Print Friendly

Universitetsanslagen

Av Redaktionen | 31 december 1936


1936


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

UNIVERSITETSANSLAGEN
Av professor E. WID;YJARK, Lund
l LUNDS universitets årsberättelse för åren 1932/33-1934/35 underkastar Rektor universitetens ekonomiska ställning en granskning. Han framhåller, att vad som 1914 kom de båda universiteten
och Karolinska institutet tillgodo utgjorde endast mellan sex och
sju procent av åttonde huvudtitelns utgiftssumma. 1924-1925 hade
parten sjunkit till 2,76 procent och ännu 1934-1935 utgjorde den,
trots genomförd lönereglering, endast 3,76 procent. »Förhållandet är
värt beaktande, vare sig bakom detsamma döljer sig ett överlagt
tillbakasättande av universiteten eller det blott gäller ett oöverlagt fasthållande i denna punkt vid kristidens nödtvungna inskränkningar.» Reflexionen, som härstammar från ovannämnda årsberättelse, är bitter men sann. Citatet talar sitt eget tydliga språk.
Av statsbudgetens hela utgiftssumma utgjorde kostnaderna för
universiteten och Karolinska institutet 0,65 procent. En höjning
till 1,o procent skulle betyda guldålder för hela den vetenskapliga
utbildningen och forskningen i vårt land.
Den ekonomiska kris, som gått över vårt land som andra länder, har allt hitintills demonstrerat sina efterverkningar för den
akademiska odlingen.
Den betydelsefulla professuren i sanskrit och jämförande indo·
europeisk språkforskning har indragits; anslaget för denna ordinarie professur har tillsvidare avförts från Lunds universitets stat.
Just nu ifrågasättes från universitetsberedningens sida indragningen av den ena professuren i pediatrik vid Karolinska institutet. Man får hoppas, att detta ej kommer att ske. Ty även om
man har blicken öppen för att detta praktiskt kan genomföras genom sammanslagningen på ett gemensamt sjukhus av ett stort kliniskt barnamaterial, som räcker till för att utbilda tillräckligt
med läkare, så måste man dock ej förglömma, att en professor
måste ha tillräcklig tid för forskning, om han skall kallas vetenskapsman. Vi ha sannerligen ej råd att minska möjligheten av det
vetenskapliga studiet av barnsjukdomarna, en grundbetingelse för
vårt folks framtida hälsa.
Genom indragningen av professuren i sanskrit och jämförande
indoeuropeisk forskning, väl huvudsakligen motiverad på grund
767
E. Widmark
av svårigheten att finna en i båda ämnesdelarna kompetent person – en svårighet som genom viss uppdelning ej förefaller hava
varit omöjlig att övervinna – sakna Lunds studenter numera
möjlighet att avlägga examen i detta ämne vid universitetet eller
att överhuvudtaget genom kompetent person orientera sig i de
för de västerländska språken historiskt grundläggande frågor som
dessa vetenskaper behandla. Det är ej underligt, att forskningen
på dessa områden ligger till största delen i lägervall och att specimineringen för en sådan professur röner föga intresse.
Genom omregleringen av Lunds universitets reservfond – för
vars detaljer ej här skall redogöras-, som vid utgången av budgetåret 1921 hade en behållning av i runt tal 191,500 kr., har denna
så småningom smultit samman, så att den 1934/1935 endast utgjorde 15,000 kr. Docentstipendiefonderna, som förut utgjort ganska
betydande belopp, sina nu, därför att docentantalet under de senare åren så ökats, att praktiskt taget alla stipendier äro försedda
med innehavare och sålunda endast ringa medel tillflyta stipendiefonderna. Det är tydligt, att dessa förhållanden inverka ytterst
menligt för upprätthållandet av tillfällig undervisning och för
forskningsändamåL Lunds universitet var vid förra vårterminens slut i den situationen, att den överhuvudtaget ej för extra
ändamål kunde avse ens 100 kr. sedan de blygsamma fondernas
medel med stor sparsamhet reserverats för olika extra undervisningsändamål för den kommande höstterminen. Det gick t. o. m.
så långt, att vissa extra lärare inom medicinska fakulteten måste
anmodas att, efter en för några år sedan genomförd reduktion av
arvodena, för höstterminen gå med på en ytterligare sådan.
Det kan sägas, att ett dylikt nödläge är skadligt och ingalunda
nödvändigt för vårt land.
Institutionernas materialanslag räcka knappast till att likvidera den dagliga driften, än mindre att förnya apparatutrustningen, som med våra dagars raska tekniska utveckling fordrar
tidsenlig förnyelse. Utvecklingstempot äro vi nödsakade att följa,
om vi ej skola bliva alltför bakom i fråga om vårt lands kulturella utveckling.
Detta gäller samtliga våra statsunderstödda högskolor. Genomgående kan man säga, att omsorgen om den högre utbildningen
fått stå tillbaka för den generella folkutbildningen, vars betydelse
jag dock på intet vis vill underskatta.
Det högre kulturkravets, forskningens, museernas och den högre
768
Universitetsanslagen
undervisningens behov ha alltför mycket skjutits i bakgrunden
vid uppgörandet av statsbudgeten.
Även studenternas fysiska fostran, den kroppsliga vården av
denna stora massa av förstklassigt och värdefullt folkmaterial,
har ej. av statsmakterna i tillräcklig grad beaktats. För jämnt
sextio år sedan inrättades vid Lunds universitet en gymnastiklokal. Denna numera omoderna inrättning, med sina otidsenliga
dusch- och omklädningsrum, är allt vad som bekostats av statsmedel sedan 1876, om man undantager det obetydliga anslaget för
den årliga driften. Vad som därutöver gjorts, har skett genom
enskilda initiativ, offervillighet och intresse. J ag tänker därvid
särskilt på studenternas tennishall, den nyanlagda golfbanan och
skidfrämjandets försök att göra Frostavallen till en studenternas
samlingsplats för härdande friluftsliv.
Glädjande nog synes en ljusning kunna spåras i dessa dystra förhållanden, om man får döma av kanslerns för rikets universitet uttalande i anledning av universitetens riksdagspetita, där ett antal
underordnade lärarebefattningar, en utökning av antalet docentstipendier samt en höjning av universitetsinstitutionernas materialanslag föreslås. Det framhålles också, att Lunds universitet i
fråga om studentantal är i det närmaste likvärdigt med Uppsala.
Lärareantalet är dock betydligt mindre. Så saknar Lund t. ex.
inom medicinska fakulteten professurer i hygien, öron-, näs- och
halssjukdomar samt röntgen, vilka alla Uppsala äger. Det är att
hoppas, att åtminstone de ofta upprepade kraven på de två förstnämnda professurerna snart komma att beviljas av riksdagen, så
mycket mer som man medgivit, att tentamina skola vara riksgiltiga, d. v. s. utbildning vid ett universitet skall gälla likvärdigt
vid ett annat eller Karolinska institutet.
Även i fråga om studenternas fysiska fostran synas bättre tider
stunda, därigenom att tipsmedlens storlek möjliggör, att medel
ställas till förfogande både för Uppsalas och Lunds studenter.
Dessa rader beröra för ögonblicket en detalj i statens omsorg
för medborgarna. Detaljen är dock icke utan sin stora betydelse.
Våra universitet och högskolor få ej betraktas såsom några utbildningsanstalter för världsfrämmande teoretici. Tvärt om. Statens kapitalplacering till den akademiska utbildningens fromma
torde vara något, som ger skälig ränta. Kulturell utveckling ger
samtidens och framtidens aktning för vårt land, som just nu befinner sig i täten för mänskligt framåtskridande.
769

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner