Print Friendly

Utan bildning vet vi inte vilka vi är

Av Totte Wallin | 12 oktober 2012

I dag finns det inget politiskt parti som talar om bildning. I stället talar alliansen om anställningsbarhet. Arbetslinjen gäller tydligen redan på grundskolan. Är meningen med livet bara att ha ett arbete? Det frågar sig Totte Wallin.

När jag tittar ut över min vik av världen ser jag direkt att trasmattan som svävar över Ornsholmarna är en havsörn och inte en gjuse, vråk eller korp. Kunskap är det som blir kvar när jag har glömt allt jag lärt mig, när jag vågar lita till min intuition.

I antologin Bildningsresan skriver Ebba Witt-Brattström om bildning som en gemensam förståelseram och jag förstår helt plötsligt varför jag inte vill jobba som lärare. Det spelar ingen roll hur mycket Jan Björklund höjer lönerna, det är arbetets organisation och innehåll jag inte skulle ha stått ut med.
Det började med enhetsskolan där kunskap fick ge vika för social fostran och fortsatte med den politiskt styrda läroplanen LGR 80. I dag skulle jag tvingas undervisa om ”Genus från Nasaret” samt att alla jordens problem är klimatrelaterade.

På Expressens ledarplats skriver statsvetaren och universitetsläraren Jenny Madestam att ”Illa rustade studenter tynger universiteten”. Och att ”Det brister inte bara i förmågan att förstå”, utan även i till exempel språkkunskaper. Allt oftare ställs frågan ”hur skall jag plugga, vad skall jag läsa på, och hur skriver jag självständigt och akademiskt?”. Vanligare blir också att studenter läser texter knackigt och utan förmåga till analys. Universitetsläraren blir dessutom allt oftare ifrågasatt i såväl undervisning som examination av den numera försigkomna studenten.
I dag finns det inget politiskt parti som talar om bildning. I stället talar alliansen om anställningsbarhet Arbetslinjen gäller tydligen redan på grundskolan. Är meningen med livet bara att ha ett arbete?

Jag säger till mina barn: Det är roligt att veta , även det som är onödigt. Bristen av bildning leder till en oförmåga, till ett handikapp som gör att vi inte kan förstå vilka vi är och varför vi tycker som vi gör.

Om jag var lärare skulle jag ta avstamp i professorn i historia Alf W Johanssons ”Vad är Sverige? Röster om svensk nationell identitet ”

Han skriver: ”Däremot blir det allt vanligare under 1900-talets första hälft att knyta svenskheten till moderna dygder som rationalism, demokratiskt sinnelag och praktisk-teknisk skicklighet, gärna i förening med fridsamhet, blygsamhet, kärlek till naturen och en måttfull lagom-mentalitet. Denna syn på det svenska återfinns inte minst hos ’Folkhemmets’ socialdemokratiska ideologer: Per Albin Hansson, Arthur Engberg, Rickard Lindström.”

Paradoxalt nog är det just under samma tid som rastänkandet breder ut sig, inte minst bland socialdemokratiska folkhemsideologer. Den moderna svenskheten uppfattas som uttryck för sunda rasegenskaper och spelas ut mot judar, zigenare och andra folk som anses utgöra ett hot mot folkhemsutopins förverkligande.
Först efter andra världskriget tabuerades rastänkandet. Samtidigt tabuerades dock i stort sett alla former av svensk nationalism såsom varande potentiellt farlig. Sedan kom rekordåren byggda på ett Europa i ruiner.

Till slut blir det – som Alf W Johansson påpekar – ärkesvenskt att vara så modern att man aldrig skådar bakåt mot förgångna krig utan enbart framåt mot större jämlikhet, demokrati och folkhemstrygghet. Vet vi egentligen vilka vi är?

Jag frågar mig: Är det är dessa sediment vi är rädda för, när vi i dag diskuterar Tintin, romer som inte får hyra bil eller hur vi ska möta 30 000 analfabeter som inte kan klockan? (SNB)

Totte Wallin är trubadur. Han gick ut lärarhögskolan 1977 med högsta betyget i lärarskicklighet och slutade läraryrket våren 1981.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner