Print Friendly

Wolmar Boman; Trettio års vapenstillestånd i Korea

Av Redaktionen | 31 december 1983


1983


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

WOLMAR BOMAN:
Trettio års vapenstillestånd i Korea
Den enda gång hittills då FN varit
krigförande part och beslutat genomföra
militära sanktioner för att återställa
freden är under Koreakriget 1950-53.
Sverige bidrog med Röda Kors-personal
till ett fältsjukhus. När
vapenstilleståndet undertecknades 1953
beslöts att svenskar skulle ingå såväl i
den neutrala
övervakningskommissionen som i
repatrierjngskommjssionen. Freden är
fortfarande inte inom synhåll och
svenskar deltar ännu j
övervakningskommissionen. Överste
Wo/mar Boman, som tjänstgjorde som
executive secretary j kommissionen,
redogör i denna artikelför FN:s roll i
Korea och kommissionens uppgifter nu
och under de gångna 30 åren.
Andra världskriget fick sin slutvinjett
med atombomberna över Hiroshima och
Nagasaki i augusti 1945. Japan kapitulerade utan villkor. Det innebar bl a att
Sovjet och USA i enlighet med lallaöverenskommelsen kom överens om att
besätta var sin del av det sedan 1910
japanockuperade Korea. Gränsen me~
lan ryskt och amerikanskt kontrollområde blev den därmed så beryktade 31
breddgraden strax norr om Koreas gamla huvudstad Seoul.
På liknande sätt som skedde i Östeuropa blev snart den ryskbesatta delen av
Korea-halvön en kommunistisk stattbildning – den Demokratiska Folkfo.
publiken Korea (mars 1948) – som eJio
dast kunde tänkas gå ihop med den södil
delen och den av FN erkända Repubi
ken Korea under ledning av Syngll181
Rhee om det kommunistiska partiet fict
överta regeringsmakten.
Med stöd av Sovjet och det nya Kommunist-Kina skedde en kraftig upprustning av Nord-Korea under Kim-11-Suna.
Den 25 juni 1950 anföll nordkoreansb
förband söderut över 38. breddgraden.
Nordsidan möttes av svaga försvarande
sydkoreanska förband och kvarvarande
fåtaliga amerikanska trupper. Krigs.
handlingarna drogs inför FN och här boslutades att USA skulle ges uppgiftenalt
på FN:s uppdrag med alla nödvändip
medel förmå nordkoreanerna att dra SIJ
tillbaka norr om 38. breddgraden och l
slut på striderna. Alla FN-nationer uppmanades därvid att medverka med JDi.
tära styrkor eller med övrigt understöt
Sverige valde att bidra med Röda-KOllo
personal att bemanna ett fältsjukhus
Pusan i sydligaste Korea. Denna fålr.
bulans deltog i kriget från septemt.
1950 ända till vapenstilleståndets inträ-
dande.
Vapenstilleståndet
Det är intres ant att konstatera att då
vapenstilleståndet undertecknades den
r! juli 1953 var det å ena sidan den amerikanske generalen William K Harrison
för FN:s kommandostyrka – United Nations Command – och å andra sidan den
nordkoreanske generalen Narn-Il för den
koreanska folkarmen-Korean People’s
Army – och för de kinesiska ”frivillig”-
styrkorna – Chinese People’s Volunteers.
Det är betydelsefullt att man känner
till utvecklingen före och under kriget i
Korea för att man rätt skall förstå de
svårigheter som föreligger för att åstadkomma en förändring i det läge som rått
alltsedan vapenstilleståndet inträdde för
30 år sedan. Den ena krigförande parten
är således FN, som beslutat att genomfö-
ra militära sanktioner för att ·återställa
freden. Detta har sitt särskilda intresse
om man betänker att FN under andra
kriser ända fram till våra dagar inte i
något fall kunnat ge uppdraget åt någon
FN-styrka att med vapenmakt återställa
gällande ordning före krig och åstadkomma fred eller vapenstillestånd. Inte ens i
Kongo 1961 var förhållandena likvärdiga, även om svensk FN-trupp där kom
att invecklas i regelrätta strider.
I själva vapenstilleståndsfördraget,
Armistice Agreement, finns i detalj angivet hur en neutral övervakningskommis- .
sion skall organiseras och verka med
namngivet deltagande av Sverige och
Schweiz, utsedda av UN Command, och
av Tjeckoslovakien och Polen utsedda
345
av cheferna för de nordkoreanska styrkorna och de kinesiska frivilliga. Kommissionen har namnet Neutral Nations
Supervisory Commission, NNSC.
I augusti 1953 var antalet svenskar i
Korea stort. De som deltagit under kriget på FN-sidan fanns ännu kvar, nämligen personalen vid fältsjukhuset, SRCH.
l samband med vapenstilleståndet 27/7
inträffade personalen i NNSC, sammanlagt ett 80-tal personer från Tokio, där
man legat i beredskap sedan ett par
veckor efter flygtransport från Sverige.
Det skulle också vara en repatrieringskommission, NNRC, och i den uppgick
den svenska personalen till ett 50-tal officerare och likställda. Denna kommission
skulle klara av problemen med de c:a
22 000 krigsfångar som inte ville återvända till sitt hemland, främst då kineser
(c:a 14000) som i stället ville till Chiang
Kai-sheks Formosa. C:a 8000 nordkoreaner ville stanna i söder. Av 350 krigsfångar från sydsidan var det 22 amerikaner och en skotte, som föredrog att repatrieras norrut igen.
Nu är både Röda Kors-enheten och
repatrieringskommissionen sedan länge
upplösta. NNRC slutade redan i februari
1954, sedan uppgiften lösts. Fältsjukhuset övergick 1954 att kallas Svenska
Sjukhuset i Pusan för att definitivt upphöra först 1968.
Övervakningskommissionen
Den neutrala övervakningskommissionen, NNSC, kan däremot i år fira 30-
årsjubileum och något slut på dess verksamhet skönjes inte, lika litet som en
återförening av Syd- och Nordkorea.
Vapenstillestånd råder men någon fred
346
är fortfarande inte inom synhåll. Det är
detta som sätter sin prägel på förhållandena främst i Syd-Korea. Det har dock
inte hindrat Syd-Korea från att ha fått en
mycket högre levnadsstandard än före
kriget och man har ju numera också en
mycket väl utvecklad exportindustri och
varvsindustri, något som svenska motsvarigheter nogsamt känner av.
Risken för att kriget skall blossa upp
finns alltjämt så länge man ej kommer
överens om fred. Ju mera stabilt det är i
Syd-Korea, desto mindre torde riskerna
vara för ett nytt överfall norrifrån. Det är
också en förklaring till varför den demokratiska processen i Syd-Korea går långsamt med svenska mått mätt och varför
presidenten där esomoftast måste införa
undantagstillstånd med inrikespolitiska
hårda restriktioner.
NNSC:s verksamhet har under de
gångna 30 åren förändrats i högsta grad
om man ser tillbaka till starten 1953 som
ägde rum i full omfattning enligt statuterna i Armistice Agreement. 1953 fanns
där upp emot 100-talet svenskar organiserade i stort som ett stabskompani att
biträda kommissionens svenska ledamöter och ingå i det centrala sekretariatet. NNSC:s uppgift i stort enligt avtalet
är fortfarande densamma, nämligen att
analysera inkommande rapporter rörande trafiken i införselhamnarna och övervaka att materiel- och personaltillgångarna inte överstiger vad som fanns vid
stilleståndets inträdande.
1953 fanns på fältet s k Inspections
Teams – kontrollgrupper på sammanlagt
10 platser i Nord- och Syd-Korea. Dessutom skulle lO st s k Mobile Teams kunna rycka ut vid behov till andra platser,
dock inte inom den demilitariserade
zonen där Military Arrpistice Commission, MAC, sammansatt av delegater ur
de bägge f d krigförandes personal, svarade för all kontroll och övervakning.
De f d krigförande är enligt stilleståndsavtalet ålagda att upphöra med att
införa förstärkningar medan det är tillå-
tet att genom s k ”rotation” verkställa
vissa avlösningar av personal och utbyte
av materiel. Denna trafik förutsätts ske
genom namngivna införselhamnar över
havet och genom luften eller på nords~
dan också över Jalu-floden. Kontrollgrupperna, bestående av svensk,
schweizisk, tjeckoslovakisk och polsk
personal såväl i norr som i söder skulle
övervaka denna trafik i samarbete med
respektive sidors militära myndigheter,
som skulle lämna uppgifterna på vad
som fördes ut eller in. Hamnarna och
flygplatserna var i söder de enda som
kunde komma i fråga medan det i norr
även fanns andra möjligheter över Jalufloden. Det visade sig också så småningom att den kontrollerande verksamheteo
alltför mycket blev enbart ett pappersarbete utan verklig grund. Det har sedan
blivit avvecklat därhän att samtliga kontrollgrupper både i Nord- och Syd-Korea
dragits in. Härigenom reducerades personalbehovet drastiskt. Under de senaste årtiondena uppgår personalen till 7
svenskar.
Det intressanta med NNSC 1953 var
dock också att kontrollgrupperna fak·
tiskt fick tillträde bakom de fd krigfö-
randes linjer, något som torde vara inte
bara det första utan också det hittills
enda försöket som prövats i samband
med vapenstilleståndsövervakning.
NNSC:s delegater sammanträdde dagligen under första året, i böljan helt naturligt för att organisera arbetet och snarast sända i väg kontrollgrupperna och
därefter för att följa upp och kontrollera
inkommande rapporter om förändringarna genom ”rotation”. Kontrollen genomfördes efter bästa förmåga. Man var
beroende av stilleståndsparternas viitighet att efterleva bestämmelserna och
ge fritt tillträde till kontroll. Naturligt
nog var det alltid polsk eller tjeckisk personal som anmärkte på förhållandena i
söder rörande förmenta smusselförsök.
Det gällde uppenbarligen att skapa ”jämvikt” i klagomålen, eftersom det i norr
faktiskt var större anledning att anmärka
på kontrollgruppernas begränsade befogenheter, vilket svenskar och schweizare också gjorde – oftast utan resultat
mot nordsidans medvetet åstadkomna
restriktivitet i rörelsefriheten – under
hänvisning till säkerheten för personalen!
I och med att kontrollgrupperna försvunnit kan ju inte delegaterna annat än
godta från bägge sidor inkommande redovisningar för vidarebefordran till
MAC. Härmed har en anledning bortfallit att sammanträffa. Nu för tiden sker
också NNSC-mötena i regel endast en
gång i veckan om inte något speciellt
skulle hända. I de allra flesta fall har
mötena haft rutinkaraktär.
MAC – Military Armistice Commission
Eftersom FN är en av de krigförande
parterna finns det ingen överordnad för
NNSC. Enligt stilleståndsfördraget rapporterar NNSC till MAC. Där tas alla
frågor upp rörande alla incidenter och
här tolkas NNSC:s rapporter. MAC svarar som nämnts själv för allt som händer
347
inom den påbjudna 4 km breda demilitariserade zonen – 2 km på var sida om
demarkationslinjen som bl a går genom
mitten av förhandlingsbordet i MAC:s
sammanträdeslokal!
Incidenter förekqmmer ofta – man
minns intermezzot då amerikanska soldater sköts ned, då de höll på att hugga
ner ett träd. Tillfångatagna spioner eller
omhändertagna överlöpare från bägge sidor är andra uppmärksammade händelser. Påträffade gamla soldatgravar medför överförande till hemlandet av stoftet
av den stupade soldaten under militära
hedersbetygelser. Upptäckten av tunnlar
som grävts av nordkoreanska soldater
för infiltration är välkänd och detta blev
slutet för förekommande Röda korssamtal om återförening av splittrade familjer. Tyvärr utnyttjas MAC:s sammanträden av nordsidan för att driva propaganda mot sydsidan och det är i regel
endast i sådana fall som nordsidan begär
ett möte med MAC. Det är därför inte att
förvåna sig över om man – främst från
amerikansk sida – försöker få MAC att
arbeta mera seriöst för att undanröja
motsättningarna. Men uppgiften innebär
endast att vaka över att stilleståndsavtalet följs och därför kan den som så önskar ”ligga lågt”. Såväl inom MAC som
inom den sambandskanal som finns i
Röda Korset händer föga. Det hävdas att
fredsförhandlingar ligger utanför och
helt på det politiska planet.
Man frågar sig också om inte NNSC
kan göra något för att bryta dödläget.
Självfallet utgör denna kommission en
mycket bra sambandskanal mellan Nord
och Syd, eftersom den inom sig innehåller medlemmar utsedda av respektive sidor. Dessutom ”umgås” delegaterna
348
både i Syd- och Nord-Korea eller inom
sina läger varvid sammanträffanden kan
ske med berörda parter. I stilleståndsavtalet står emellertid NNSC:s uppgift angiven. Några kontakter av här berört
slag på det officiella planet åligger inte
NNSC och kan därmed inte genomföras.
Men det torde vara oomtvistligt att man
genom informella samtal borde kunna
medverka till en öppning inom MAC. Så
har också enligt tidningsuppgifter från
sammanträde i MAC frågan väckts om
neutral medverkan av NNSC inom
MAC:s kompetensområde men ännu så
länge har inga framsteg skett. Redan under inledningsskedet 1953 kunde man
förmärka den hårda styrningen av nordsidans valda representanter inom
NNSC. Den fortgår tydligen än och den
välkända misstänksamheten skapar
svårförståeliga restriktioner i umgänget.
Man har under dessa 30 år många
gånger frågat sig – naturligtvis sker så-
dana frågor även på andra håll där internationella åtaganden granskas – om det
lönar sig och om det finns några skäl att
fortfarande medverka i denna kommission. Ja, det finns faktiskt flera anledningar till status quo.
I stilleståndsavtalets text står angivet
att Sverige är utsett som representant för
den ena sidan, UN Command. En för·
ändring av texten på grund av ett svenskt
utträde skulle kunna dra med sig krav pl
andra ändringar med ty åtföljande risk
att hela avtalet revs upp. Nuvarande
läge är bättre än inget stilleståndsavtal
alls …
Enighet råder på bägge sidor att
NNSC genom sin neutrala ställning är en
värdefull kugge i förhandlingsmaskineriet och de försök som gjorts om ökad
medverkan av NNSC kan med en tolerantare tolkning av en paragraf i avtalet
kanske leda till någonting i framtiden.
Hittills har NNSC avhållit omkri111
l 700 möten under sin 30-åriga tillvaro.
Det fåtal svenskar som medverkar här
har en väsentlig uppgift att söka medver·
ka till fred och samförstånd. Man talar
om återförening av de koreanska delarna
norr och söder om den 38 breddgraden
före 1990. Låt oss hoppas på ett fritt och
i västerländsk mening demokratiskt enat
Korea.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner