Print Friendly

Utbildningens förändrade villkor

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

—-~~———–
272
UTBILDNINGENs FÖRÄNDRADE VILLKOR
Gymnasiet och fackskolan
framstår redan nu som en
mindre lyckad konstruktion.
De båda skolformerna bör
sammanföras till ett allmängymnasium och ett ”yrkesgymnasium”, menar fru Britt
Mogård. Förf. är verksam
inom högerpartiet i Stockholms län och ledamot au partiets programkommittes utbildningsdelegation.
Människan lever i en föränderlig
värld. Det är inget originellt på-
stående; en statisk värld har aldrig existerat. Det nya är att förändringstakten ökat. Den enskilda
människans levnadsvillkor och miljö påverkas i en grad och i en takt
som kan vara henne till direkt förfång. Det blir allt svårare att få
överblick över det moderna samhället. Urbaniseringen medför ändAu fru BRITT MOGARD
rade betingelser för familjelivet och
ökade påfrestningar för samlevnaden. Yrkeslandskapet förändras:
många yrken försvinner, nya yrken
kommer till. Fler och fler människor kommer att tvingas byta yrke
eller åtminstone funktion, kanske
flera gånger under en livstid. Gränserna mellan länderna suddas ut,
och stora insatser krävs av oss i
u-länderna.
Det är väsentligt att utbildningen i detta läge grundlägger en mottaglighet för nya fakta och infor- 1
mationer, en beredvillighet att stän- J
digt lära om och lära nytt, en in- j
dividuell flexibilitet. Det krävs en -~—j·.
ökad allmänorientering, en gedigen j
allmänbildning, med andra ord en 1
bredare bas för specialiserad utbildning. Och denna allmänorientering
kan inte inskränkas till de lägre
stadierna av utbildningen utan måste ges på alla olika nivåer. Även för
t. ex. universitetsstuderande eller
elever under yrkesutbildning är det
nödvändigt med inblick i andra ämnesområden; det är farligt för människan att vara ”fackidiot” i framtiden.
Det ökade behovet av allmänteoretiska kunskaper får dock inte leda
till en nivellering av utbildningen.

Varken samhälle eller individer är
betjänta av ett utbildningssystem,
som i vällovlig avsikt att meddela
ökad allmänorientering åt alla bortser från individens utveckling och
behov. Människan mognar fram till
vissa intresseområden, och hon gör
det tidigt – redan i 11-12-årsåldern. En viss tilltagande specialisering är därför motiverad, ehuru
den bör göras inom vidare ramar
än tidigare och bygga på anlag och
intressen snarare än på ämneskombinationer, konstruerade efter på-
följande utbildningsvägars krav.
Denna specialisering fyller även den
funktionen att den underlättar och
stöder det vidare valet av studieväg.
Utbildningssystemet har successivt växt fram- från en tid då endast de högst begåvade kunde räkna med undervisning till den period
då man såg som ett samhällsintresse att ge varje medborgare någon
form av teoretisk utbildning. Vi är
nu i ett skede då vi måste ta tillvara alla medborgare, dvs. vi mås- , te ge varje individ en utbildning
, som motsvarar hans begåvning –
.. för samhällets skull och för indi- .. videns. Vi måste ta vara på alla begåvningstyper, och utbildningen
,.ska utformas så att den kan ta vara
på alla.
Svåröverskådligt
Till det reguljära skolsystemet (i
nuvarande termer grundskola, gymnasium, universitet) har under
årens lopp, alltefter uppkommande
273
behov, fogats olika typer av yrkesskolor, högskolor etc., dvs. i realiteten olika former av yrkesutbildning. På grund härav är utbildningsväsendet utomordentligt svåröverskådligt, med de skadeverkningar ett sådant förhållande kan
ha. För den vidare utformningen
vore det säkerligen till fördel, om
man försökte hålla begreppen isär,
genom att skilja på den grundutbildning på olika nivåer som är
samhällets primära uppgift, och yrkesutbildningen. Den grundutbildningsnivå som olika slag av vidareutbildning bör knytas till, blir liksom dennas innehåll, avhängigt av
avnämarnas önskemål och behov,
medan grundutbildningens utformning och innehåll måste i huvudsak vara knutet till samhällets intresse av medborgarnas levnadsbetingelser, där således en utökad allmänteoretisk grund får allt större
betydelse.
Med yrkesutbildning förstås då
specialiserad utbildning, som syftar
till ett yrke eller en yrkessfär. Yrkesutbildningen skall bygga på den
nivå av grundutbildningen man utgår från och skall icke innehålla
allmänteoretiska inslag. Som typexempel på sådan yrkesutbildning
kan nämnas läkarutbildningen, som
direkt och enbart innebär specialiserad skolning. Det behov av ytterligare allmänteoretisk orientering som upprepade gånger nämnts,
bör tillfredsställas genom åtgärder
som förläggs utanför yrkesutbildningen: studiedagar, diskussions- 274
aftnar, föreläsningar etc. Den kan
självfallet dock vara obligatorisk.
Ovidkommande värderingar –
t. ex. en föreställning om att en teoretisk studiegång skulle vara ”finare” – har alltför länge fått spelrum i diskussionen om utbildningens kvalitativa innehåll. Men varje
individ har rätt till en kvalificerad
utbildning efter sina förutsättningar. Vilken nivå i grundutbildningen han då vill – eller kan – utgå
ifrån är ointressant; det väsentliga
är vilken utbildningsnivå, totalt
sett, han eftersträvar och kan uppnå. En 10-11-årig utbildning bör
i princip betraktas som likvärdig
med varje annan 10-11-årig utbildning. En hög utbildningsnivå,
totalt sett, kan man uppnå utifrån
en hög grundutbildningsnivå, men
utbildningssamhället bör erbjuda
möjligheter att från en lägre grundutbildningsnivå avancera mot en
hög yrkesnivå.
En sådan renodling av begreppen grundutbildning och yrkesutbildning torde medföra en insikt
om att en kraftig satsning måste
göras på yrkesutbildningen. Den expansion av utbildningen som är
ofrånkomligen nödvändig, måste ju
dra med sig hela befolkningen, inte
blott ett visst begåvningsskikt. Det
kommer alltid att finnas en grupp
ungdomar – stor eller liten – som
önskar lämna grundutbildningen
och komma ut i förvärvsarbete snarast möjligt. Dock har de flesta ambitionen att före utträdet i arbetslivet skaffa sig någon form av yrkesutbildning. Samhället finner det
nu angeläget att tillmötesgå det
starka kravet på en breddning och
utbyggnad av de allmänteoretiska·
studierna, varvid frestelsen att
överdimensionera dessa och sänka
kraven är påfallande. Det bör i
let besinna sitt ansvar för dem som .
kommer att stå utanför och stimu•.
lera också dem till en förlängd och·,
fördjupad utbildning. Det
otvivelaktigt ett behov av
cerade utbildningsvägar också
dessa, ehuru det på grund av
teoretiska studierna ännu inte
formen av uttalade krav. Här före.:
ligger en betydande eftersläpning i
förhållande till arbetslivets utveck.r ·
ling.
Allmängymnasium och
yrkesgymnasium
Variationerna inom yrkesutbild~
ningen är otaliga. Många olika elevkategorier· kan här urskiljas. Vissa
elever torde efterfråga en relativt
kvalificerad teoretisk grund inom
t. ex. en teknisk studieväg. I många
fall kan detta tillgodoses inom gymnasiets ram. I andra fall är denna
väg inte attraktiv, i sådan fall nämligen där efterfrågan, och kanske.
förmågan, enbart gäller yrkesteori,
inte mera allmän teori. Andra torde begära olika yrkesutbildningsnivåer av mera praktisk karaktär;
dock ökar inom så gott som alla yrken kravet på teoretiska insikter.
Konstruktionen av två teoretiska
utbildningsvägar, gymnasium och
..
fackskola, framstår redan i dag som
mindre lyckad. Det förefaller rimligt att sammanföra dessa båda
skolformer till ett allmängymnasium, med olika intressebetonade
linjer och med möjlighet till reducerade kurser, och att införa ett
”yrkesgymnasium” med långt mer
specialiserade linjer, kanske konstruerat med grundkurser och på-
byggnadskurser. Det blir alltså en
mer specialiserad form men dock
grundutbildning, ty även för ”yrkesgymnasiet” måste målet vara att
_skapa beredskap för ev. vidareutbildning och omskolning (vilket
självfallet inte hindrar att vissa färdigheter är uppnådda efter relativt
kort tid). Denna yrkesgrundutbildning bör genomföras i allt närmare
samarbete med näringslivet. Integrationen med olika områden av förvärvslivet, något som t. ex. kan innebära växelutbildning (omväxlande teoretiska studier i ”yrkesgymnasiet” och praktiskt arbete inom
OM fascism
275
ett företag), kan med fördel utvidgas. Den slutliga inskolningen i en
yrkesuppgift måste helt åvila företagen.
Ett utbildningsmönster, där utbildningsvägarna är likvärdiga men
artskilda, stimulerar bildningsviljan samt innebär möjligheter till
val av utbildning efter intresse och
anlag och utesluter – i varje fall
så småningom – val efter det ena
eller andra yrkets statusvärde.
Först med ett sådant mönster har
vi givit alla lika chanser, och först
då kan vi med större säkerhet utfärda prognoser för ”utbildningsexplosionens” utseende. Med konkurrens på lika villkor kan vi motarbeta farorna för en meritokrati.
Utbildningsväsendets nuvarande
uppbyggnad och utbyggnadsplaner
synes mig konservera felaktiga värderingar och medverka till en gradering av begåvningarna som vi i
det framtida samhället har ringa
bruk för.
Fascismen har av Mussolini fått många vackra namn. Den är ungdomen, den är skönheten, den är också, och kanske framför allt,
styrkan. Men kan den skyddas för att urarta till tvånget, som undergräver styrkan? Mussolini vill icke ha någon politisk opposition.
Faran ligger dock nära, att han samtidigt med denna utrotar den
sunda sakliga kritik, som i längden är oumbärlig för varje regim.
Svensk Tidskrift 1927

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner