Veckan som gick

Bomber och granater! Så fick vi ny sprängdeg i den svenska försvarsdebatten. Marskalk von Sydow putsade medaljerna, tog fram myndigaste basstämman och deklarerade att vi behöver flyg, stridsvagnar och ubåtar.
Det var takter, det. Stämningen i folkdjupen har inte varit blågulare sedan borggårdstalet 1914. Ett ord i rättan tid, således.
Det väckte djup förstämning hos alla dem som också anser att vi behöver flyg, stridsvagnar och ubåtar, men inte vågat säga det av rädsla för Putin.
Mest beklämda blev von Sydows egna mannar. Någon ordning får det ändå lov att vara på den socialdemokratiska mässen, och vem var han att plötsligt ta befälet?
Rättning i leden behövs, när första pluton springer åt höger under ledning av marskalken, andra pluton gör utfall åt vänster under befäl av försvarsberedningens Håkan ”87:an” Juholt – och tredje pluton gör på stället marsch på order av försvarsutskottets ordförande Anders ”91:an” Karlsson (s). Hemma på luckan väntar utrikesutskottets försiktige general Urban Ahlin på utgången av bataljen, så att han kan hålla med segrande falang.
Upp ur skyttegraven, blott armbågs lucka efter, hoppade sedan med illa dold iver majoren Björklund (fp), alltid redo till krypskytte mot sina allierade. Även han visade sig vid Folk & Försvars konferens i Sälen vilja ha flyg, stridsvagnar och ubåtar – och så några kärnreaktorbestyckade Natobaser på Gotland.
Lugnast i dimman över slagfältet på högfjällshotellet stod försvarsministern, stillsamt påpekande att kombattanterna lämnat en springnota efter sig, i det att de inte anvisat några nya medel till upprustningen. Vad värre; i stridens hetta glömde von Sydow det faktum att hans parti saknar åtskilliga miljarder i sitt budgetalternativ och dessutom vill regera ihop med partier som inte vill ha någon upprustning alls.
De inbäddade journalisterna i Sälen kom dock efter tålmodigt analyserande i baren fram till att det enda hotet från Ryssland var att vodkan kunde ta slut.