Print Friendly

Veckans som gick

Av Utrikeskorrespondenten | 26 mars 2010

Att vara utrikeskorrespondent är minsann ingen dans på rosor. Inte nog med att man blir skickad (och tro inte att man får flyga business class!) till vilka gudsförgätna platser som helst där man tvingas bo på hotell som inte ens har vett att hålla chardonnayen ordentligt kyld och som bara byter lakan varannan dag. Man måste också prata med en massa människor som inte läser DN:s kultursida varje dag och som därför inte fattar vad som är viktigt och riktigt här i världen.

Och värst av allt: man tvingas bevaka val där människor envisas med att välja fel. Tänk bara när George W Bush blev president. Hur kul tror ni det var att rapportera om? Att de korkade amerikanerna åter visade att de inte begriper sitt eget bästa – sådant kan få vilken utrikeskorre som helst att begära kompledigt.
Värst av allt är ju att uppdragsgivarna ställer helt orimliga krav på opartiskhet och neutralitet i rapporteringen. Skulle vi inte få säga vad vi tycker när det är helt uppenbart vem som har rätt och vem som har fel? Åsiktsförtryck!

Desto tacksammare blir man ju när det någon gång visar sig att människorna i det där konstiga utriket faktiskt begriper vad syftet med den allmänna rösträtten är och röstar rätt. Som nu senast i de franska regionalvalen, där president Sarkozys högerparti UMP fick bita i gräset riktigt ordentligt. Socialistpartiet – som självklart borde ha vunnit presidentvalet 2007 – fick över 50 procent av rösterna totalt, ordningen är återställd och utrikeskorrespondenterna kan andas ut.

Michael Moore

För att inte tala om det amerikanska representanthuset, som förra söndagen röstade igenom president Obamas sjukvårdsreform. Det är märkligt att det fortfarande finns människor som inte begriper Obamas storhet, som har mage att kritisera honom och hans epokgörande politik. So what om det mest är prat – det är elegant prat av ett slag som det är fröjd att rapportera om!

När det gäller sjukvårdsreformen är det ju alldeles uppenbart att den är rätt. Obamas kritiker är onda människor som tycker det är OK att människor ligger och dör i drivor på gatorna i USA:s städer efter att ha blivit utkastade från akutmottagningen eftersom de inte har någon sjukvårdsförsäkring. Det är sådana människor som dristar sig att tvivla på sanningshalten i Michael Moores viktiga dokumentärer och som vågar kritisera FN:s klimatpanel. De äter säkert barn också.

Men nu fick de så de teg!

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner