Print Friendly

Veckan som gick

Av Inrikesreportern | 17 september 2010

Så kastades de sista essen in i spurten i den socialdemokratiska valrörelsen: Persson, Carlsson, ”Trä-Bertil”, han som ”stod i vägen” på LO, och ”AMF-Wanja”. Vilka röstmagneter! Man undrar hur de tänker, Sahlins kampanjdemoner Bo Krogvig och Karin Pettersson (blivande ledarchef på Aftonbladet?).

Kanske att ”man tager vad man haver”, som Kajsa Warg inte sa. Annars kunde man väl pröva lite mer smutskastning. Förebilder saknas inte, som t ex förtalet på nätet av Reinfeldt 2006 som kunde spåras till det socialdemokratiska partikansliets egen opinionsanalytiker Mats Lindström, nu på opinionsmätarna Novus.

Eller så kunde man låta sig inspireras av den socialdemokratiska pamfletten inför valet 1979: ”Bohman, Strauss och deras vänner” av Bo Inge Andersson, då journalist vid LO-tidningen, tidigare ledarskribent i tidningen Arbetet (S), nu utrikes kommentator i Sveriges Television.

Omslaget pryddes av Chiles diktator Augusto Pinochet. Kopplingen till de svenska moderaterna förklarades i förordet vara att Pinochet en gång 1977 hade förekommit på samma bild som ordföranden i det bayerska partiet CSU, Franz Josef Strauss. ”Även de svenska moderaterna under Gösta Bohman marscherar med”, skrev Bo Inge Andersson.

Som självutnämnd Tysklandsexpert hävdade han att Moderaternas tyska kontaktparti, kristdemokraternas CDU under Helmut Kohl, inte var att räkna med, ty ”alla som vet det allra minsta om västtysk inrikespolitik vet att den svage Kohl helt har körts över av den ärkereaktionäre Strauss”.

Som framtidsprognos var Tysklandsexpertens analys begränsad: Kohl blev snart efterkrigstidens ledande tyske politiker, förbundskansler 1982-98.

Det som den gången hade satt igång socialdemokraternas propagandamaskin var den slogan, ”Valfrihet eller socialism?”, som moderaterna hade framgång med som uttryck för en ideologisk motsättning mellan liberalkonservatism och fondsocialism i LO:s tappning.

Enligt Bo Inge Andersson var den moderata parollen inspirerad av nazism och som idéimportör utpekades partisekreteraren Lars Tobisson. CDU-varianten, ”Freiheit statt sozialismus”, hade visserligen en helt annan innebörd, men det bortsåg Andersson ifrån. Annars skulle konspirationen inte gå ihop.

Det yttersta beviset för Tobissons kontakter med fascistiska bombkastare var att denne 1978 hade medverkat till bildandet av den moderata samarbetsorganisationen European Democrat Union (EDU), tillsammans med övriga moderatpartier i Norden och västra Europa. Idag samlar den under namnet European Peoples Party (EPP) 72 liberalkonservativa och kristdemokratiska partier från 39 länder, och är största partigrupp i Europaparlamentet.

Muren har fallit, Sovjetunionen är borta, Europa står enat och befriat. Men Bo Inge Andersson kommenterar fortfarande utrikespolitik.

(Foto: Socialdemokraterna)

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner