Print Friendly

Varia

Av Redaktionen | 31 december 1950


1950


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

_.., ·.
VARIA
HUR STOR KAN EN STATSBUDGET VARA?
Efter kriget har frågan om statsbudgetens storlek tilldragit sig allt
större uppmärksamhet. Under krigstiden bestämdes budgetens storlek
av behoven och utgifterna täcktes med högsta möjliga skatter samt
lån. Målsättningen var den militära framgången, och kostnadsfrågan
fick komma i andra rummet. Under fredstid däremot är målsättningen
en helt annan. Det gäller att höja levnadsstandarden för så många som
möjligt men utan att förstöra förutsättningarna för produktionsutvecklingen, som är grunden till ökat välstånd. En av de viktigaste
synpunkter man då lägger på budgeten är dess storlek, och en av
farorna i den nuvarande utvecklingen i samtliga länder är att budgeten icke blir mindre än under krigstiden.
Budgeten och den enskilde.
Den del av inkomsten som erlägges i statliga och kommunala skatter
samt obligatoriska socialförsäkringsavgifter undandras från de enskilda medborgarnas inkomst och därigenom från deras egen bestämmanderätt. Källskattens införande har visat var och en vilka ekonomiska anspråk det allmänna ställer på honom. Att det går en gräns
utöver vilken man ej längre gärna avstår från sina med möda förtjänade inkomster visa de livliga diskussioner som ägt rum inom alla
samhällsklasser. En fjärdedel, en tredjedel av sin inkomst är man
beredd att avstå, men säkert inte gärna mer. Redan att få bestämma
över hur man skall använda sin inkomst är en av beståndsdelarna av
en hög levnadsstandard. I Frankrike har arbetarnas låga kontanta
behållning efter olika skatteavdrag skapat en alltmera utbredd uppfattning att dessa avdrag icke uppväga även mycket stora sociala
förmåner. Frankrikes fackföreningar äro medvetna om att t. ex. socialförsäkringen kan uppnå samma resultat med mycket mindre kostnad
än för närvarande. Besparingarna kan då tillfalla de enskilda i form
av högre kontantlön.
Man kommer inte ifrån att de sociala förmåner som tillhandahållas
av det allmänna aldrig kan förslå till att täcka utgifterna för äktenskap, ökad nativitet, sjukdom, olycksfall och ålderdom. Den enskilde
måste själv förfoga över medel härför. När skatter och försäkringsavgifter tillhopa tar för stor del av hans inkomst blir han emellertid
oförmögen att själv bidraga till en tryggad tillvaro. I England, som
har mycket höga skatter visade det individuella småsparandet förra
året ett underskott, d. v. s. att de sparade medlen understeg de totala
uttagen. Under detta års två första månader voro insättningarna
större, men uppsvinget var inte särskilt markant och senare rapporter
visa på nytt att allmänhetens besparingar äro negativa.
374
Varia
Höga skattesatser leda också till skattefusk. Den enskilde inser inte
varför han skall betala så mycket. Han känner sig ~rättvist behandlad
och mister respekten för lagen. skattereformen i Italien har tagit
sikte på denna faktor. Den innebär endast en ändring av uppbördssystemet och ej en ökning av skattesatserna. Det har till och med
diskuterats, om inte en mindre sänkning av skattesatserna skulle i
längden ge en för staten större skatteintäkt, eftersom skattefusket i
motsvarande grad skulle minskas.
En mindre drastisk men i längden kanske värre inverkan av höga
skattesatser än skattefusk är den roll som skattetänkandet spelar.
Innan man bestämmer sig för att göra något, frågar man: »Hur blir
det med skatten~» Denna inställning får naturligtvis inte överdrivas,
men då högt kvalificerade personer dra sig för extraarbete gör hela
landet en nettoförlust. Inom de typiskt produktiva yrkena blir också
ovilligheten att utföra övertids- och kvällsarbete en förlust för hela
ekonomin genom uteblivna arbetsprestationer.
Budgeten och produktionen.
Det är emellertid inte endast de enskilda som förlora på höga skattesatser utan vad seJm kanske är ännu viktigare – produktionen blir
lidande. storleken av investeringen är beroende på skattesatser och
utdelningsstopp och är inte nödvändigtvis den som ur ekonomisk synpunkt är viktigast. Den bråte av felinvesteringar som härigenom uppstår blir i längden ett allvarligt problem för hela produktionsprocessen, och dess sanering kan betyda arbetslöshet för vissa kategorier.
Höga skattesatser, särskilt när dessa äro sammankopplade med ett
lämpligt uppbördssystem, har visat sig hämmande på bildandet av
nya företag. Det blir endast de äldre konsoliderade företagen som få räd
att starta ny verksamhet. Utrymmet för nya uppslag och stimulerande
konkurrens minskas. I Frankrike blev detta problem så allvarligt att
i höstas en tillfällig respit fick ges åt yngre bolag samt åt bolag av
mindre storleksordning för inbetalning av den preliminära skatten.
Man har dock inte lyckats lösa den gordiska knuten. Frågan är hur
man skall fä nya större företag, när dessa måste betala 10% av kapitalvärdet i källskatt, redan innan de ha kommit i gång.
Dessa två exempel få duga för att visa de bristande anpassningsmöjligheter som höga skatter medföra för den ekonomiska strukturen.
De gamla formerna fastlåsas och stelheten motverkar de framsteg och
den differentiering som är nödvändiga för ökat välstånd. Ett särproblem härvidlag är den inverkan på landets exportkapacitet som är
en följd av att staten tar i anspråk en alltför stor del av nationalinkomsten. Exportbalansen tillgodoses helt av privat företagsamhet,
medan däremot den statliga verksamheten väsentligen tillgodoser inhemsk konsumtion och investeringsverksamhet och därigenom medför
ökad import av konsumtions- och kapitalvaror.
Ländernas skatteförmåga.
Flera försök ha gjorts att beräkna hur stor en budget lämpligen
bör vara. Colin Clark nämnde 1945 siffran 25 % av nationalinkomsten.
375
Varia
Denna väl ayrundade siffra är emellertid ett alltför inexakt mått för
ett vetenskapligt resonemang men kan vara en lämplig tankeställare
för vardagsbruk. Det är emellertid klart att olika länder ha helt olika
förutsättningar att tåla höga skatter.
Länder med stor jordbruksbefolkning kan inte ha så höga skatter
som länder med större delen av befolkningen sysselsatt i industriverksamhet. I Italien t. ex. där 48 % av befolkningen är jordbrukare
blir skatteunderlaget betydligt mindre än i ett land som t. ex. England,
där endast 7 % av befolkningen får sin utkomst av jordbruk. Detta
beror bland annat därpå att jordbrukarna uttar en stor del av sin
inkomst in natura, samt att det möter större svårigheter att i penningar uppskatta denna del. Dessutom måste ju skatten betalas i
pengar och därför av vederbörandes kontantinkomst. .Är denna liten,
ehuru kanske levnadsstandarden i sig själv inte är låg, kännas skatterna tyngre än om hela inkomsten erhålles i kontanter. I U.S.A., där
endast 22 % av befolkningen är jordbrukare, är systemet ett annat.
Jordbruksproduktionen, som är starkt specialiserad, säljes och jordbrukarna leva liksom andra väsentligen på inköpta varor. Redan härigenom blir skattekraften en helt annan.
I fattiga länder har man inte heller samma bärkraft som i rikare.
.Är nationalinkomsten per capita låg, t. ex. $ 220 i Italien mot $1470
i Förenta Staterna, blir möjligheten att ha höga skatter betydligt
mindre. I vissa länder lever en större del av befolkningen på lägre
inkomstnivå än som motsvarar det i resp. land godtagna måttet för
existensminimum. Dessa befolkningsgrupper kunna icke avkrävas
direkta skatter och inte heller annat än relativt små indirekta skatter.
Söker man ta ut en lika stor del av nationalinkomsten i skatt i t. ex.
Italien som i U.S.A. blir det den mindre och »rikare» delen av befolkningen som får bära hela bördan, och som därför blir skattetyngd
i en helt annan utsträckning än vad fallet är i det rikare landet. De
ofördelaktiga verkningarna av höga skatter accentueras på så vis i
mycket hög grad.
Det är därför en tämligen onyttig sysselsättning att direkt jämföra
skattetrycket i de olika länderna utan att samtidigt undersöka deras
olika struktur och skillnaderna i befolkningens bärkraft.
Budgeten och penningpolitiken.
En stor budget är mycket svårare att balansera än en mindre. Varje
finansminister vet, att man inte kan öka skatter hur mycket som helst.’
När han befinner sig i nötknäpparn bildad av ökade anspråk på utgifter och omöjligheten att öka skatterna, kan han lätt falla för frestelsen att låna pengar d. v. s. underbalansera budgeten i stället för
att skära ned utgifterna. Hur väl dessa lån än placeras, öka de alltid
inflationstrycket, något som kanske är försvarbart i ett depressionsläge
men icke eljest. Dessutom förtjänar framhållas, att statens verksamhet
icke på samma sätt som enskild företagsamhet medför ett nettotillskott
av varor, varför den av större statsutgifter förorsakade efterfrågeökningen inte kan helt tillfredsställas.
Därutöver sprider en för stor budget en allmän olust. Budgeten
376
Varia
känns för tung. Motståndet mot inflationstrycket försvagas mer eller
mindre omärkligt och därför på ett farligt och okontrollerbart sätt,
eftersom inflationen framstår som den enda utvägen. Erfarenheten
visar också att för stor ansvällning av budgeten – även om den inte
vållat ekonomiskt kaos ·- medfört en försämring av penningvärdet
med stora förluster för bl. a. sparare och alla befolkningsgrupper med
fasta inkomster.
En budget måste därför alltid granskas i förhållande till nationalinkomsten och i beräkningen måste kommunalskatter samt obligatoriska försäkringsavgifter medtagas. Det egna landets struktur och
befolkningens bärkraft måste bli utslagsgivande. Med sådana utgångspunkter är det inte osannolikt att man skall finna att 25 % av nationalinkomsten för stora rika länder och mindre för små och fattigare är
ett lämpligt maximum för vad som kan tagas ut av det allmänna
genom olika skatter och onera.
Erin E. Fleetwood.
377
Insänd litteratur:
N ordiska Bokhandeln, Stockholm.
Olof Kinberg. Behandling av alkolwlbrottslingar. 3: 25.
Seelig et Go., Stockholm.
Albert Henning. Helgdagar. Dikter. 6: 50.
Wezäta Förlag, Göteborg.
Stora hjälpredan. Boken om bostad och bohag. 1g4g. Inb. 48: 50.
studentrörelsens Bokförlag.
Gert Borgenstierna. Vår tro och vårt vetande. 5: 75.
Förlags AB Medborgaren.
Den raka vägen. 14 inlägg i den dagspolitiska idedebatten. 3: -.
Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm.
Herman Hagedorn. Albert Schweitzer. 7: 50, g: 50.
Elis Malmeström. J. A. Ekelund. 14: 50, 18: 50.
Berndt Gustafsson. Samlingar och studier till Svenska Kyrkans historia 22.
Kyrkoliv och samhällsklass i Sverige omkring 1880. En kyrkohistorisk-sociologisk undersökning. g: -.
Sveriges Kristliga studentrö1·elses förlag, Stockholm.
Margit Wohlin. Död och levande moral. 4: 75.
Tidens förlag, Stockholrn.
Eleanor Roosevelt. Jag minns … 14: 50, 18: 50.
—-~-·~—-
Ernst Söderlund. Hantverkarna II. g: 50, 13: -.
Henning Thylin. Vad innebär sambeskattningen f -: 75.
Nils Ahlgren. Från Polen till El Alamein. 13: 75.
Adolf Wallentheim. Ny kommunindelning – varför~ -: 60.
Gunnar Ekdahl. Bostadsbristen och den ekonomiska politiken. 6: 75.
Vera M. Dean. Världsmakterna Sovjet och Amerika. lO: -.
Bruno Kalnins. De politiska staternas frihetskamp. 14: 50, 18: 50.
Gebers, Stockholm.
Elis Håstad m. fl. »Gallup» och den svenska väljarkåren. 16: 50.
C. W. K. Gleerup, Lund.
Bernhard Cronholms brevväxling. 14: -.
Natur och Kultur, Stockholm.
T. Paulsson Frenckner. Kalkylering och kostnadskontroll i varuhandelsföretag.
5: 50, 7: 75.
James l\I. Gavin. Härar genom luften. 10: 50, 13: 75.
Arthur Koestler m. fl. Vi trodde på kommunismen. 12: -, 15: 25.
TVahlström och TVidstrand, Stockholrn.
Erik Arrhen. Kampen för Europas Förenta stater. l: -.
Y.S.F:s skriftserie.
James RösseL K vinnorna och kvinnorörelsen i Sverige. 3: 50.
L:t:s förlag.
Alfred Kumm. Indelt soldat och rotebonde.
Estniska Lärdomssällskapet i Sverige.
Apophoreta Tartuensia 1g4g.
Rentsch Vedag, Erlenbach-Ziirich.
Alexander Riistow. Ortsbestimmung der Gegenwart.
378

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism