Print Friendly

Varför ifrågasätts aldrig presstödet till Proletären?

Av Bengt Olof Dike | 11 oktober 2013

Medan det nya presstödet på 1,7 miljoner kronor till den högerextrema tidningen Nya Tider och det sedan tre år utgående stödet till Nationell Idag – också en högerextrem obskyr tidning – ifrågasätts tiger samma kritiker om de 2,3 miljoner som utgår till Kommunistiska Partiets organ Proletären, skriver Bengt Olof Dike.

Proletären, med en upplaga på drygt 2 000 exemplar, har länge stått på Presstödsnämndens mottagarlista och inkasserar alltså årligen en halv miljon mer än vad Nationell Idag nu kommer att få. Proletären har varje vecka, enligt sin egen hemsidesbeskrivning ”nyheter och analys ur ett marxistiskt perspektiv”, förespråkar revolution för ett ”socialistiskt Sverige” och hyllar regelmässigt de kommunistiska diktaturerna Kuba och Nordkorea – det sistnämnda landet världens mest slutna med ett stort antal politiska fångar, hårda arbetsläger och där utbredd hungersnöd råder, samtidigt som regimen har över en miljon stridsberedda soldater på fötter och ständigt hotar grannen Sydkorea och USA.

Inför Presstödsnämndens beslut deklarerade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i en debattartikel på SvT Debatt att inget presstöd bör ges till antidemokratiska tidningar. Hon hävdade att skattemedel inte skall användas för spridning av åsikter, vilka strider mot demokratins grundläggande värden.

Men det är, och förblir, svårt att förstå slagsidan i presstödskritiken, när samtidigt stödet till Proletären inte föranleder höjda ögonbryn och blir föremål för debatt.

Samtidigt attackerade i radioekot tidningen Fokus chefredaktör, Martin Ahlquist, presstödstanken vad gäller högerextrema Nya Tider. ”Om väljarna skall ha ett förtroende för ett presstödssystem så måste det vara utformat på ett sådant sätt att man inte stödjer tidningar som driver en rasistisk linje där man gör skillnad på människor utifrån etnicitet och hudfärg”, betonade han (23/9).

Det var för övrigt Ahlquist som för tre år sedan tog sin hatt och lämnade Presstödsnämnden, där han var suppleant, när nämnden beviljade Nationell Idag presstöd. Men han har inte haft några synpunkter på det sedan länge beviljade stödet till Proletären, som han tidigare varit medansvarig för. Också nu är Fokus chefredaktör tyst om det rimliga och anständiga i att skriva ut skattemedel på 2,3 miljoner till en tidning, som har en tydlig antidemokratisk agenda och, utan att hymla, konsekvent ikläder sig en advokatroll för världens grymmaste diktatur.

Nu hjälpte alltså varken kulturministerns eller Martin Ahlquists kritik. Den högerextrema Nya Tider får presstöd enligt nuvarande regelsystem för sådant, medan det fortsätter att utbetalas för den andra tidningen av samma politiska skrot och korn, Nationell Idag. De är förstås båda obehagliga röster i presskören, som sanna demokrater och värnare av det okränkbara människovärdet starkt tar avstånd ifrån.

Men det är, och förblir, svårt att förstå slagsidan i presstödskritiken, när samtidigt stödet till Proletären inte föranleder höjda ögonbryn och blir föremål för debatt. Är verkligen revolutionär vänsterextremism och hyllande av kommunistiska diktaturer mer aptitligt än högerextrema pressyttringar? Var finns konsekvensen i åtskillnaden? Är det inte allas vårt ansvar att hålla rent mot de politiska ytterligheterna oavsett i vilken ideologisk kulör, som de visar sina fula trynen?

bengt_olof_dikeBengt Olof Dike är frilansjournalist och tidigare politisk redaktör vid NT.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner