Vem orkar bråka om 30 öre?

En skattehöjning på 30 öre knäcker ingen Uppsalabos ekonomi. Men höjningen är en bra illustration på vad som händer i längden när politiker höjer skatter lite i taget istället för att behöva dra ner på andra områden. Sedan år 2000 har skatterna för den som bor i Uppsala kommun höjts med mer än en krona. Viktiga områden ska finansieras, men det är kanske inte skattenivån som bör ändras, menar Arvid Malm.

Landstinget i Uppsala län kommer om allt går som planerat att höja skatten med 30 öre för 2013. Skattehöjningen ska enligt den politiska majoriteten dra in 190 miljoner kronor extra, som ska gå till att ”minska vårdköerna, utveckla kollektivtrafiken, samt förbättra vården för de svårast sjuka”. Bland annat ska det bli bättre turtäthet mellan Uppsala och Gävle samt Uppsala och Tierp och fler vårdplatser ska köpas.

Det intressanta med den här lilla historien är inte skattehöjningen i sig – 30 öre extra kommer knappast knäcka någon Uppsalabos ekonomi, får vi hoppas. Istället visar exemplet på ett bra sätt varför skatterna lätt drar iväg uppåt över tiden. Trots allt – Uppsala ska få kortare vårdköer, bättre kollektivtrafik och förbättrad vård för de svårast sjuka. För bara 30 öre. Det krävs en riktigt hårdhudad gammelmoderat för att inte vilja betala en spottstyver för hela det paketet. Och så vidare. Mycket riktigt är det Nya Moderaterna och deras Allianskolleger som vill höja skatten.

Samtidigt illustrerar just exemplet Uppsala varför det spelar roll i längden när politikerna väljer att höja skatten bara lite grann för att öka kvaliteten inom ett viktigt område utan att behöva dra ner någon annanstans. Sedan år 2000 har skatterna för den som bor i Uppsala kommun krupit upp med mer än en krona. Det är tveksamt om det gjorts några grundliga utvärderingar av exakt hur mycket bättre skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, etc. blivit i Uppsala på grund av den extrakronan.

Det krävs samtidigt ingen utvärdering för att kunna konstatera att skatteglidningen gjort att Uppsala klättrat upp till en klart högre skattesats än pendelkonkurrenten Stockholm. Uppsalaborna betalar 2013 totalt 32 kronor och 29 öre på varje hundralapp jämfört med totalt 29 kronor och 58 öre för Stockholmarna. Den som tjänar 25 000 kronor i månaden och står i begrepp att välja mellan pendling från Uppsala till Stockholm och bosättning i själva huvudstaden får med andra ord räkna med att betala en femhundring extra utöver SJ-kortet för det nöjet bara på grund av skillnaden i skatt.

Men alla är inte med på tåget bland Uppsalas politiker. Kristdemokraten Bo Reinholdsson tycker att det inte behövs någon höjd skatt.

”Vi var samtliga lite frustrerade eftersom vi inte sett vare sig möjliga besparingsmöjligheter eller en konsekvensbeskrivning av det här eller någonting utan det var bara siffror på bordet. Av siffrorna framgick också att man ändå kunde gå i balans 2013 utan att göra en skattehöjning, även om det kanske inte gav det resultat som landstinget kanske önskar sig vad gäller egna kapitalavsättningar.”, förklarar han för Sveriges Radio.

Så kanske är det inte vården och tågen som akut behöver mer pengar, utan snarare Landstingets kapitalavsättningsplan? Men som sagt, det handlar ju bara om 30 öre, vem orkar bråka om det?

Arvid Malm är chefekonom på Skattebetalarnas Förening.