Veckan som gick

Det börjar bli tjatigt med alla dessa opinionsmätningar, i Sverige. I USA är det fortfarande lite mellanrum, även om tendensen verkar tydlig. Det går inte så bra för Obamademokraterna.

I den senaste gallupmätningen inför kongressvalen i november ledde republikanerna med tio procentenheter; medborgarna sade sig till 51 procent föredra republikanska kandidater mot demokraternas 41. Det är den största ledningen för partiet i mellanvalen sedan Gallup började mäta 1942. Trenden har hållit i sig under augusti med en fördubbling av junisiffror på fem procents ledning.

Men det är en bit kvar till maktskifte i kongressen om två månader. Ett stort underläge för republikanerna i representanthuset kräver en sving på 39 platser och det är ungefär vad prognosmakarna tycker sig se i siffrorna – hittills. Fortsätter valvinden att blåsa Obama emot kan det bli mer. Enligt sympatiundersökningarna har stödet för hans sätt att sköta Vita huset nu fallit under 50 procent med en kritisk majoritet emot, 47-52 enligt Washington Post/ABC och ännu värre, 41-57, när det gäller ekonomin.

Det avgör visserligen inte de enskilda valen där lokala faktorer och kandidaternas personligheter är avgörande. Men Obamas svaghet färgar av sig på stämningen i landet i stort, vilket i sin tur påverkar inställningen till hans partis företrädare på alla plan. Det är i dessa dagar allt fler av ”hans” guvernörer och senatorer som inte ringer tillbaka när Vita huset erbjuder kampanjstöd i form av presidentbesök.

I senatsvalet har medierna börjat spegla en vindkantring i republikansk favör i åtta av de tio stater som de måste vinna för att ta hem också kongressens första kammare. I ytterligare fem stater uppe till omval är läget jämnt och ovisst. Flera av de mest namnkunniga Obamasenatorerna har svårt att mobilisera entusiasm hos dem som avgör, de oberoende väljarna i mitten.

Och bland dem är det många som inte gillar vad de ser efter den impopulära sjukvårdsreformen, en växande arbetslöshet och ekonomiska räddningspaket som kräver skattehöjningar. Obama får trösta sig med stödet från norska fredsprisutdelare och svenska opinionsbildare, ständigt lika förvånade över att amerikanerna inte inser hans storhet – han, som uppfann Facebook och kunde skicka mejl i valrörelsen!