Print Friendly

Utvidga sjögränsen!

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

92
UTVIDGA SJÖGRÄNSEN!
Av fil. kand. JöRGEN BOYE
Inga hinder bör föreligga för
att Sverige snarast utvidgar
territorialhavsbredden från
nuvarande fyra till sex distansminuter, hävdar fil.
kand. Jörgen Boye. Såväl invasionsförsvaret som skyldigheten för en neutral stat att
i händelse av krig skydda all
sjöfart utgör viktiga skäl för
en utvidgning. Därtill kommer att det främmande kustspionaget skulle försvåras.
Flera frågor av vital betydelse för
vår försvarsförmåga kräver snar
lösning. Den försvarsberedning
som nu arbetar sysslar med försvarets anslagsram för kommande fyraårsperiod. Socialdemokraternas
tidvis taktiskt betingade agerande
i försvarsfrågan synes dock komma att försvåra, för att inte säga
omöjliggöra en uppgörelse över
partigränserna. Vi kan således se
fram mot tider av intensifierad och
partipolitiserad försvarsdebatt. Frå-
gor som t. ex. utrikes- och säkerhetspolitisk målsättning kontra
försvarets anslagsramar men även
ett eventuellt införlivande av taktiska kärnladdningar i försvaret,
torde därvid komma att stå i debattens centrum. En annan försvarspolitiskt betydelsefull fråga
som under senare tid aktualiserats
med jämna mellanrum är territorialvattengränsens läge. Denna
gräns går för svensk del sedan år
1779 fyra distansminuter (7 408 m)
utanför kusten och avgränsar det
territorialhav varöver kuststaten
enligt gällande havsrättskonvention äger suveränitet.
Territorialhavets bredd kan sammanhänga intimt, som senare skall
visas, med våra möjligheter att stå
utanför en konflikt i Europa. Inledningsvis kan nämnas dess stora
betydelse för invasionsförsvaret
och vår folkrättsliga skyldighet att
skydda egen och utländsk sjötrafik på svenskt territorialvatten. De
erfarenheter av flottans beredskapstjänst som dåvarande kommendörkaptenen, sedermera amil.l
ra!en och marinchefen Stig H :son
Ericson framförde i denna tidskrift nr 1/1943, tyder på att ett
bredare territorialhav väsentligt
hade underlättat flottans betydelsefulla verksamhet under krigsåren. Naturligtvis kunde man inte
under rådande förhållande göra anspråk på ett vidare vattenterritorium i det krigshärjade Östersjön,
men i nämnda artikel framgår tydligt vilka svårigheter man hade att
brottas med vad gällde sjöfartsskydd och övningsverksamhet. Efter kriget har ju också framkommit vilka piratdåd som de krigfö-
rande ägnade sig åt på svenskt vatten både mot svenskt och utländskt
tonnage. Det faktum, att vi dessutom tvingades hävda endast tre
distansminuters territorialhav under krigsåren underlättade sannerligen inte ansträngningarna att
skydda sjöfarten och upprätthålla
ett avskräckande invasionsförsvar.
Frågan om en eventuell utvidgning av territorialvattengränsen
måste således lösas i fredstid. Möjligheterna till en positiv lösning
synes goda; frågan är inte direkt
partipolitiserad, folkrättsliga hinder kan inte längre anses föreligga
och från både militärt och civilt
håll har rests krav på en utvidgad
gräns. Chefen för marinen har senast i november 1964 ånyo framhållit nödvändigheten av denna åtgärd och liknande rekommendationer har framförts av Sveriges Fartygsbefälsförening. Från studentpo- 93
Iitiskt håll har frågan aktualiserats
av föreningen Högerstudenterna
och Sveriges Konservativa studentförbund. Enighet råder om att den
ökning som bör företagas skall innebära att gränsen förläggs sex distansminuter (11 112 m) utanför
kusten. Detta är en mycket moderat ökning som marinchefen också framhåller i en intervju i tidningen Arbetet 1965. I Östersjön
förekommer territorialhavsbredder
på mellan tre och tolv distansminuter. Sverige och Finland hävdar
f. n. fyra distansminuter, Danmark,
Polen och Tyskland tre samt Sovjet inkluderande de baltiska staterna tolv.
Skäl för utvidgning
Vilka är då skälen till att vi bör
utvidga vårt territorialhav? För att
börja med rent försvarsbetingade
faktorer så skulle invasionsförsvaret få ett helt annat djup genom att
de defensiva mineringarna kan placeras längre ut och göras bredare
i de kustområden som bedöms särskilt hotade i ett skärpt läge. Fienden tvingas röja sin identitet och
sina avsikter tidigare och det skärgårdsbaserade kustartilleriförsvaret får längre verkningstid. Hotet
från ubåtar, som av marinledningen bedöms allvarligt redan under
neutralitetstillstånd, kunde nedbringas. Dessa tvingas operera
längre ut från kusten och den livsviktiga sjöfarten på kusten underlättas. Kuppförsvaret stärks ytter- 94
ligare när en framryckning genom
massiva minfält tar lång tid i anspråk.
Dessa rent försvarsbetingade faktorer torde komma att få ökad betydelse. Den pågående maktförskjutningen i Östersjön irriterar
ryssarna i allt högre grad och får
icke heller från svensk sida negligeras. Västtysklands sjömakt växer
sig allt starkare. Denna har att i
samarbete med danska flottan kontrollera östersjöutloppen i krigstid genom det 1962 inrättade
NATO-kommandot COMBALTAB.
östblocket har genom sin relativa
avskildhet från världshaven stora
baseringsproblem för sina sjö-
stridskrafter. I ca tolv östersjöbaser håller Sovjet en flotta som till
storlek och sammansättning till
stor del är avsedd för operationer
på världshaven och som följaktli··
gen före och efter ett krigsutbrott
i Europa måste ut ur Östersjön. I
medvetande om detta ägnar NATO
genom COMBALTAB följaktligen
stor uppmärksamhet åt östersjöutloppen. Därtill kommer den allt
större sovjetiska handelsflottans
betydelse och inte minst de till kusten nyanlagda oljepipelines från
det inre av landet. Maktförskjutningen i Östersjön, sett mot bakgrund av dess otvivelaktigt stora
strategiska betydelse för hela östblocket, kan således i ett tillspetsat
läge innebära att man från sovjetisk sida på ett eller annat sätt sö-
ker tilltvinga sig dispositionen av
östersjöutloppen. Därvid kommer
Sverige i ett mycket känsligt läge.
stort ryskt intresse för den svenska östersjökusten och Gotland avspeglar sig också i en i Moskva nyligen utgiven utrikespolitisk broschyr· I denna hävdas, att Västtysklands intresse för svenskt östersjö-
territorium kan medföra att man
vid ett krigsutbrott kommer att försöka tilltvinga sig baser på Gotland
och fastlandet. Från vems sida krav
än uppställs på t. ex. dispositionsrätt över svenska delen av Öresund
eller baser på Gotland i ”maktbalansens och Sveriges intresse”, måste vi kunna agera kraftfullt. Vårt
försvar måste ha en tillräckligt avskräckande effekt eller i värsta fall
styrka att avvärja en kustinvasion.
Försvarsförberedelser av olika slag
måste företas i fredstid och i synnerhet en sådan åtgärd som en utvidgning av territorialvattengränsen.
Ett andra viktigt skäl till denna
utvidgning utgör omsorgen om handelssjöfarten. Av vår utrikeshandel
går närmare H8 % sjövägen. I den
mån denna livsviktiga handel kan
genomföras under krig eller neutralitetstillstånd, måste de allt större handelsfartygen tillförsäkras
möjligheter att färdas på svenskt
vatten innanför minspärrarna. Eftersom våra örlogsfartyg icke kan
operera på tillfredsställande sätt innanför nuvarande fyramilsgräns.
försvåras eller omintetgörs deras
uppgifter i sjöfartsskyddet. Folkrättsligt åligger det nämligen en
neutral stat att skydda all sjöfart,
således även främmande staters,
som färdas på dess territorialvatten. Om vi misslyckas med denna
uppgift, kan en krigförande part
hävda att vi är oförmögna att upprätthålla neutraliteten och ta detta
till förevändning för en aktion mot
oss. Chefen för marinen har i detta
sammanhang yttrat: ”Vad vi saknar är helt enkelt geografiskt utrymme att på svenskt vatten kunna skydda där framgående sjöfart
mot olika former av angreppshandlingar utifrån sjön. Den neutrala
staten kan ju endast i princip insätta sina maktmedel innanför egen
sjögräns”. De sänkningar av ett antal handelsfartyg som 1942 ägde
rum på svenskt vatten skulle avsevärt försvårats om territorialhavet varit bredare, hävdar man på
marint håll.
Kustspionaget
Den egentliga anledningen till att
hela denna fråga om territorialgränsen aktualiserats i press och
även hos vederbörande myndigheter, har väl varit ett flertal uppmärksammade fall av kustspionage
under senare år. Det är betecknande att det överväldigande största
antalet kränkningar av sjögränsen
!. sker från rysk sida. I denna verk- ! samhet utnyttjas olika typer av fartyg – fiskebåtar, handelsfartyg
och örlogsfartyg. Man följer stän- 95
digt och närgånget svenska marina övningar, bedriver telespaning,
utforskar kustbefästningar och
skaffar upplysningar som underlättar ubåtsoperationer. Typiskt
koncentreras denna verksamhet oftast till vissa strategiska kustavsnitt. Sedan tre år tillbaka ligger
t. ex. ett ryskt örlogsfartyg dag och
natt hela året uppankrat fem till
tio distansminuter utanför Simrishamn. Dess uppgift är att kontrollera sjötrafiken i östersjöutloppen.
Telespaning och hydrografiska
mätningar utgör också en viktig
del i ”kunskapande!” som, kan
man utgå ifrån, även i hög grad
drabbar oss. Det ökade antalet upptäckta fall av gränskränkningar talar sitt tydliga språk och måste åtgärdas. En utvidgning av sjögränsen skulle hålla. denna främmande
underrättelseverksamhet på anständigt avstånd från kusten. Chefen för marinen förordar bl. a. därför en sexmilsgräns. Detta leder
inte till några marina omdispositioner och kräver inte heller utökat fartygsbestånd; fullföljandet
av Marinplan 60 är dock en förutsättning, vilket emellertid även gäller bevakningen av nuvarande fyramilsgräns. Påpekas bör dock i detta sammanhang, att avsedda medel
för de projekterade 8 motorkanonbåtarna innefrusits samt att bristen på för sjöfartsskydd lämpliga
enheter blir synnerligen stor de
kommande åren.
96
Inga hinder
Föreligger då några hinder för att
föreslagen utvidgning av territorialvattengränsen genomförs? Förutsatt att inte regeringspartiet agerar partitaktiskt i denna vitala frå-
ga torde inga hinder föreligga. Invändningar har förekommit från
fiskerihåll; repressalier från andra
stater befarades. Sedan nu avtal
slutits om upprättandet av speciella
fiskezoner i Skagerack – oberoende av territorialvattengränserna —
är nu dessa farhågor eliminerade.
Folkrättsligt är numera territorialvattenbredder på upp till tolv di··
stansminuter accepterade. Någon
internationell konvention på omr:ldet finns ännu inte. Vid de två konferenser i frågan som hållits i Gencve 1958 och l B60 nåddes ej full
enighet. Sverige har dock vid dessa båda tillfällen anslutit sig till
den gängse uppfattningen om sex
distansminuter som lämplig territorialhavsbredd. Inga hinder kan
därför anses föreligga för den fö-
reslagna utvidgningen och man kan
bara uttrycka en förhoppning att
n u arbetande socialdemokratiskt
dominerade försvarsberedning fattar ett positivt beslut över partigränserna. Regeringspartiets valnederlag kanske därvid utgör en nyttig varning till försvarsnegativisterna i partiet.
Pärmar {ör årgång 1966
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, tel. 08- 21 00 49, eller genom insättning av kronor 7 : – på postgiro 7 27 44.
Register och titelblad för årgång 1966 kan
rekvireras kostnadsfritt från expeditionen
(tel. 08- 21 00 49).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner