Waldemar Ingdahl; Informationsålderns politiska filosofi
2003
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
0::
UJ
~
u
:O
c:o
SAMHÄLLE
Informationsålderns
politisl<a filosofi
Av Waldemar Ingdahl
Alexander Bard och Jan Söderqvist tar upp allt från
media till genteknik och metafysik i sin kartbok för
infromationsåldern.
I
SIN NYA BOK Det globala imperiet har författarna Alexander
Bard och Jan Söderqvist tagit på
sig en mycket svår men samtidigt väldigt viktig uppgift: att
försöka ge en bild av hur vårt samhälle, dess politik och dess kultur förändras av teknikens framsteg. Boken
är en fortsättning på deras bok Nätokraterna från år 2000, där de formuleDen breda och höga ambitionsnivån gör boken mycket läsvärd,
men samtidigt också svår och tung
att läsa vilket inte underlättas av att
författarna ofta använder nykomponerade termer, långa räckor
adjektiv eller omdefinitioner på etablerade termer. Ett litet exempel är
termen ”kapitalism” som författarna
använder i en mycket vid mening för
rar många av de tankar som de tittar att beskriva hela moderniteten, istäl- ”Författarna menar att vi
i dag har inträtt i ett
let för bara ett ekonomiskt system (vilket står i ordlistan i slutet förvisso). Nya företeelser
kräver nya ord, men innebär
också risken att mycket kan bli
paradigmskifte SOm nu leder oklart och otydligt. Fast i jämförelse med den postmoderna
till en världsstat, iden om ett tradition de tar avstamp ifrån,
helt globalt samhälle.”
närmare på och utvecklar i Det globala imperiet. Boken tar upp ett
mycket brett spektrum av ämnen; här
diskuteras globaliseringen, informationsteknikens påverkan på samhället,
sociala och institutionella förändringar, förändringar i filosofins metafysik och kunskapsteori, nyvänsterns
ställning, skapandet av nya identiteter
för människor, drogpolitik, de traditionella mediernas fall, genteknik,
rasism, transhumanism, feminism, de
homosexuellas roll i samhället och hur
hierarkier ersätts av nätverk som
grund för samhället. Detta är bara
några exempel på ämnen Det globala
imperiet tar upp och söker bilda en
filosofisk förklaring till.
med tänkare som Nietzsche,
Foucault och Deleuze är boken
snarast lättläst.
Författarna menar att vi i dag har
inträtt i ett paradigmskifte som nu
leder till en världsstat, iden om ett
helt globalt samhälle. Ofta när man
diskuterar globalisering sker det
endast i ekonomiska termer, men
boken ger sig in på att försöka
beskriva även hur kultur och identitet byggs upp på ett globalt plan i
en öppen samhällsstruktur som inte
bygger på att som tidigare skapa
fiendebilder att enas mot, utan ett
inkluderande samhälle, samlat kring
en ide, istället för en etnicitet. Iden
om att skyddet för mänskliga rättigheter är något som bör stå över den
tolkning av folkrätten såsom statssuveränitet, som hittills varit råd- ~~ lSvensk Tidskrift l2003,nr 21
ande, är något som kommer att
accepteras mer och mer i framtiden.
Värnandet av upphovsrätten leder
också fram till världsstaten. Problem
med miljön och global kriminalitet
likaså.
NÄTVERK I STÄLLET FÖR POLITIK
De hierarkier, de fasta identiteter, de
slutna politiska institutioner, den
envägskommunikation mellan ledare
och ledda och de ekonomiska mönster som höll uppe de gamla nationalstaterna håller på att vittra sönder då förutsättningarna inte längre
finns kvar. Dessa faller ner i en våldsam kamp mellan särintressen, där
man tillskansarar sig fördelar och
privilegier på andra människors
bekostnad, och som i realiteten slutar med att alla förlorar i längden.
Sålunda blir den nationella politiken
maktlös, ett tomt skådespel, som
först de mest framsynta överger och
gradvis även vanligt folk.
Människor går istället in i nätverk, där man delar intressen och
projekt med andra som ställer upp
på samma regler. Genom den interaktivitet som sprids i samhället är
man tvungen att skaffa en juridik
och politik som inte baserar sig på
majoritetsbeslut utan på att man tjä-
nar på att följa dem. Makt fördelas
efter den uppmärksamhet och trovärdighet som aktörerna kan förtjäna.
De gamia föreställningarna om
mellanstatligt samarbete, som till
exempel FN, faller också ihop, enligt
Bard och Söderqvist. Man kan inte
bara ta det moderna demokratibegrepp som utvecklats i nationalstatens hägn, med dess representativa
inrättningar som majoritetsval, partier, fackförbund och medborgargrupper – och därefter förstora det
till global skala. Men här finns en
stor fara att detta ständigt omförhandlande världssamhälle kan kantra i anarki.
Mycket av resonemangen ovan
börjar låta som Hegels tankar, och
hegelianismen såg en renässans
under 90-talet. Är detta ”frigörelsen”
att få göra vad världsanden vill? Vad
är etiskt godtagbart för alla? Vad kan
vi inte förhandla om på en global
skala? Om man inte har en uppfattning om vad man själv önskar och
vilka värden man strävar efter, hur
skall man få ut något av sitt deltagande i nätverket?
MATERIALISTISK HISTORIESYN
Bard och Söderqvist utgår ifrån en
materialistisk historiesyn- det finns
i kommunikationsteknologin inneboende egenskaper som bestämmer
hur samhället kan se ut. Vilka ideologier som kan existera och finna
stöd beror på det paradigm som teknologin ställer upp. Denna utgångspunkt antyder att historien har en
inbyggd mening, en utveckling med
”ofrånkomliga” stadier och händelser. Historien har kanske visat oss att
ideer om ”ofrånkomlighet” i de historiska processerna inte behöver
stämma, utan att denna ”ofrånkomlighet” ofta måste underhållas av ideologi. Sålunda en paradox.
Detta betyder inte att all materialism bör kastas på skräphögen.
Mauricio Rojas har använt termen
”negativ teknikdeterminism”, där
framsteg i tekniken inte exakt beskriver hur ett samhälle kommer att se
ut, utan snarast ger riktlinjer för
vilka samhällen som är möjliga givet
denna teknik. Inom detta spektrum
finns många olika möjliga val av
samhällsmodeller. Ideerna i spektrumet beskriver verkligheten för oss
och vägleder vad vi uppfattar som
praktiskt och moraliskt.
Nåväl, Bard och Söderqvist vill
inte hamna i historiedeterminism,
utan försöker ge en metafysisk förklaring som just utgår ifrån paradoxer. Paradoxer frigör oss från
Deseartes absolutistiska rationalism.
Världsstaten skall sålunda inte ses
som en djärv utopi utan som en
modell för något som skall ge konkreta resultat. Vilka konkreta resultat, kan man undra? Och är det förnuft som Bard och Söderqvist
beskriver, utifrån Foucault, alltid ett
repressivt element?
Det är oftast lättare att se klart
samhälle vi i dag uppfattar som så
givet att diskussionen har avstannat,
i en förhoppning om ett ”historiens
slut” där dagens institutioner och
tankar alltid skall vara lika relevanta
på egen samtid, så därför är Bard och centrala.
och Söderqvists nedslag i aktu- ”Vissa avsnitt känns kanskeella frågor och problemställningar mer tydliga. Där kan man
läsa om kritiken av en vänster- inte så övertygande, som att
dominerad akademisk värld som
håller på att paralyseras av intern
censur, hur den anti-globalistiska nyvänstern snabbt håller på
att bli irrelevant på grund av den
ideologilöshet som är nödvändig för
att den skall kunna hålla fast vid
gamla misslyckade utopier, hur feminismen förgås just när den segrat sig
in i statens patriarkala maktstruktur
med kvoteringar och jämställdhetsplaner och därmed klavbundit sig
vid sin offerroll medan den reella
makten flyttar vidare. Analyserna är
där stundtals briljanta, snärtiga och
insiktsfulla.
Vissa avsnitt känns kanske inte
så övertygande, som att nazismen
skapades av ett passivt matriarkat,
vissa, om exempelvis medias intellektuella kollaps, kan man åter ha
invändningar emot (ser vi snarast
inte att det är att de högkvalitativa
TV-programmen idag är många fler,
bara det att utbudet är så mycket
större?)
Så börjar man dock se på avsnitt
som ligger nära läsarens egna åsikter, som till exempel bokens kritik
mot dagens kapitalism och dess
brister och då är det lätt att själv gå
i försvarsställning, kanske alltför
lätt.
FRAMTIDENS HÖGER?
Ibland under läsningen skulle det
vara skönt att entydigt få etikettera
Det globala imperiet som vänster,
höger, postmodern, socialdarwinistisk, hegeliansk och så vidare (vilket
också har gjorts) men det är inte riktigt så enkelt. Ambitionen har varit
att bryta ny mark, att se utanför det
nazismen skapades av ett
passivt matriarkat.”
Det är inte alltid som en läsare
med liberal utgångspunkt håller
med Bard och Söderqvist. Men
boken är läsvärd just genom att den
väcker tankar på nya områden, tankar om vilka förändringar i ens
egen ideologi som är önskvärda och
nödvändiga. Recensenten lekte med
iden om vad en ”framtidens höger”
skulle kunna vara ur bokens perspektiv, och hamnade i tankegångar
från bland annat Virginia Postrels
Framtiden och dess fiender, Carl
Rudbecks Creole love call och nya
funderingar kring det processuella
samhälle F.A. Hayek diskuterade i
Frihetens grundvalar. Och det är
kanske det som boken skall vara, en
produktiv lek med tankar och ideer,
som inte skallläsas ensam utan i
samband med andra böcker och
tänkare och som ett startskott. När
man tänker så finns förvisso risken
att snubbla i tanken och göra misstag (rätt allvarliga sådana), men
utan den risken kan man inte förnya sig och att stå stilla kan visa sig
vara ett sämre alternativ.
Waldemar Ingdahl
(waldemar.ingdahl@eudoxa.se) är VD för
tankesmedjan Eudoxa.
BOKFAKTA
Det globala imperiet- informationsålderns
politiska filosofi.
Alexander Bard &Jan Söderqvist.
Bonnier Fakta, 2002.
CXl
Q:
n
;::>;;
m
;:o
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 21 Il
UJ
~
u
:O
c:o
SAMHÄLLE
Informationsålderns
politisl<a filosofi
Av Waldemar Ingdahl
Alexander Bard och Jan Söderqvist tar upp allt från
media till genteknik och metafysik i sin kartbok för
infromationsåldern.
I
SIN NYA BOK Det globala imperiet har författarna Alexander
Bard och Jan Söderqvist tagit på
sig en mycket svår men samtidigt väldigt viktig uppgift: att
försöka ge en bild av hur vårt samhälle, dess politik och dess kultur förändras av teknikens framsteg. Boken
är en fortsättning på deras bok Nätokraterna från år 2000, där de formuleDen breda och höga ambitionsnivån gör boken mycket läsvärd,
men samtidigt också svår och tung
att läsa vilket inte underlättas av att
författarna ofta använder nykomponerade termer, långa räckor
adjektiv eller omdefinitioner på etablerade termer. Ett litet exempel är
termen ”kapitalism” som författarna
använder i en mycket vid mening för
rar många av de tankar som de tittar att beskriva hela moderniteten, istäl- ”Författarna menar att vi
i dag har inträtt i ett
let för bara ett ekonomiskt system (vilket står i ordlistan i slutet förvisso). Nya företeelser
kräver nya ord, men innebär
också risken att mycket kan bli
paradigmskifte SOm nu leder oklart och otydligt. Fast i jämförelse med den postmoderna
till en världsstat, iden om ett tradition de tar avstamp ifrån,
helt globalt samhälle.”
närmare på och utvecklar i Det globala imperiet. Boken tar upp ett
mycket brett spektrum av ämnen; här
diskuteras globaliseringen, informationsteknikens påverkan på samhället,
sociala och institutionella förändringar, förändringar i filosofins metafysik och kunskapsteori, nyvänsterns
ställning, skapandet av nya identiteter
för människor, drogpolitik, de traditionella mediernas fall, genteknik,
rasism, transhumanism, feminism, de
homosexuellas roll i samhället och hur
hierarkier ersätts av nätverk som
grund för samhället. Detta är bara
några exempel på ämnen Det globala
imperiet tar upp och söker bilda en
filosofisk förklaring till.
med tänkare som Nietzsche,
Foucault och Deleuze är boken
snarast lättläst.
Författarna menar att vi i dag har
inträtt i ett paradigmskifte som nu
leder till en världsstat, iden om ett
helt globalt samhälle. Ofta när man
diskuterar globalisering sker det
endast i ekonomiska termer, men
boken ger sig in på att försöka
beskriva även hur kultur och identitet byggs upp på ett globalt plan i
en öppen samhällsstruktur som inte
bygger på att som tidigare skapa
fiendebilder att enas mot, utan ett
inkluderande samhälle, samlat kring
en ide, istället för en etnicitet. Iden
om att skyddet för mänskliga rättigheter är något som bör stå över den
tolkning av folkrätten såsom statssuveränitet, som hittills varit råd- ~~ lSvensk Tidskrift l2003,nr 21
ande, är något som kommer att
accepteras mer och mer i framtiden.
Värnandet av upphovsrätten leder
också fram till världsstaten. Problem
med miljön och global kriminalitet
likaså.
NÄTVERK I STÄLLET FÖR POLITIK
De hierarkier, de fasta identiteter, de
slutna politiska institutioner, den
envägskommunikation mellan ledare
och ledda och de ekonomiska mönster som höll uppe de gamla nationalstaterna håller på att vittra sönder då förutsättningarna inte längre
finns kvar. Dessa faller ner i en våldsam kamp mellan särintressen, där
man tillskansarar sig fördelar och
privilegier på andra människors
bekostnad, och som i realiteten slutar med att alla förlorar i längden.
Sålunda blir den nationella politiken
maktlös, ett tomt skådespel, som
först de mest framsynta överger och
gradvis även vanligt folk.
Människor går istället in i nätverk, där man delar intressen och
projekt med andra som ställer upp
på samma regler. Genom den interaktivitet som sprids i samhället är
man tvungen att skaffa en juridik
och politik som inte baserar sig på
majoritetsbeslut utan på att man tjä-
nar på att följa dem. Makt fördelas
efter den uppmärksamhet och trovärdighet som aktörerna kan förtjäna.
De gamia föreställningarna om
mellanstatligt samarbete, som till
exempel FN, faller också ihop, enligt
Bard och Söderqvist. Man kan inte
bara ta det moderna demokratibegrepp som utvecklats i nationalstatens hägn, med dess representativa
inrättningar som majoritetsval, partier, fackförbund och medborgargrupper – och därefter förstora det
till global skala. Men här finns en
stor fara att detta ständigt omförhandlande världssamhälle kan kantra i anarki.
Mycket av resonemangen ovan
börjar låta som Hegels tankar, och
hegelianismen såg en renässans
under 90-talet. Är detta ”frigörelsen”
att få göra vad världsanden vill? Vad
är etiskt godtagbart för alla? Vad kan
vi inte förhandla om på en global
skala? Om man inte har en uppfattning om vad man själv önskar och
vilka värden man strävar efter, hur
skall man få ut något av sitt deltagande i nätverket?
MATERIALISTISK HISTORIESYN
Bard och Söderqvist utgår ifrån en
materialistisk historiesyn- det finns
i kommunikationsteknologin inneboende egenskaper som bestämmer
hur samhället kan se ut. Vilka ideologier som kan existera och finna
stöd beror på det paradigm som teknologin ställer upp. Denna utgångspunkt antyder att historien har en
inbyggd mening, en utveckling med
”ofrånkomliga” stadier och händelser. Historien har kanske visat oss att
ideer om ”ofrånkomlighet” i de historiska processerna inte behöver
stämma, utan att denna ”ofrånkomlighet” ofta måste underhållas av ideologi. Sålunda en paradox.
Detta betyder inte att all materialism bör kastas på skräphögen.
Mauricio Rojas har använt termen
”negativ teknikdeterminism”, där
framsteg i tekniken inte exakt beskriver hur ett samhälle kommer att se
ut, utan snarast ger riktlinjer för
vilka samhällen som är möjliga givet
denna teknik. Inom detta spektrum
finns många olika möjliga val av
samhällsmodeller. Ideerna i spektrumet beskriver verkligheten för oss
och vägleder vad vi uppfattar som
praktiskt och moraliskt.
Nåväl, Bard och Söderqvist vill
inte hamna i historiedeterminism,
utan försöker ge en metafysisk förklaring som just utgår ifrån paradoxer. Paradoxer frigör oss från
Deseartes absolutistiska rationalism.
Världsstaten skall sålunda inte ses
som en djärv utopi utan som en
modell för något som skall ge konkreta resultat. Vilka konkreta resultat, kan man undra? Och är det förnuft som Bard och Söderqvist
beskriver, utifrån Foucault, alltid ett
repressivt element?
Det är oftast lättare att se klart
samhälle vi i dag uppfattar som så
givet att diskussionen har avstannat,
i en förhoppning om ett ”historiens
slut” där dagens institutioner och
tankar alltid skall vara lika relevanta
på egen samtid, så därför är Bard och centrala.
och Söderqvists nedslag i aktu- ”Vissa avsnitt känns kanskeella frågor och problemställningar mer tydliga. Där kan man
läsa om kritiken av en vänster- inte så övertygande, som att
dominerad akademisk värld som
håller på att paralyseras av intern
censur, hur den anti-globalistiska nyvänstern snabbt håller på
att bli irrelevant på grund av den
ideologilöshet som är nödvändig för
att den skall kunna hålla fast vid
gamla misslyckade utopier, hur feminismen förgås just när den segrat sig
in i statens patriarkala maktstruktur
med kvoteringar och jämställdhetsplaner och därmed klavbundit sig
vid sin offerroll medan den reella
makten flyttar vidare. Analyserna är
där stundtals briljanta, snärtiga och
insiktsfulla.
Vissa avsnitt känns kanske inte
så övertygande, som att nazismen
skapades av ett passivt matriarkat,
vissa, om exempelvis medias intellektuella kollaps, kan man åter ha
invändningar emot (ser vi snarast
inte att det är att de högkvalitativa
TV-programmen idag är många fler,
bara det att utbudet är så mycket
större?)
Så börjar man dock se på avsnitt
som ligger nära läsarens egna åsikter, som till exempel bokens kritik
mot dagens kapitalism och dess
brister och då är det lätt att själv gå
i försvarsställning, kanske alltför
lätt.
FRAMTIDENS HÖGER?
Ibland under läsningen skulle det
vara skönt att entydigt få etikettera
Det globala imperiet som vänster,
höger, postmodern, socialdarwinistisk, hegeliansk och så vidare (vilket
också har gjorts) men det är inte riktigt så enkelt. Ambitionen har varit
att bryta ny mark, att se utanför det
nazismen skapades av ett
passivt matriarkat.”
Det är inte alltid som en läsare
med liberal utgångspunkt håller
med Bard och Söderqvist. Men
boken är läsvärd just genom att den
väcker tankar på nya områden, tankar om vilka förändringar i ens
egen ideologi som är önskvärda och
nödvändiga. Recensenten lekte med
iden om vad en ”framtidens höger”
skulle kunna vara ur bokens perspektiv, och hamnade i tankegångar
från bland annat Virginia Postrels
Framtiden och dess fiender, Carl
Rudbecks Creole love call och nya
funderingar kring det processuella
samhälle F.A. Hayek diskuterade i
Frihetens grundvalar. Och det är
kanske det som boken skall vara, en
produktiv lek med tankar och ideer,
som inte skallläsas ensam utan i
samband med andra böcker och
tänkare och som ett startskott. När
man tänker så finns förvisso risken
att snubbla i tanken och göra misstag (rätt allvarliga sådana), men
utan den risken kan man inte förnya sig och att stå stilla kan visa sig
vara ett sämre alternativ.
Waldemar Ingdahl
(waldemar.ingdahl@eudoxa.se) är VD för
tankesmedjan Eudoxa.
BOKFAKTA
Det globala imperiet- informationsålderns
politiska filosofi.
Alexander Bard &Jan Söderqvist.
Bonnier Fakta, 2002.
CXl
Q:
n
;::>;;
m
;:o
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 21 Il