Veckan som gick

Maud Olofsson Foto: Johanna Jansson

Än har jublet inte lagt sig. Tänk att de snälla kineserna räddar ”vårt” Volvo. Många pustar ut och hyllar den kinesiska ”kapitalismen” efter att maktövertagandet slutligen gått i mål sedan Kinas diktatorer godkänt affären.

En del har anledning att glädjas; Maud Olofsson till exempel, som inte blev sittande med ansvaret för konsekvenserna av att på goda grunder ha vägrat inrätta statliga bilfabriker. Nu ska väl krisen klara sig till efter valdagen i alla fall, utan att några väljare blir ledsna.

Visst kan bilaffärerna ha även en annan fördel. Förhoppningsvis blir det nu slut på talet om det som under vår industriella storhetstid och faktiskt till alldeles nyligen kallades ”svenska” bilföretag – alltså de amerikanskägda märken som nu blir ryska och kinesiska. Som illustration till hur globaliseringen ändrar penningflödena är det onekligen åskådliggörande att Volvo PV tas över av världens nya finansiella stormakt medan Saab Auto hamnar i händerna på en okänd bilhandlare med oklar rysk uppbackning.

Framtiden får väl utvisa vilka förändringar som väntar, när beslutsmakten flyttas till nya hemvister för sammansättningen av hopplockade delar. Men under tiden kunde väl några enkla frågor om de nya huvudmannaskapen ställas.

En som borde ställa dem men inte gör det är Metallordföranden Stefan Löfven. Är inte han orolig för fackets inflytande vid Volvo?

”Vi förutsätter att de nya ägarna kommer att ha en öppen inställning och i praktisk handling arbeta enligt den svenska modellen där fack och företag har nära och utvecklande relationer. Vi kommer alltid att hävda respekten för fackliga och mänskliga rättigheter”, heter det i ett uttalande (2/8).

Lycka till med MBL-andet! Kina är landet med flitigast användning av dödsstraff. Politiska rättigheter och fria fackföreningar kan Löfven leta efter i Kinas Gulag-system, lao gai. Självständiga domstolar, banker och medier som skulle kunna balansera statens, partiets och folkarméns makt och bidra till ett fritt flöde av information för att korrigera besluten ingår inte heller i den kinesiska modellen.

En annan bild av den kinesiska respekten för spelreglerna ger Maj-La Pizzelli, Asienchef för Åhléns, i en artikel om barnarbete och annat elände: ”Man hittar alltid fel vid en inspektion… Nästan alla fabriker har falsk bokföring i Kina”. (DN 7/8)

Men visst kan Geely och Antonov rädda några jobb, ett tag. Yen och rubel luktar inte.