Ulf Kristersson; Göran Persson och de politiska journalisterna


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ULF KRISTER.SSON:
Göran Persso n och
de politiska ;’ournalisterna
o ena sidan är det rätt
händelsefattigt
svensk politik just
nu – sällan har väl
rörelseriktningen
varit så oklar, strategin så stapplande
och konfliktema så oinspirerande. Å
andra sidan händer saker som är så
dramatiska att de ter sig osannolika:
socialdemokratin ligger under 30
procent medan moderatema tvärtom
ligger klart över.
När Göran Persson nyligen firade
sitt ettårsjubileum på tronen var det
inte många som kände igen den statsminister som valdes istället får Mona
Sahlin. Ironiskt nog var det just på de
områden där hon betraktades som ett
svagt kort som han skulle vara stark.
Medan Mona Sahlin möjligen skulle
kunna tala så folk begrep skulle hon
fa problem med beslutsfåhigheten.
Om hon skulle klara sig i Perstorp
skulle hon definitivt inte klara sig i
Peking. Därtill var hennes brister får
stora.
Sedan dess har vi fatt ett slags facit.
Sverige har kommunalrådiserats och
man behöver inte vara överdrivet
skeptisk mot just kommunalråd får
att känna att det som går – eller i vart
fall gick – hem i Katrineholms
Folkets Hus, inte nödvändigtvis gör
det i svensk nationell och internationell politik. Inte får att Stockholm
skulle vara ”finare” utan helt enkelt
får att den politiska förtroendemannarollen och den politiska kulturen
har fårändrats dramatiskt sedan
Göran Persson formades till vad han
är idag.
Kung Sune
I min barndoms stad Torshälla utanfår Eskilstuna fanns en lokal boss av
Göran Perssons snitt: alla kallade honom kung Sune. Vad han egentligen
hette har jag fårträngt och såvitt jag
minns hade kungen av Eskilstuna
inga allvarligare invändningar mot titulaturen. Det var nog en rejäl karl på
sitt sätt. Han visste hur en slipsten
skulle dras, hur ”partiet” ville ha det
och vad som var möjligt att uppnå.
SVENSK TIDSKRIFT
Har man 60 procent av röstema så
behöver man ju inte lägga ner så
mycket möda på att övertyga de återstående 40. Eskilstuna levde som stad
på övertid – en av dessa många städer
som blev starka genom industrialiseringen och som aldrig på allvar trodde att någon epok efter detta skulle
komma. Politiken var som fåretagandet: stabilt, industriellt, grabbigt, antiintellektuellt. Inte bara i geografisk
bemärkelse är Göran Persson uppvuxen och formad nära Eskilstuna.
Med all respekt får journalistiken i
Katrineholms-Kuriren, Radio Sömlland eller tidningen Folket, så är den
annorlunda än den i ekot, DN eller
SvD. Att ledande journalister har
synpunkter på ledande politiker –
och vice versa – tillhör dock inte
olikheterna. Frågan är bara vad de
egentligen tycker – och är beredda
att säga om varandra. Här förefaller
Göran Persson vara på god väg att
etablera ett helt nytt samtalsklimat.
Pl :s Godmorgon Världen speglade
får en tid sedan relationerna mellan
37
några av Sveriges ledande politiska
journalister och statsministern genom
att börja i just Katrineholm när det
begav sig.
Katrineholms-Kurirens reporter
Krister Wistbacka sitter bland sina
kollegor och väntar på att en lokal
presskonferens ska starta. Göran
Persson kommer in i lokalen, hälsar
enbart på Wistbacka och påbörjar sedan presskonferensen: ”Ja, jag hälsar
bara på Wistbacka, för jag är så jävla
förkyld.”
’Ja, du Melin vad gammal du har
blivit’, säger han då.”
Anders Jonsson på ekot:
”När jag ska göra en intervju med
Göran Persson så brukar han alltid
börja med att fråga ’vad väger du nu
då Jonsson?’ Och då brukar jag svara ’hälften av vad du gör’. Han har
ju den grabbiga stilen lite grann. Jag
kommer ihåg en gång i Rosenbadstudion så åt han kola och det tog
aldrig slut någon gång med den här
kolan. Och han liksom sköt upp
hela tiden när vi skulle börja för att
Grabbig stil det satt fast i tänderna och så där.”
Aftonbladets Lena Melin berättar om Vid ett annat tillfille – i Sarajevo –
en av sina intervjuer med statsminis- fanns det inget smink på TV. Göran
tern:
”Ja, vi hade väl lite angenäm, lite
uppsluppet samspråk där före själva
intervjun startade. Vi var inne i
hans arbetsrum, och så frågar Göran
Persson mig om jag kommer ihåg
första gången som jag gjorde en intervju med honom. Och då sa jag
att ’ja, det gör jag mycket väl, för
det var när du blev skolminister.’
38
Persson vände sig till Lars Adaktusson
strax före direktsändningen: ”Ja, det
är synd att det inte finns något smink,
du skulle behöva det, du ser för jävlig
ut.” För att senare tillägga: ”Adaktus,
du svettas genom kavajen.”
Om Göran Persson försökte skämta i Sarajevo, så gjorde han det definitivt inte under statsbesöket i Kina.
Anders Jonsson igen:
SVENSK TIDSKRIFT
”Då hann jag knappt lägga på luren
till Sverige förrän telefonen ringde
igen och det var Persson som ringde till hotellrummet och frågade
vad i helvete jag hade menat. Och
då hade vi ett ganska animerat samtal där han gick på i väldigt hårda
ordalag och talade om en politisk
kampanj som jag deltog i. Och det
tror jag också är lite typiskt för
Persson, han lugnade inte ner sig
förrän jag sa att ’en sak ska du ha
jävligt klart för dig och det är att inte jag deltar i några politiska kampanjer’. Man far liksom möta honom på samma nivå för att han ska
ta det lite lugnare.”
Ovärdig buffel
Att Sverige har en lätt ovärdig buffel
till statsminister är trist men inget allvarligt problem. Det var aldrig meningen att Göran Persson skulle bli
partiledare och statsminister. Men för
den politiska kulturen och samtalsklimatet i Sverige är det faktiskt synd att
han blev det.