Print Friendly

Ut med vinet in med kanonerna

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CECILIA STEGÖ CHILÖ:
Ut med vinet
t n med kanonerna f
L
änge hette det IGC -96 och verkade så
avlägset. Men så plötsligt är vi där vid 1996,
EU:s regeringskonferens och – vid
problemen.
För problem handlar IGC numera om.
Inte någonstans i Europa, inte ens bland ungfederalisterna,
hör man någon kvittra:
Är det inte fantastiskt! För sju år sedan foll Muren.
Sedan skrevs Maastricht under stor forvirring, möda och
press. Men nu har vi haft tid att smälta de historiska
forändringarna och att tänka efter. Vilken fantastisk tid vi
lever i. Med lite kreativitet och mycken välvilja kan vi
skapa något riktigt bra for vår gamla fina kontinent som
minsann inte skrivit sitt sista framgångskapiteL
Problem och självförminskning
A nej, sådant optimistiskt larv hör forstås inte 1990-talet
till. Ut med visionerna och kraften. In med problemen
och självforrninskningen. Ut med östutvidgning och en
konstitutionellt genomtänkt reformering av EU. Och in
med strider om röstvikter och dubbla majoriteter.
Vilken chans Europa håller på att forsitta! Det har
visserligen hänt fornt utan katastrofer, men ändå. Så trist.
För Sverige kommer de hängande huvudenas tid inom
CECILIA STEGÖ CHILO är ledarskribent i Svenska
Dagbladet och Svensk Tidskrifts europakrönikör.
EU särskilt olägligt. Vi var inte med när de forsta stegen
togs efter kriget. Vi var inte med under de sega
decennierna och inte under genombrottens och euforins
tid. Då var vi, som bekant, fullt upptagna med att, i
dubbel bemärkelse, tycka om andra kontinenter.
Det innebär att det håller på att hända som många
europavänner tidigt varnade for. Svenskarna känner inte
en tillräckligt stor samhörighet med övriga Europa for att
de politikerna skall gå upp i varv över europafrågorna.
Ointresserade svenskar
Försöken att skotta igen det historiska ointressets
håligheter med hearings och stödmiljoner till dem som
vill diskutera Europas framtid hjälper foga. Svensken i
gemen är ointresserad och den socialdemokratiska
regeringen kan omöjligen nått upp till målet att 60
procent av befolkningen skall känna till IGC-frågorna.
Och därmed hänger den socialdemokratiska
europapolitiken i luften. Det egna partiet skulle nog helst
vilja glömma Europa efter den uppslitande
folkomröstningskampanjen. Och övriga partier, möjligen
med moderaterna och folkpartiet som undantag, känner
heller inte något europapolitiskt tryck underifrån.
Det är på det sättet som Sverige har kommit att landa
på en ovanligt torftig variant av den nordeuropeiska
minimihållningen till EU.
”Vi” passar eller avvaktar i flera av de stora frågorna
SVENSK TIDSKRIFT 41
som kommer att prägla regeringskonferensen. ”Vi” är
vagt men relativt genomgående motståndare till en
fortsatt integration. ”Vi” driver tre frågor, som vi alla
missköter.
Partipolitiskt pajaseri
Att kräva utvidgning utan att ställa upp på de nödvändiga
institutionella forändringarna (Gärna baltiska medlemskap
– men rör inte vår kommissionär!) ger knappast kravet
någon tyngd. Att kräva en sysselsättningsunion men i
praktiken acceptera att den inte blir mer än (ännu) en
samarbetet att den glömmer att vara konstruktiv. Det är
forstås inte alls bra.
Ty när om inte nu, när regeringskonferensen är inledd,
behöver alla goda krafter samlas? Och det for främst två
uppgifter.
Den forsta är självfallet utvidgningen. Om den behöver
inte sägas så mycket mer än att den måste fa kosta i omak
och ett och annat västeuropeiskt egenintresse. För inte
skall väl historien fa skratta ut dagens ansvariga
generationer.
traktatsparagraf uppfattas med rätta som partipolitiskt Variabel geometri
pajaseri. Och att kräva öppenhet utan att skaffa sig den Den andra uppgiften handlar om att EU i framtiden måste
respekt som gör att andra lyssnar är heller inte mycket fa utvecklas i takt med de europeiska folkens önskemål.
bevänt med. Bara så kan samarbetet återfa sitt anseende.
” Sve11sk höJter verkar j11st 1111 vara så
11pptagcn av att se fel, brister och .f~uliga
rtlvecklill.~stelldCIISCr i EU-samarbetet att de11
glömmer att vara kMzstmktiv. Det är förstas i11tc
alls bra. Ty 11är 0111 i11te n11, 11är
regerill,~skollfcrellsell är inledd, belzötJer alla goda
krafter samlas? ‘ ‘
Mot den här bakgrunden är det inte underligt att en
ganska oreflekterad anti-attityd till EU håller på att rota
sig även i det liberal-konservativa lägret. Eller rakare
uttryckt: Svensk höger verkar just nu vara så upptagen av
att se fel, brister och farliga utvecklingstendenser i EUNu vill olika folk olika mycket med EU. Men det
problemet går att lösa med variabel geometri, en
utvecklingsformel som for~änar ett bättre öde än att bli
kallad nödlösning.
Och i det sanmunhanget finns det anledning att svära
lite i tidsandans kyrka. Visst borde Sverige vara intresserat
av fordjupad integration på ett flertal områden. Att hålla
fienden och boven borta från Europa är, åtminstone for
mig, självklara s k europeiska kompetenser.
Så det europeiska integrationsprojektet behöver inte
stoppas. Det behöver inte ens time-out. Det behöver
omprioriteringar. Ut med vinet, biffarna och
motorvägarna och in med smarta snutar, kanoner och
stenhårda pengar.
42 S VENSK TIDSKR.IFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner