Print Friendly

Värna ämbetsmannaidealet

Av Per Hagwall | 30 juni 2017

Det visade sig alltså att det var sant. Region Gotland förbjuder debatter i veteranbil under Almedalsveckan eftersom de inte vill ”gynna bilism” och bilen ”kan kapas av terrorister” (även om den inte har några hjul). Samtidigt tillåter Region Gotland nynazister att marschera på evenemangsområdet, konstaterar Per Hagwall.

Den skärmdumpade bilden snurrade runt på twitter härom veckan, jag hittade ingen källhänvisning så jag mailade Motorhistoriska Riksförbundets kansli för att höra om det var sant. Tumregeln är ju att om något låter för otroligt för att vara sant så är det antagligen det. Den här uppgiften lät tyvärr inte för otrolig för att vara sann, fast den borde varit det. De svarade att ja, det var sant, bilden är från utskicket de gjorde till de politiker som varit inbjudna som debattdeltagare.

Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att Region Gotland enligt sin egen logik vill ”gynna nynazism”.

Nackdelen med som myndighet anlägga moraliska, i stället för lagliga, skäl på vilka som skall få göra något är att man måste vara väldigt noga med att hålla koll på att man inte använder mer än en moral…

Ämbetsmannaidealet är en av de saker som gjort Sverige till ett så framgångsrikt samhälle, ämbetsmannen skall vara oväldig, ämbetsmannen skall följa lagar och regler och behandla medborgarna lika. Det ger en effektiv förvaltning, minimerar korruptionen och garanterar att medborgarna känner förtroende för myndigheterna, och därmed inte heller börjar titta snett på andra som får, eller upplevs få, positiv särbehandling.

Det har inte alltid fungerat klockrent, men idealet har alltid funnits där, det har varit den självklara ledstjärnan. Nu håller det på att demonteras, i alltfler myndigheter räcker det inte längre att följa och tolkar lagar och direktiv efter bästa förstånd. Det är inte längre det viktigaste, viktigare än reglerna är nu den konturlösa Värdegrunden. Det får till effekt att man struntar i att beivra saker som är förbjudna medan man beivrar saker som inte är förbjudna.

Aktivismen har nästlat sig in på myndigheterna de senaste decennierna, fler och fler positioner har befolkats av människor som ser som sin uppgift att använda sin offentliga tjänst för att driva sin egen agenda. Det är illa nog. Men när aktivismen inifrån möter identitetspolitiken och kraven på särbehandling utifrån så kan det gå precis hur som helst: Socialtjänsten låter äktenskap med 14-åringar passera utan åtgärd medan Region Gotland förbjuder veteranbilar att medverka under Almedalsveckan.

Att det finns externa aktivister som vill bända på reglerna är en sak (fast man kan i och för sig diskutera i hur hög grad skattebetalarna skall sponsra deras verksamhet). Det allvarliga är när aktivismen och låt-gå-andan sipprat in hos myndighetsutövarna själva. Det har nu gått så långt att nämndemän uttryckligen bryter mot domareden och driver igenom ett domslut i strid mot lagen, för att det ”känns rätt”. Och på Svenska Institutet tar myndigheten en aktivistisk gästtwittrares blocklista och gör den till myndighetens egen.

En av de saker som har gjort Sverige till ett så framgångsrikt samhälle, ett land som det är bra att leva i, är den extremt höga tilliten vi har till våra myndigheter och medmänniskor.

Men när myndigheter slutar att upprätthålla regler för vissa grupper så går det snabbt utför. Social kontroll har tidigare hållit ordning på de ställen där myndigheterna inte kan. Ett samhälle måste ha en grundläggande gemensam syn på hur vi beter oss mot varandra, finns inte den spelar det ingen roll om man så femdubblar antalet poliser. Men det räcker inte alltid med social kontroll, speciellt när det handlar om människor som struntar fullständigt i hur de uppfattas av omgivningen, då måste polis och åklagarväsende stå starkt. Nu bryts kontrollmekanismerna, både i form av uppluckrad moral och ökad misstro mellan människor och genom att de rättsvårdande myndigheterna saknar resurser eller vilja att ta itu med de som förstör för andra. Vi rör oss mot ett samhälle som möjligtvis kan välkomnas av de som säljer bevakningstjänster och personskyddsutrustning.

”Land skall med lag byggas” var kung Karl XV:s valspråk, och det stämde. Det var under hans regeringstid som grunden lades för det moderna och rika Sverige, en exempellös framgångssaga av tillväxt och välståndsökning som höll i hundra år, tills folk glömt bort vad som gjort den framgången möjlig: Ett rättssamhälle med samvetsgranna tjänstemän och likhet inför lagen. Ett system som uppmuntrade bra beteende och beivrade dåligt.

Per Hagwall är debattör och lokalpolitiker (M) i Stockholm och twittrar som @perhagwall

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner