Print Friendly

Utbildning och disciplin

Av Redaktionen | 31 december 1951


1951


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

UTBILDNING OCH DISCIPLIN
DET moderna samhället, särskilt i storstadens form, utgör en
ytterst komplicerad mekanism. För att alla dess delar skola kunna
fungera till det helas båtnad krävs en strängt genomförd arbetsfördelning. På snart sagt varje mänsklig kugge läggas uppgifter,
som förutsätta grundlig utbildning. I takt med mekanismens stigande komplicering har denna utbildning måst allt mera differentieras och specialiseras. Det är därför ingen tillfällighet, att såväl
ungdomens skolutbildning som de mera mognade åldrarnas yrkesutbildning ständigt befinner sig under omläggning, försök, rationalisering och effektivisering. Det är likaledes typiskt, att den tid,
som måste anslås för denna utbildning, tenderar att alltmer öka.
Att den tillfälliga bristen på arbetskraft lockar många att för lättförtjänt arbetsinkomst försumma sin yrkesutbildning rubbar inte
detta tidstypiska intryck.
På en välskött arbetsplats råder en god arbetsdisciplin. Där är
det för både ledning och anställda självklart, att man passar tider,
ambitiöst fullgör sin insats efter lämnade direktiv och vårdar sig
om att väl utnyttja tiden. Visserligen har även i detta avseende
»den överfulla sysselsättningen» medfört vissa mindre önskvärda
konsekvenser, men dessa äro av tillfällig art.
Det kan därför synas, som om de båda samverkande begreppen
utbildning och disciplin borde vara för envar arbetande människa
väl bekanta. Förtrogenheten med dessa problem och insikten om
bådas nödvändighet borde vara hos envar så stor, att den lätt kunde
utsträckas till andra arbetsområden. Det är därför egendomligt,
att inom vårt försvar just dessa frågor skola vara de mest svårlösta och omdebatterade.
Det svenska försvaret bygger, i högre grad än flertalet andra
nationers, på värnpliktig personal. Den fast anställda personalen,
befäl, tekniker, vissa specialister, är i huvudsak avvägd med hänsyn till behovet i fred- för utbildning, planläggning, materielvård
o. s. v. Detta gör, att den vida större krigsorganisationen till myc- 377
; ..
Utbildning och disciplin
ket hög procent måste, även i fråga om befäls- och specialbefattningar, baseras på värnpliktiga. Särskilt är så fallet inom armen
och kustartilleriet. Härigenom ökas kraven på god standard, d. v. s.
god utbildning och väl avvägd repetition. Men den höga procenten
av värnpliktigt befäl i krigsorganisation skärper även – och i
hög grad- kraven på truppens, de meniga värnpliktigas, utbildning. Sammanhanget här borde vara självklart för var och en.
Det borde likaledes vara klart, att en jämförelsevis svag befälsorganisation kräver en fastare disciplin i såväl fred som krig än
om befälet vore alltigenom förstklassigt och högt kvalificerat.
Men hur är det inom vår krigsmakU Sverige har bevisligen en
av de allra kortaste utbildningstiderna bland världens länder. Inom
östblocket är två är minimistandard. Och i väster är numera 18
månader eller däröver regel. Våra båda grannländer Danmark och
Norge ha nyligen ökat till 12 månader, och denna inom Atlantblocket ovanligt låga siffra är betingad av tillfälliga uppbyggnadssvårigheter. Under våra 9 månader ligga endast Schweiz och Finland, båda av speciella skäl. Härtill kommer, att den stora massan
av värt värnpliktiga befäl, gruppcheferna, måste bibringas även
befälsutbildning inom den snäva 9-mänadersramen. Sannerligen,
det vill till både tillräckligt och förstklassigt utbildningsbefäl,
förstklassiga utbildningsanordningar och inte minst elever med
hängivenhet och intresse för uppgiften för att inte svensk trupp
redan av denna anledning skall stä inför olösliga problem vid
mötet med väl utbildade och därtill krigserfarna motståndare.
Ingen av dessa tre förutsättningar föreligger.
Det moderna kriget är ytterst komplicerat. Dess vapen och former bli samtidigt flera och mera invecklade. Det är därför helt
naturligt, att kraven på yrkesskicklighet och därmed på utbildningen skärpas. Men härtill kommer, att den nutida stridens karaktär medför längt härdare påfrestningar på människan-soldaten än
tidigare. Detta skärper kraven på en fast disciplin. Diskussionen
kring den militära disciplinen sysslar oftast med dess ytligaste
och minst betydelsefulla yttringar, med hälsning, enskild ställning,
stramexercis, yttre puts och annat som kan synas den enskilde
motbjudande. Men den förbiser tyvärr i regel, att disciplinen avser
att säkerställa, att var och en, under ständig dödsfara, gör sin plikt
och inte fegt drar sig undan, underlåter att gå upp i eldställning
och skjuta, smiter ifrån kamraterna på det farliga patrulluppdraget. Bristerna i disciplinen vållade under andra världskriget, just
i dessa avseenden, ytterst allvarliga svårigheter för de armeer som
378
-~ -”~—-···· ———-.:..;;….~·~·~··;,;,·~~=:;;;;;;;;=·~'”Q”G;;ii”;;;;;;;;;·.===;;;;&lll—-=-====—–d··
Utbildning och disciplin
inte i tid hade beaktat stridens obönhörliga krav. Om utbildning
och disciplin i det senaste kriget – i Korea – kan man med fördel
läsa i Marguerite Higgins’ War in Korea.
Det svenska försvaret har en relativt god materiell standard.
Särskilt gäller detta det högtekniska flygvapnet. Men- och detta
är problem i första hand för armen och kustartilleriet – utbildning
och disciplin motsvara icke tidens krav. Det är helt enkelt nödvändigt, att krafttag tas på dessa områden och tas nu- krafttag!
En första åtgärd måste därvidlag bli att tillgodose befälsbehovet.
kvantitativt och kvalitativt.
379

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner