Veckan som gick

Det har inte varit en lysande tid för klimatalarmisterna. Nyheter om forskarfusk ligger som ett växande koldioxidmoln kring vetenskapen, åtminstone i utländska medier. Uttrycket ”på vetenskapens nuvarande ståndpunkt” sammanfattar utmärkt vad som nu händer; det som var högsta sanning i december kanske inte är det i januari.

Ett exempel kom häromdagen när den brittiska kontrollmyndigheten The Information Commissioner’s Office slog fast att ett av klimatkampanjens ledande forskningsorgan, Climate Research Unit vid University of East Anglia, hade brutit mot offentlighetslagen Freedom Information Act när man vägrade att lämna ut rådata till andra forskare.

Inte bara det; projektledaren hade också uppmanat en kollega att förstöra material som kunde avslöja att man fifflat med de statistiska underlagen, när det gäller den så kallade ”hockeyklubban”, IPCC:s grafiska kurva för temperaturökningar (The Times 28/1, här).

Vilka juridiska och akademiska konsekvenser det kan få, om ens några alls, får väl pågående utredningar visa: polisens, parlamentets och universitetens. Men vad ska alla säga som litat på uppgifterna? De hörs inte så högt, längre.

Desto högre ljöd svaret från ordföranden i FN:s klimatpanel IPCC, Raj Pachauri, när det visade sig att ”forskningens” besked om att Himalayas glaciärer skulle smälta bort på några decennier var en bluff; enligt Dr Pachauri grundades kritiken på ”voodoo science”.

Vad ska man då kalla den sortens vetenskap som producerat just det ofta åberopade glaciärargumentet, när det visar sig att detta ”forskningsresultat” från IPCC i själva verket grundas på löst tyckande från en Dr Murari Lal, vars källa visar sig vara några artiklar i en tidskrift från en miljöorganisation (Daily Mail 24/1, här).

När denne i efterhand nu erkänner att några bevis för tesen inte finns utan inkluderades i propagandasyfte utan expertgranskning, borde skammens rodnad lysa röd på de journalister som utan källkontroll ställt upp i den kampanjen. Kommer de nu att med samma energi dementera sina tidigare ”avslöjanden”?

Det är väl lika troligt som att norska fredspriskommittén ber att få tillbaka priset från Al Gore och IPCC. Eller att svenska myndigheter reagerar: ”Jag vet inte vad det handlar om”, säger IPCC:s kontaktperson på Naturvårdsverket (Expressen 1/2, här). Gäsp.