USA efter primärvalen i New York

Både Republikanernas Donald Trump och Demokraternas Hillary Clinton vann viktiga men kanske inte helt oväntade vinster i sin hemstat New York i tisdags. Men vägen framåt är inte självklar vare sig för kandidaterna eller deras partier skriver Örjan Hultåker.

Den amerikanska primärvalskampanjen rullar vidare och ett av de största prisen delades ut till potentiella kandidater på tisdagen den 19 april när invånarna i delstaten New York röstade.

I det demokratiska primärvalet fick Hillary Clinton en stor seger med 58 procent av rösterna mot 42 för Bernie Sanders. Det var en viktig framgång för Clinton eftersom hon inte vunnit något primärval på nästan en månad, inte sedan den 22 mars.

Det mesta tyder nu på att Hillary Clinton kommer att ha säkrat en majoritet av de röstande delegaterna redan innan det demokraternas konventet startar den 25 juli i Philadelphia.

Men Bernie Sanders har inte gett upp och hans kampanj kastar fortfarande in grus i Hillary Clintons valmaskin.

Donald Trump vann en ännu större seger i New York med 61 procent av rösterna och 94 procent av delegaterna till det republikanska conventet i Cleveland i juli. Vinnaren i respektive valdistrikt fick alla distriktets delegater.

Liksom för Hillary Clinton var det viktigt för Donald Trump att vinna den egna hemstaten, en förlust där hade varit ett allvarligt avbräck vilket hans motståndare Marco Rubio fick erfara när han fick avbryta sin kampanj efter förlusten i hemstaten Florida.

New York-segern innebär med stor sannolikhet att Donald Trump kommer att ha flest delegater som skall rösta på honom när han kommer till konventet i Cleveland. Men han kommer troligen inte att ha en egen majoritet och hans ställning är därför osäker.

För att säkra en majoritet av rösterna på konventet måste han vinna 58 procent av de delegaterna/rösterna i de delstater som ännu inte har röstat. Den utgången är inte trolig.

Det finns ett par hundra delegater som inte är uppbundna för någon av de republikanska kandidaterna, bl.a. de som är fria efter det att Marco Rubio har lagt ned sin kampanj. Men de flesta av dessa fria kandidater torde inte sympatisera med Trump.

Mycket talar nu för att republikanerna samlas i Cleveland till vad som kallas ett Brokered Convention. Det innebär att ingen kandidat har säkrat sin presidentnominering före konventets start. Den som leder blir utmanad av sina motkandidater.

Det är annars vanligt att den kandidat som leder blir enhälligt vald, motkandidaterna ger upp för att visa på enighet i partiet inför presidentvalet i november. Det brukar ge stor frihet för den som blir nominerad att utforma partiets politik och valplattform.

I år verkar dock vare sig Ted Cruz eller Jon Kasich vilja ge upp. Båda vill spela en framträdande roll på konventet eftersom det finns starka ideologiska skillnader mellan alla de tre kvarvarande republikanska kandidaterna.

John Kasich som ligger sist i antal delegater till konventet är den som har starkast stöd inom det republikanska partiets etablissemang. Han är guvernör i Ohio och har tidigare haft en ledande roll i den amerikanske kongressen. Han är den enda kvarvarande kandidaten som representerar den traditionella huvudfåran i partiet, men han har inte någon teoretisk möjlighet att komma etta i primärvalen.

Ted Cruz som ligger på andra plats har heller ingen möjlighet att säkra en majoritet av delegaterna/rösterna före konventet. Han är en outsider trots att han är senator från Texas. Han har utmanat partiledningen, bl.a. offentligt beskyllt den republikanska majoritetsledare för att ljuga. Hans inval i senaten stöddes av Tea-Party-rörelsen och är en av rörelsens främsta företrädare i Washington.

Länge uppfattade det republikanska etablissemanget Ted Cruz som ett lika stort eller större hot än Donald Trump, men den senares debattstil och många politiska utspel har de senaste månaderna gjort Ted Cruz mer accepterad.

Donald Trump är en utmanare och vare sig övriga kandidater eller partietablissemanget vill ha honom som republikansk presidentkandidat. Man uppfattar att den stora risken med Donald Trump som presidentkandidat inte bara är hans eventuella förlust i presidentvalet.

Man befarar dessutom att han skall leda till förlust av den republikanska majoriteten i senaten i Washington. Många republikaner som kandiderar bävar inför tanken på att varje kampanjdag behöva ta ställning till Donald Trumps olika utspel och debattstil.

Osäkerheten om vem som segrar på republikanernas konvent tenderar att dominera slutet av primärvalskampanjen fram till juli.

För att utses som republikansk presidentkandidat måste man vinna en majoritet av de avgivna rösterna på konventet. I den första omröstningen är de närvarande delegaterna uppbundna och tvungna att rösta på den presidentkandidat som de representerar pga av utfallet i primärvalen.

Om ingen får majoritet i den första omröstningen släpps delegaterna fria att rösta på vilken kandidat de vill efter egen övertygelse. Omröstningarna pågår till dess att någon får majoritet.

Många tror att Donald Trump måste vinna i den första omröstningen för att bli republikansk presidentkandidat. Han anses vara den som har svagast kontroll över sina vunna delegater. De har inte alltid utsetts av Trumps kampanjstab utan det kan vara partietablissemanget som utsett dem med bundet mandat att rösta på Trump i den första omröstningen. I senare omröstningar kan de styras av partietablissemanget i den egna delstaten.

I en senare omröstning är det många som tror att Ted Cruz kan bli en vinnare, men även hans stöd kan vara svagt inom etablissemanget. Andra spekulerar i att det vid en tredje omröstning kan vara den etablerade guvernören John Kasich som vinner.

Inför republikanernas konvent pågår också en diskussion om vilka röstningsregler som skall gälla under konventet. Det finns en Republican National Committee (RNC) Rules Committee som kan lägga fram förslag om nya regler för konventet att ta ställning till. Den sammanträdde i Florida den 21 april och det fanns starkt divergerande syn på behovet av regelförändringar.

Eventuellt förändrade omröstningsregler kan påverka utgången av konventet och alla de tre kvarstående kandidaterna bedrev lobbying för regler som skulle gynna just den själva.

Regeldiskussionerna gällde bland annat om det även fortsättningsvis skulle vara möjligt för en så kallad ”white knight” att nomineras under konventet; dvs, om det skall bli möjligt att utse en person till republikanernas presidentkandidat även om denne inte deltagit i primärvalen.

Med hänvisning till oron för kritik om reglerna ändras så beslöt RNC Rules Committee att inte föreslå någon regeländring. Man ville inte ändra spelreglerna under pågående match men inte heller stoppa möjligheten att lansera en ”white knight”.

Reglerna kan dock fortfarande ändras eftersom det finns en ytterligare regelkommitté som kan förslå regeländringar under konventets inledning.

Det är inte ovanligt med regelförändringar av taktiska skäl inför ett konvent, men frågan är särskilt känslig i år. Deltagarna i primärvalen har tydligt demonstrerat att de är missnöjda med landets och partiets politiska etablissemang.

Av dem som röstade senast i New Yorks republikanska primärval var det 64 procent som sade att nästa president skall rekryteras utanför etablissemanget; CNN exitpoll. Väljarna har också i många undersökningar uttalat sitt missnöje med partiets företrädare och deklarerat att de är arga på politikerna i Washington.

Att i det läget nominera någon som inte har deltagit i primärvalen skulle spä på politikerföraktet. Trump kritiserar också republikanernas nomineringssystem för att vara korrupt och riggat. En majoritet av primärvalets väljare anser dessutom att partiet till presidentkandidat skall utse den som har samlat flest röster/delegater före konventet.

Men problemet för det republikanska partiet är inte bara att minska de interna motsättningarna gräsrötternas ilska och politikerföraktet. Man vill också vinna presidentvalet i november.

Donald Trump leder med 40 procent enligt en sammanvägning av de senaste nationella opinionsundersökningarna; källa Realclearpolitics. Det där en ökning om fem procentenheter sedan den 6 mars då kandidatfältet begränsades till Trump, Cruz och Kasich. De båda senare har den senaste månaden ökat mer än Trump.

I dagens läge är det en majoritet (60 procent) som inte vill ha Donald Trump som sin presidentkandidat. Ett ännu större problem är att var fjärde demokratisk primärvalsdeltagare i New York (24 procent) inte tänker rösta på Donald Trump om han blir partiets officiella kandidat i november.

Problemet är ungefär detsamma om Ted Cruz eller John Kasich blir partiets presidentkandidat; 41 respektive 27 procent skulle inte rösta på dem: CNN exit poll i New York. Det är ett verkligt dilemma för ett parti som väljarna är arga på.

Frågan är då om någon av republikanernas pretendenter är valbara om de i november ställs mot Hillary Clinton eller Bernie Sanders.

I de sex senaste nationella undersökningarna skulle Hillary Clinton vinna presidentvalet mot Donald Trump med i genomsnitt 49 mot 40 procent. Bernie Sanders skulle vinna mot Trump med i genomsnitt 53 mot 38 procent.

I ett val mot Ted Cruz skulle Hillary Clinton vinna med 45 mot 43 procent. Bernie Sanders skulle vinna med 51 mot 40 procent.

Den ende som enligt de senaste undersökningarna skulle vinna mot Hillary Clinton är John Kasich, med 48 mot 40 procent. Han skulle dock förlora mot Bernie Sanders med 42 mot 46 procent.

Republikanernas problem är om de skall försöka vinna ett mot Hillary Clinton/ Bernie Sanders och ta en intern strid eller om de skall välja lugn och ro framför en möjlig seger i presidentvalet.

Senaste gången som Republikanerna hade en situation utan söker vinnare före konventet var 1976 då striden stod mellan sittande presidenten Gerald Ford och Ronald Reagan. Ford kom till konventet med flest delegater/röster men hade ingen majoritet när han kom dit. Gerald Ford vann den första omröstningen med 53 procent av rösterna mot 47 procent för Ronald Reagan men förlorade i november presidentvalet mot Jimmy Carter.

Inför presidentvalet 1940 nominerade Republikanerna Wendell Wilkie. Inför konventet fanns det två ledande kandidater: senatorn Robert Taft och Thomas Dewey som var åklagare och bland annat lyckades få den notoriske maffialedare Lucky Luciano dömd till fängelse i Chicago.

Ingen av dem lyckades samla en majoritet rösterna, varför Wendell Wilkie lanserades som ”white knight” Han hade aldrig tidigare kandiderat till något valt ämbete och gick med i partiet året före presidentvalet.

Wendell Wilkie hade fyra år tidigare deltagit i Demokraternas konvent och stött Franklin Roosevelt. Wilkie gick över till Republikanerna sedan han blivit oense med Roosevelt och tagit strid mot dennes förslag om att bryta upp elkraftsmonopolen. Wilkie var chef för ett av dessa monopol.

Winnie Wilkie blev 1940 utsedd till republikanernas presidentkandidat efter sex omröstningar. Han förlorade presidentvalet i november mot Franklin Roosevelt.

Situationen idag kan dock inte jämföras med den som rådde 1940. Primärvalen har sedan dess fått ökad betydelse och popularitet och kraven på demokratiskt inflytande i nomineringsprocessen har ökat.

Partienighet och sammanhållning har blivit allt viktigare för att vinna presidentval. De som utses på konvent efter flera omröstningar brukar förlora i presidentvalen.

På det demokratiska konventet finns det två slags delegater; de som utses genom primärval och de så kallade superdelegaterna som är ledande partiföreträdare på olika poster. Superdelegaterna är fria att rösta på vem de vill och utgör 15 procent av alla delegater. De finns för att säkra etablissemangets inflytande.

Inför årets demokratiska konvent har Hilary Clinton fått stöd av nästan alla superdelegater och de utgör en betydande andel av hennes ledning före Bernie Sanders.

Sanders har kritiserat systemet med superdelegater. Han har i synnerhet riktat sin kritik mot de superdelegater som stöder Clinton trots att Sanders har vunnit en majoritet av primärvalsrösterna i superdelegatens hemstat.

Efter ett år som präglas av gräsrötternas ilska mot etablissemanget blir det ett problem om Demokraterna utser en presidentkandidat som inte har vunnit en majoritet genom primärvalen.

Om Bernie Sanders vinner 60 procent av delegaterna i de resterande primärvalen kommer han att ha fler valda delegater än Hillary Clinton när konventet öppnar. Det är en situation som Clinton måste undvika för att inte dra på sig kritik. Det är en kritik som hon bl.a. bör undvika eftersom många väljare ifrågasätter hennes trovärdighet och hederlighet.

Även om Hillary Clinton har en majoritet säkrad före konventet tycks Bernie Sanders vilja spela en aktiv roll under konventet för att driva politiken i mer radikal vänsterriktning. Det underlättar inte för Hillary Clinton under den fortsatta presidentkampen.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP.