Veckan som gick

Finnes: Ett parti. Sökes: En ideologi.

Det jäser inom folkpartiet, att döma av en nybildad fraktion. Utöver batongliberalerna under Jan Björklund och drogliberalerna under Alexander Bard i Liberati, finns nu också en tredje grupp – ”socialliberalerna” med kända namn som veteranerna Gabriel Romanus och Olle Wästberg, riksdagsledamöterna Cecilia Wikström och Helena Bargholz, samt ungdomsordföranden Frida Johansson Metso. 293 medlemmar har slutit sig samman på Facebook.

Motiveringen för denna fraktionsbildning är intressant i sitt oblyga påhopp på partiledaren:

”Gruppen för dig som har tröttnat på den ”batongprofil” gamla fina folkpartiet på senare år har fått. Vi vill flytta fokus bort från kravpolitik och åter kasta ljus på starka socialliberala värden som frihet, rättvisa och socialt ansvar med förebilder som Bertil Ohlin, John Stuart Mill, John Maynard Keynes och John Rawls.”

Men hur ska det då gå med partiets huvudinriktning, att ta röster från moderaterna? Det blir nog lättare med krav på euro, Natomedlemskap, starkare försvar och mera kärnkraft. Hårdare tag mot invandrare som i danska broderpartiet Venstre ger nog också mer än höjda barnbidrag.

Mycket riktigt har invändningar också hörts internt i gruppen. Mattias Lönnqvist är redan från start besviken:

”Om syftet med den här gruppen var att omdefiniera folkpartiet till enbart ett socialliberalt parti, där alla andra former av liberalismer anses som inte ok; ja, då är jag med i fel grupp för den beskrivningen ställer jag inte upp på … Jag trodde att syftet var att stärka partiet, stärka den ideologiska diskussionen och att lyfta fram socialliberalismens förtjänster utan att köpa ideologin rakt av. Inte att skapa ett socialdemokraterna light som återigen styrs av snällismen.”

Å andra sidan duger heller inte motsatsen:

”Jag vill inte ha ett folkparti i linje med en del av Johan Pehrssons förslag, för att ta ett exempel. Jag upplever honom snarare som konservativ än liberal och jag tror att han skulle passa bättre i gamla moderaterna än folkpartiet.”

Det var inte snällt skrivet, men bekräftar en gammal sanning: om du samlar två folkpartister i ett rum kan du få tre ståndpunkter i varje fråga.

Följ slaget om batongsnällismen – här.