Print Friendly

Vilken betydelse har tidningens färg?

Av redaktionen | 5 juli 2013

Vem fattar egentligen beslut om en tidnings partibeteckning, ägarna eller redaktionen? Det var en av de frågor som diskuterades vid Svensk Tidskrifts årliga seminarium under Almedalsveckan.

Panelen bestod av ledarskribenter från tidningar med olika politiska beteckningar; Daniel Swedin från Aftonbladet, Peter J Olsson från Kvällsposten, Martina Jarminder från Skånska Dagbladet, Henrik Barvå från Nya Wermlandstidningen och Maria Eriksson från Svensk Tidskrift.

Kan en partibeteckning utgöra ett stöd för ledarskrivandet eller upplevs det som en begränsning?

– I perioder när partiet har kris, såsom Julholtkrisen, då väger ju våra ord mycket tyngre. Då måste man förhålla sig ödmjukt inför den makt man har i sammanhanget, sade Daniel Swedin, från oberoende socialdemokratiska Aftonbladet.

Martina Jarminder, vid centerpartistiska Skånskan, ansåg att Centerpartiet är tillräckligt brett för att många åsikter ska få plats. När hon skrev om händelserna på Utöya så trodde hon att debatten skulle få en mjukare och mer resonerande ton, men det blev tvärt om. Därför gäller det att vara tydlig med hur man framstår och vad man säger, menade hon.

– Det krävs en ökad hederlighet i åsiktsredovisningen. Ska man ha hög svansföring ska hederligheten öka också. Så många kort som möjligt ska ligga på bordet.

Det är viktigt att beteckningen inte alltid är kopplad till ett parti. Detta underströk Peter J Olsson, vars Kvällsposten är oberoende liberal. Även om ledarsidan vill se en borgerlig regering hellre än socialistisk, saknar tidningen lojalitet mot ett enskilt parti.

En fråga som diskuterades var rekryteringar. Är det viktigt att de sökande deklarerar sig som tillhörande till en viss ideologi?

– Jo, så är det i viss utsträckning, ansåg Henrik Barvå från konservativa NWT. Sfären är dock ganska liten, så visst är de som söker sympatiskt inställda till att skriva konservativt. Vi tycker det vi tycker på ledarsidan, så vår linje håller ganska fast och läsarna vet om vad vi står för.

Är det då så att ledarsidorna håller fast vid sin ideologi i de tider partierna blir allt mer opinionsföljande?

– I takt med att partierna blir mer lättrörliga så ökar betydelsen för oss som värderingshamn. Visst får vi också ett genomslag på detta sätt. Ett exempel är vid valnederlaget 2002, då vi på ledarsidorna fick stort genomslag när vi krävde en förändring inom Moderaterna, menade Henrik Barvå.

Blir också de personliga varumärkena viktigare? Borde de bli det? Daniel Swedin höll inte med om detta.

– Nej, det är viktigt att man som ledarskribent talar från en upphöjd situation. Åsikterna ska vara genomarbetade på redaktionen, det gör det mer ”högtidligt” och ger en större tyngd åt texterna.

Henrik Barvå instämde i att tidningens politiska beteckning får gå före de personliga åsikterna på en ledarsida. Martina Jarminder däremot, såg gärna att den som arbetar på en ledarsida har en starkt ideologisk övertygelse, gärna med tydliga beskrivningar över ledarskribenternas personliga, ideologiska ställningstaganden.

Peter J Olsson höll delvis med, skribenter får gärna specialisera sig i olika sakfrågor och ha avvikande åsikter där. Samtidigt finns det ett värde i osignerade artiklar, menade han.

Svensk Tidskrift tackar de medverkande för ett intressant samtal och värdefull input till vår egen diskussion om tidskriftens politiska beteckning.

Läs också Dag Elfströms kommentar om seminariet.


almedalen201301

almedalen201302

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner