Print Friendly

Världen blir bättre

Av Håkan Tribell | 16 mars 2012

Pinkers budskap är enkelt på det där sättet att man inte begriper att ingen sagt det förut, för det verkar så självklart när det väl lyfts upp till ytan. Det skriver Håkan Tribell om Harvardprofessorn Steven Pinker och hans tes om att vi lever i den fredligaste av tider. Pinker föreläste i Uppsala i går om sin bok The Better Angels of our Nature. Why Violence has Declined.

Steven Pinker Foto: Rebecca Goldstein

Uppsala universitetsaula var inte ens halvfull. Ja inte ens fylld till en fjärdedel. Det säger förstås en del om hur universitetet handskas med den så kallade ”tredje uppgiften”, att sprida forskningsresultat till allmänheten. Men vi var ändå ett par hundra personer på plats när Harvardprofessorn Steven Pinker, en av vår tids mest intressanta tänkare och i dessa sammanhang ett riktigt världsnamn, på drygt 40 minuter presenterade sin 800-sidorsbok The Better Angels of our Nature.

Pinkers budskap är enkelt. Notera enkelt – inte simplistiskt. Det är enkelt på det där sättet att man inte begriper att ingen sagt det förut när man ser det, för det verkar så självklart när det väl lyfts upp till ytan.

För några år sedan sjöng jag i samma universitetsaula ett på alla sätt fantastiskt körstycke av Bob Chilcott, med titeln Five ways to kill a man, som beskrev precis det som titeln säger. Det femte sättet, enligt textförfattaren också det enklaste, var att ta en människa och helt enkelt placera honom någonstans i 1900-talets värld och lämna honom där. Det här var flera år sedan, men jag minns hur jag reflekterade över hur orimligt det kändes, i synnerhet mot bakgrund av de senaste decenniernas enorma välståndsökning och minskande världsfattigdom. Det körstycket reflekterade var förstås den förfäran vi alla alltjämt känner över de båda världskrigens fasor, plus kommunismens katastrofer, som präglade århundradets första halva.

Det är också där Pinker tar sitt avstamp, i den allmänt spridda uppfattningen att 1900-talet tillhör mänsklighetens mest våldsamma. Han konstaterar att de som hävdar detta visserligen använder sig av empiriska data för att bekräfta sin tes – men att dessa data bara spänner av 1900-talet. Så ser självbekräftande forskning ut.

Pinker försöker i stället titta på tillgänglig statistik som spänner sig över flera århundraden, ibland ända bak till tiden före Kristus. Av naturliga skäl rymmer dessa siffror stora osäkerheter, men hur man än vrider och vänder på dem – och han gör just detta – blir slutsatsen entydig: våldet har minskat. Det gäller både våldet mellan stater, dvs storskaliga krig, och våldet på mer näraliggande mellanmänsklig nivå, dvs i hemmet, mellan familjer, grannar, stammar, krigsherrar etc. Nedgången är så tydlig, på alla nivåer, och oavsett hur man mäter, att det inte finns mycket att tillägga. Vi lever helt enkelt i den fredligaste av tider i mänsklighetens historia.

Hur kommer det sig? Pinker lanserar flera förklaringar, som kan sammanfattas med att vi över tid och på olika sätt blivit civiliserade. Han identifierar tryckkonstens utveckling som en milstolpe, då vi helt enkelt börjar läsa, skriva, ta del av kunskap och en mänsklig bildningsresa påbörjas. Sedan följer upplysningen, industriella revolutionen, globaliseringen och demokratiseringen, som alla verkar i samma riktning: människor får större kunskap, ökat välstånd, samtidigt som deras insikt om och empati för andra samhällen och kulturer ökar. Alla dessa faktorer minskar benägenheten till våld.

Ett av hans viktigaste budskap handlar alltså om att återupprätta moderniteten: upplysningen, människans förmåga till förnuftsresonemang, till att instifta och upprätthålla vettiga institutioner etc, har tjänat oss väl. Ja, moderniteten har gett oss atombomben. Nej, tvärtemot vad många trodde direkt efter Hiroshima och Nagasaki har den faktiskt sedan dess aldrig kommit till användning.

Sett i detta makroperspektiv – ordet ”makrohistoria” nämns under det efterföljande seminariet – är alltså det minskade våldet mycket ett resultat av en idékamp. Idéer som främjar civilisation, pluralism, handel, utbyten mellan människor, driver långsamt på utvecklingen mot mindre våld. Samtidigt konstaterar han att i vår tid är det också idéer – utopiska sådana – som ligger bakom de enorma våldsutbrott som förstås alltjämt existerar i vår tid. Idéer som handlar om att bygga institutioner som förstärker mänsklighetens positiva instinkter – med Abraham Lincolns ord, The better angels of our nature – minskar våldet. Projekt som går ut på att skapa en ny människa, eller i Rousseaus efterföljd återvända till människans ”sanna” natur, leder oundvikligen till katastrof.

Håkan Tribell är chef för idéverksamheten på Timbro. Han ansvarar för program- och utbildningsverksamheten och ingår i ledningsgruppen. Håkan sjunger också i OD.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner