knappast som en del av en vision.

Det finns egentligen två problem med Wykmans vision. Det ena är att den är så disparat. Bitarna hänger inte ihop på ett logiskt sätt utan känns mer som tre bitar som är bra och därför bör fogas ihop. Blandningarna av liberala och socialliberala frihetsbegrepp och rättvisebegrepp blir förvirrande och upplevs som ogenomtänkt. Politik är dock inte logik utan handlar snarare om känslor. Och där är den stora bristen i visionen – den väcker inte en känsla av att man vill med och slåss för detta. Boken väcker inte passion.

Bitar av boken känns underhållande och väldigt långt från vad som normalt förknippas med moderaterna. På ett ställe skriver Niklas om ”Vad är det att stjäla en mobiltelefon om man själv har blivit bestulen sin framtidstro?” Traditionella borgerliga och liberala tankar om att människor är kapabla och har ansvar för sitt liv känns väldigt långt bort när jag läser detta.

Redaktionellt är boken uppbyggd i två delar. En första som formar visionen, upptakten och vagt argumenterar för den. Senare delen av boken ger en rad förslag på reformer som skulle leda mot visionens förverkligande. Jag uppfattar den första delen av boken som långt viktigare att läsa.

Boken som produktion är märklig. Wykman som tidigare gjort sig mycket till en talesman för unga mot en äldre generation verkar vilja bort från unga som målgrupp till någon annan målgrupp. Oklart vilken – men språkligt blandas det väldigt. Begrepp som rationalitet, modernitet, kausalitet och binärdeterminism hoppar in och passerar. Här och var blixtrar fackutryck från filosofi, matematik och annat förbi utan att egentligen tillföra annat än att göra meningar svårare att förstå. Vilket antagligen ytterligare begränsar vilka som kommer att sluta upp bakom hans vision. En märklig detalj är att det är ganska vanligt med felstavningar i boken, vilket förstärker intrycket av att boken inte är genomarbetad.

Det finns väldigt mycket jag gillar med Niklas Wykman och hans vision. Den tar tydligt ställning för en mer tolerant, öppen och på väldigt många sätt bättre framtid än vad vår samtid är. Tyvärr är det också stora bitar i hans vision som bygger på politikers vilja att forma ett folk.

Wykman är briljant i frågor som immaterialrätt, delar av utbildningsfrågor, skillnader på unga och äldre och vad de drömmer om och annat. Här finns verkligen hans stilistiska förmåga och han ger verkligen en känsla av att tala för en generation och vilka drömmar den har. Wykman har också en bitvis fantastisk och underhållande förmåga att raljera och argumentera för sin sak. Jag tycker absolut att de som är intresserade av moderaterna och deras framtid – oavsett om det är som väljare, medlemmar eller som iakttagare – ska läsa boken.

Wykman kommer antagligen att förbli en viktig person i moderaterna och över åren kommer hans vision att bli allt mer konkret och ta mer plats i partiet. Men ställ dig frågan om du behöver läsa hela boken. För de flesta räcker det med att läsa hur han formar sin vision, och kanske ett av kapitlen där han diskuterar reformer.

Klas Hjort är handläggare åt Christoffer Fjellner på Europaparlamentet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner