Print Friendly

USAs hjälp till Grekland

Av Redaktionen | 31 december 1955


1955


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

USA:s HJÄLP TILL GREI(LAND
Av generallöjtnant W. A. DOUGLAs
DEN som i dessa dagar för första gången besöker Grekland märker
säkert att fattigdomen i landet ännu är stor och att mycket där är
efterblivet, om man jämför med västeuropeiska länder. Men han
måste trots detta få ett starkt intryck av att Grekland är ett land
som befinner sig i rask utveckling. Han kan inte gärna undgå att
se resultatet av den livliga byggnadsverksamheten och att lägga
märke till den intensiva samfärdseln för att nu blott nämna vad
som först sticker i ögonen. Och ändå är det nog så, att det endast
är möjligt att fullt värdera denna utveckling, om man sett hur där
såg ut, medan ännu inbördeskriget pågick. Med sådant perspektiv
måste nämligen omdömet bli att Grekland på de senaste sex-sju
åren har genomgått en nydaning, som man är frestad att beteckna
som en förvandling.
Det var det alltmera alarmerande läget i Grekland 1947, där de
kommunistiska upprorsmännen, trots engelsk hjälp till regeringen,
hotade att helt vinna övertaget, som utlöste den s. k. Trumandoktrinen. En första summa av 300 miljoner dollars ställdes av den
amerikanska regeringen till förfogande för hjälp åt Grekland och
med dessa medel startades samma år en militär hjälpverksamhet,
som gick ut på att avlösa engelsmännen och att reorganisera de
illa åtgångna och starkt demoraliserade grekiska regeringstrupperna. De erfarenheter som man då gjorde på amerikanskt håll,
och som torde ha haft sin motsvarighet både i Frankrike och Italien,
bidrogo till att året därpå utforma den s. k. Marshallplanen, vilken
som bekant gick ut på en mycket omfattande hjälpverksamhet i
stora delar av Västeuropa. Fr. o. m. 1948 beviljades från amerikansk
sida enligt denna plan årligen stora summor för Greklandshjälpen
och en organisation skapades i Grekland för att omhänderha
denna verksamhet. Denna organisation fick namnet »The United
States Operations in Greece». Det klart uttalade målet för hjälpen
i Grekland var rent politiskt. Det gällde att rädda landet från kommunism och detta skulle ske genom upprorets kuvande, genom att
443
•••_· •.;_ .. • : L o
W. A. Douglas
bota de mycket omfattande krigsskadorna och genom att ekonomiskt och socialt åter sätta det grekiska folket på fötter. I överensstämmelse härmed och med största framsynthet fick också den
amerikanska hjälporganisationen från början en mycket mångsidig
struktur. Det var ej blott talrika och högkvalificerade militära krafter som här sattes in. Civila experter av alla slag såsom skattesakkunniga, civilekonomer, industrimän och lantbruksteknici flyttade över till Grekland, fullt medvetna om att deras verksamhet
där skulle komma att pågå i åratal.
Hjälpverksamheten sattes in i elfte timmen, ty läget i Grekland
var i själva verket förtvivlat. Det kan i korthet karakteriseras så-
lunda: större delen av landet behärskades eller hotades av de kommunistiska rebellerna, som obehindrat understöddes från Albanien,
Jugoslavien och Bulgarien. Regeringsmaskineriet var förlamat,
stridskrafterna få, illa utrustade och demoraliserade. skattkammaren var tömd, alla större hamnar förstörda, 95 % av järnvägarna
obrukbara, endast 10 % av alla handels- och fiskefartyg brukbara,
nationalinkomsten minskad till 40 % och industriproduktionen till
35 % av förkrigsnivån.
Under de första två åren, dvs. 1949 och 1950, tedde sig arbetsuppgifterna därför rent överväldigande. Det var inte endast de militära problemen som fordrade en snabb lösning; de sociala och
ekonomiska voro i lika mån påträngande. I militärt hänseende
gällde det en mycket omfattande reorganisation av de grekiska
regeringstrupperna, som måste tillföras nya vapen och ny utrustning, och som måste stöttas både då det gällde organisation och
utbildning. Och samtidigt måste talrika officerare direkt sättas in
som rådgivare och experter under de pågående och alltmera omfattande operationerna mot de upproriska. Men som det grekiska
näringslivet helt och hållet hade brutit samman, gällde det samtidigt att säkerställa det grekiska folkets behov av livsmedel och
nödvändiga konsumtionsvaror av alla möjliga slag. Detta kunde
inte ske utan att de förstörda hamnarna iordningställdes och att
vägar och järnvägar reparerades eller nybyggdes i samma mån som
man vann terräng i landet. Samtidigt måste man omhänderta den
mycket stora del av befolkningen, uppgående till omkring %, som
hade flytt undan rebellernas härjningar och samlats till städerna.
I samband härmed uppstodo stora krav på sociala välfärdsåtgärder
i alla möjliga riktningar.
När så äntligen, efter åratals inbördeskrig, de kommunistiska
rebellerna hade slagits ned, kunde man först med fullt allvar ta
444
USA:s hjälp till Grekland
itu med alla de uppgifter, som skulle kunna sammanfattas i begreppet att säkerställa landet mot framtida kommunism. Redan
1949 hade man börjat härmed, men programmet växte ut under
de båda följande åren. Det blev omfattande nog. Den stora fattigdomen måste motverkas genom att ge landets näringsliv nya utvecklingsmöjligheter och att på så sätt göra det möjligt för det grekiska folket att genom eget arbete resa sig ur sitt fruktansvärda
nödläge. Det kom här i första hand an på att understödja och utveckla jordbruket, landets huvudnäring. Detta skedde på bred front
under ledning av otaliga experter. Stora summor åtgingo för inköp
av 100 000-tals lantbruksmaskiner och redskap av olika slag, för
bevattningsanläggningar, för import av gödningsämnen samt för
återupprättande och nyordnande av den ruinerade boskapsskötseln.
Stora områden nyodlades härjämte och nya växtslag infördes. Denna
verksamhet pågår alltjämt, men verkan har för länge sedan gjort
sig gällande. Sålunda hade redan 1953 veteproduktionen stigit till
183 % av förkrigsnivån, bomullsproduktionen till 214 % och risproduktionen till 2 000 %. Hela livsmedelsimporten, som 1948-49 låg
på 167 miljoner dollars, hade 1954 minskats till 40 miljoner, samtidigt som exportvärdet av jordbruksprodukter hade höjts från 84
till 111 miljoner.
Ifråga om andra näringsgrenar gick man delvis en annan väg.
Man upprättade lånefonder. På detta sätt återupprättades livsmedelsfabrikerna, fiskerierna, gruvväsendet och industrien i allmänhet. Under detta arbete kom man mycket snart underfund med att
en av det grekiska näringslivets största svårigheter låg i bristen
på elektrisk kraft, vilken i sin tur hade sin främsta grund i den
låga nederbörden. Detta lika viktiga som svårlösta problem tog man
sig an genom ett omfattande kraftverksbygge som just förliden vår
har slutförts. Med en insats av beräknade 117 miljoner dollars har
man åstadkommit 3 hydraelektriska kraftstationer och en ångcentral baserad på brunkolsbränsle. De kunna sammanlagt leverera
175 000 kilovatt, och elkraft från dem distribueras nu över hela landet. Hela avkastningen från dessa kraftverk kommer den grekiska
staten tillgodo.
Huru nödvändigt det var att med största energi ta itu med byggnadsverksamheten framgår bl. a. därav, att enbart på landet omkring 5 000 byar hade blivit mer eller mindre förstörda. Med amerikanska pengar och organisation har man hittills byggt upp över
50 000 2-rumshus och reparerat omkring l 00 000 andra hus. Byggnadsmaterial har ställts till förfogande för ombyggnad av omkring
445
W. A. Douglas
90 000 hus, vilkas ägare själva ansågos kunna ombesörja arbetet.
Numera ges lån för nybyggnader från en hjälpfond, som upprättats
av amerikaharna. Men det är inte endast bostadshus som på detta
sätt direkt eller indirekt uppförts. Inte mindre än 3 800 skolor ha
blivit reparerade och försedda med inventarier.
En viktig förutsättning för näringslivets uppblomstrande har naturligtvis varit kommunikationernas återupprättande från det djupa
förfall vari de råkat under det långa kriget. Ifråga om järnvägarna
ha 2 500 km spår blivit nylagda, vilket utgör över 90 % av hela
nätet. 256 broar och 12 tunnlar ha blivit nybyggda, och den rullande materielen, som hade minskats till omkring 700 enheter, hade
före 1954 åter kommit upp till över 6 000. Samtidigt har man tagit
itu med vägväsendet, reparerat alla större hamnar och understött
anskaffande! av motordrivna fartyg samt last- och personbilar. Den
betydelsefulla Korinthkanalen har reparerats. Antalet motorfordon
hade när kriget slutade gått ned till omkring l 000 och är nu uppe
i 35 000. Knappast någonstädes torde proportionsvis ett så stort
antal bussar vara i verksamhet som i Grekland.
Det skulle säkert här föra för långt att närmare gå in på detaljer
i hela detta återuppbyggnadsarbete, som i själva verket berört nästan alla områden i det grekiska folkets liv, men ett par siffror och
synpunkter må dock ytterligare anföras. Under de sju år som den
amerikanska hjälpverksamheten i Grekland pågått ha sammanlagt
l 262 miljoner dollars eller omkring 6,5 miljarder svenska kronor
pumpats in i landet. Maximum nåddes under år 1950. Hjälpsumman
steg då till 282 miljoner dollars. Under år 1954 erfordrades endast
21 miljoner. Att märka är att dessa pengar icke utgöra några lån.
De ha skänkts till det grekiska folket av det amerikanska. Det har
visserligen legat ett politiskt syfte bakom denna gåva, men detta
hindrar ju inte att det grekiska folket dragit full nytta av gåvan.
Det må också framhållas att de amerikanska pengarna icke uteslutande ha gått åt att bekosta amerikansk import. Så snart det
gällt industrimateriel har man tvärtom sett till att få ut det mesta
möjliga för pengarna och därvid i stor utsträckning gjort sina beställningar i Europa.
Den amerikanska hjälpverksamheten befinner sig nu under avveckling. Detta återspeglas ej endast genom att summorna minskat
utan också därigenom att en hel del områden för hjälpverksamheten numera helt har övertagits av de grekiska myndigheterna.
Undan för undan strävar man på amerikansk sida till inskränkningar. Så har t. ex. så gott som all finansiell kontroll upphört,
446
i ~J·
–~~~~—-~—·~ •—————-~–~————~–~———–
USA:s hjälp till Grekland
sedan man från amerikanskt håll år 1952 medverkade till drakmans
stabilisering. Numera kontrollerar man i huvudsak endast att den
med amerikanska medel bekostade importen finner en med ändamålet avsedd användning. Tyngdpunkten av hjälpverksamheten ligger i närvarande stund inom området för jordbrukets utveckling.
Trots detta är »The Mission» (»The United States Operations in
Greece») allt fortfarande en tämligen vidlyftig organisation. Den
omfattar ännu i det närmaste l 000 personer, varav ungefär hälften
av officers ställning. Man kan säga att den ledes av ett triumvirat
bestående av ambassadören, en general och en civil chef. Samarbetet
mellan dessa tre herrar är helt kollegialt, eftersom de lyda under
olika myndigheter i Washington. Det förefaller trots detta att vara
utomordentligt effektivt. Av dessa tre herrar har generalen i närvarande stund måhända minst att göra, ty det militära programmet
av Greklandshjälpen är i huvudsak slutfört. Det har bl. a. resulterat
i att den grekiska armen av i dag såväl i personellt, organisatoriskt
och vapentekniskt hänseende anses fullt tillräcklig att trygga landets gränser mot norr. På den civile chefen ligger nu huvudbördan,
och hans personal består som en följd av de mångfaldiga uppgifterna av ett stort antal experter inom skilda områden. Under årens
lopp ha talrika förändringar skett inom denna personal. Många ha
rest hem och nya ha kommit, men det finns en kärna av folk som
arbetat i Grekland alltifrån början. Bland dem är kännedomen om
landet, dess folk och dess behov utomordentligt stor.
Alldeles bortsett från de rent tekniska svårigheter, som det för
denna amerikanska personal har gällt att övervinna, måste man
nog säga att uppgifterna varit fulla av vanskligheter. Amerikansk
effektivitet har haft svårt att samsas med låtgåsystemet och all
nedärvd korruption inom grekisk administration, all fallenhet för
att sammanblanda vidlyftigt prat med verklig handling. Ofta ha
också strävandena stött på motstånd, särskilt när den grekiska
starkt utvecklade självkänslan icke beaktats, och det har säkerligen
stundom skett. Att tacksamheten i Grekland inte är alltför stor
och att kritiken mot de amerikanska välgörarna i vissa kretsar är
mycket stark, därom är man inom »The Mission» väl medveten.
Man är också genom erfarenhet, bl. a. senast vid den stora jon~?-
bävningskatastrofen i Volos, på det klara med att h jälpverksamheten efter hand har blivit någonting, som man från grekisk sida
tar såsom en självklar sak. Dagen efter Voloskatastrofen komma
sålunda alla större Athen-tidningar med enstämmiga krav på ytterligare amerikansk hjälp. Den blev också mycket snart igångsatt.
447
— -~-~————————-
W. A. Douglas
Utan tvivel kunna de amerikanska Marshall-männen i Grekland
med tillfredsställelse se tillbaka på de gångna årens arbete. De ha
varit i den lyckliga belägenheten att stå som distributörer för en
hjälpoperation av största mått. En av dem sade nyligen. »Jag kan
med en lätt travestering av Churchill säga: Aldrig i historien ha
så många givit så få så mycket.» Och de ha sett sin verksamhet
krönas med full framgång. Grekland synes i närvarande stund verkligen vara räddat undan kommunismen inte blott rent militärt utan
inrepolitiskt. Den stora frågan just nu synes blott vara den, huruvida
amerikanarna i Grekland åstadkommit en sådan ekonomisk och
politisk stabilisering att en mera omfattande hjälpverksamhet icke
längre är behövlig.
448
” ‘

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner