Print Friendly

Värdet av rörlighet

Av Maria Eriksson | 9 mars 2012

Det finns all anledning att försvara den fria rörligheten. Ett flertal aktuella europeiska exempel visar att den inte är så självklar som vi ofta tror. Att inskränka handel, resande och migration kan visa sig kostsamt.

”Det är ett modernt påfund att människan ska få röra sig vart hon vill – och det har aldrig gällt för alla. När människor får röra sig fritt, upplevs det ofta av andra som ett hot: och den inställningen har djupa rötter.” Så inleds ett av avsnitten i serien Människans fötter som just nu pågår i Sveriges radios alltid lika intressanta Obs!

Här behandlas allt ifrån den urbanisering som pågår världen över till resandefolkets historia i Sverige och modern turism. Men kan man verkligen skildra nöjesresor i samma svep som invandring och andra former av migration?
Även om det på många sätt är skilda fenomen finns det också viktiga insikter att göra av just ett sådant angreppssätt. Värdet av den fria rörligheten upplevs ofta som abstrakt. Ett skäl är antagligen för att vi inte kopplar ihop andras möjlighet att förflytta sig med den möjlighet vi ofta tar för given för egen del.

Trots att allt i ett större perspektiv handlar om olika former av strävan efter att finna en bättre tillvaro någon annanstans. Places of ambition, är, enligt Obs! reportage om urbaniseringsvågen till Bombay, ett vedertaget begrepp inom urbaniseringsforskningen, platser för strävan. Gemensamt är också att dessa olika former av rörlighet är utsatta för hinder och motstånd från olika håll.

Det kosmopolitiska har genom tiderna ofta uppfattats som något negativt, en rotlöshet eller kanske brist på lojalitet. Om man till äventyrs träffar på någon som verkligen kallar sig världsmedborgare är det med stor sannolikhet någon som säljer hampakläder och flätade armband i ett gatustånd eller en surfare, fast i en evig semester.

De som vill inskränka rörligheten har haft olika skäl och uppträtt i olika skepnader, så även i dag. En inflytelserik klimat- och miljölobby som kraftigt vill begränsa våra möjligheter till resande. En växande främlingsfientlighet med ett ökat politiskt inflytande. Och en ekonomisk kris som ger nytt bränsle åt de som vill upprätthålla gränserna.

Det kan handla om triviala exempel som när den brittiska regeringen, inför förra årets turistsäsong, uppmanade medborgarna att semestra hemma. ”Vårt väder är avsevärt bättre än många tror. Sydney har exempelvis mer regn än Leeds”, var ett av de budskap från det brittiska kulturdepartementet som skulle få engelsmännen att välja beachen i Brighton hellre än Bondi beach.

I artikeln ”Border Control: How a Fear of Foreigners Is Gripping Europe When Its Economy Needs Them Most”, nyligen publicerad i Time, ges fler exempel på hur en allmän oro i den ekonomiska krisens spår riskerar att bygga upp, eller åtminstone bevara, de gränshinder som generationer efter kriget och efter murens fall drömde om att riva ner: Hur Nederländerna blockerar ett rumänskt och bulgariskt inträde i Schengen av rädsla för ökad korruption och brottslighet. Hur den franske presidenten hävdar att Europa är alltför utsatt för import från Kina och migration från östra Europa och länder där bortom. Hur mellan 30 och 60 procent av de europeiska väljarna anser att det är för många invandrare i deras respektive länder, enligt en undersökning från Chatham House.

Det exemplen visar är hur den frihet och öppenhet som vi i Sverige ofta ser som en självklarhet faktiskt måste försvaras, om och om igen. För den som behöver mer än moraliska argument för att försvara människors rätt att röra sig över nationsgränser ger ”Border Control” konkreta ekonomiska exempel på vad den ökade rörligheten av såväl människor, som varor, tjänster och kapital, resulterat i. Och därmed vilka värden som riskerar att gå förlorade om den inskränks.

Sedan den gemensamma marknaden infördes 1993 har handeln mellan EU-länder ökat med mellan en och två tredjedelar. Rörlighet av arbetskraft ökar EUs sammanlagda BNP med cirka 0,3 procent. Fler gränskontroller, i strid med Schengen, och ökade gränskonflikter skulle istället kunna innebära en minskning av handeln mellan länder i Europa med 25 till 40 procent och en minskning av unionens BNP med 0,5 procent, enligt aktuella beräkningar.

Rädslan för och hoten mot rörligheten är farlig och kan bli kostsam. Den svenska debatten har allt mer kommit att handla om integrationsfrågor och integrationsproblem. Hur ska vi lösa de problem som invandringen skapar är allt oftare utgångspunkten. I själva verket är det om något ett starkare försvar för rätten att röra sig över nationsgränser som behövs.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner