Print Friendly

Ulf Kristersson; Den Borgerliga Generationen

Av Redaktionen | 31 december 1989


1989


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ULF KRISTERSSON:
Den Borgerliga
Generationen
Den unga generationen är en
generation skeptiska kritiker
med borgerliga värderingar. De
är kritiska till systemet och inser
det orimliga och tidsödande i att
förändra det inifrån.
För dem är bostäder viktigare
än bostadspolitik, barnomsorg
viktigare än barnomsorgspolitik
och sjukvård viktigare än sjukvårdspolitik. Socialdemokrater
kallar detta egoism. l själva verket är det en reaktion mot att
nära och viktiga problem inte
kan lösas i den socialdemokratiska välfärdsstaten.
Ulf Kristersson är ordförande i
Moderata Ungdomsförbundet.
D
et brukar heta att vi lever i en
brytningstid. Människor uppfattar alltid just sin tid som en brytningstid, som en tid av avgörande förändringar som kommer att påverka framtiden
under lång tid. Det är ofta ett ganska okritiskt och historielöst sätt att se på sin egen
samtid, men det vittnar åtminstone om en
sak. Människor upplever stora förändringar, de förändras själva och de vill gärna vara med och förändra.
Jag tror att dagens unga generation
människor i grunden är en generation
skeptiska kritiker, som inte tar någonting
för givet. De är skeptiska till mycket av det
som deras föräldrageneration har byggt
upp. Den unga generationen kan ofta
förefalla likgiltig inför det samhälle som
de lever och verkar i. Inställningen är nonchalant till de institutioner och företeelser
som politiker och myndigheter förväntar
sig skall bemötas med respekt. ”Unga
människor har alltid varit kritiska” säger
då den typiska fyrtiotalisten. skillnaden
är bara att denna gång kanaliseras inte
kritiken till en förändrande politisk kraft
– en motståndsrörelse – utan söker sig
istället ”privatiserade” vägar in i den ”lilla
världen”.
Blicka tillbaka
Det är intressant att blicka tillbaka ett par
decennier för att göra en något amatörsociologisk jämförelse.
sextiotalet var- ivarje fall så här efteråt – vänsterns årtionde. Den socialistiska
ideologin blev för många unga ett levnadssätt, en livsstil, som bl a tog sig uttryck i en engagerad protest mot det mesta. Traditionella värden som familjen, äktenskapet, trohet etc föraktades och för- 262
kastades. Vänsterns livsstil innebar istället det motsatta; frigörelse från det traditionella och gamla. Det är ingen tillfällighet att antalet ”söndagspappor” och frånskilda mödrar är rekordstort i dagens
föräldrageneration. Äktenskapet som institution och troheten i förhållanden var
inte viktiga.
Vänsterns 60-tal övergick i kravlöshetens och flummets 70-tal. sextiotalsvänstern, de beryktade 40-talisterna, fick
ett reellt inflytande över samhället. studentrevolten, och de brinnande politiska
visionerna skulle omsättas i praktisk
handling. Det är intressant, och symptomatiskt, att se vad som hände med den
svenska skolan.
Tanken bakom Den Svenska Enhetsskolan tog sin form under sjuttiotalet. Det
fanns en uttrycklig målsättning att få likriktning och enhetlighet både i skolformen och bland eleverna. Avvikelser
skulle tryckas ned, betygens roll – och
därmed prestationernas – skulle minska
och undervisningen inriktas mer efter politikernas sociala ambitioner. Denna ambition ligger bakom bl a ”fredsundervisningen”.
Men jämlikhetsdoktrinen är kanske
ändå den grövsta. Duktiga och ambitiösa
elever skall bokstavligen hindras från att
lära sig mer än andra. De minst studiebegåvade, de med det sämsta studieresultatet har satt taket för hur mycket kunskaper skolan skall förmedla. Duktigheten
har bestraffats när skolan har hyllat medelmåttigheten. Man behöver inte vara
elitist för att inse att olika människor är
olika begåvade för t ex studier. Föräldragenerationens flummiga ideal har praktiserats i verkligheten. Efter 70-talets kravlöshet kom 80-talets högervåg. Den
månganga högerradikala kritiken mot
den socialdemokratiska välfärdsstaten
bar frukt. ”Velourpappan” försvann med
mängdläran i skolan. Nya ideal växte fram
och nya frågor blev debatterade. Men den
politiska verkligheten förändrades inte.
En kritisk generation
Dagens unga generation har en i grunden
ny inställning till sig själva och sin omgivning. Deras syn är individualistisk, inte
kollektivistisk. Om man kan beskriva en
hel generation med ett enda ord, så är ordet ”kritisk” det mest träffande. Unga
Dagens unga generation är i grunden en generation skeptiska kritiker, som inte tar någontingförgivet.
människor tar ingenting för givet, ingen
kan räkna med att automatiskt bli bemött
med respekt. De ”naturliga auktoriteterna” måste – precis som alla andra – bevisa att de förtjänar respekt och uppmärksamhet.
Det är träffande att se hur unga i dag
vänder sig ifrån politiken där politiken
inte har lyckats med vad den föresatt sig.
När den kommunala barnomsorgen inte
lyckas med sin uppgift, vänder sig unga
människor ifrån det politiska systemet
och ordnar sin barnomsorg på sitt eget
sätt. Man anlitar en dagmamma svart. När
den kommunala bostadsförmedlingen inte lyckas med sin uppgift, vänder sig unga
människor ifrån systemet och ordnar sitt
bostadsproblem på sitt eget sätt. Man kö-
per ett hyreskontrakt eller gör olagliga bytesaffärer. Och när de statliga pensionssystemet och ATP inte verkar lyckas med
sin uppgift, så vänder sig unga människor
ifrån systemet och funderar på möjligheten att köpa en privat pensionsförsäkring.
Gemensamt för dessa – delvis nya –
beteenden är den totala bristen på respekt
för politiken. Unga människor är kritiska
till systemen och inser det orimliga och
tidsödande i att förändra systemet inifrån.
De gör som vi alla när vi köpt fel bil: Säljer
och gör inte om det. Vi tar inte anställning
Efter 70-talets kravlöshet kom BOtalets högervåg. ”Velourpappan”
försvann med mängdläran i skolan.
hos företaget, gör karriär och försöker på-
verka som produktchef. Sättet att agera är
egentligen rationellt. Beteendet står i
skarp kontrast till tanken bakom den socialistiska välfärdsstaten, och den demokratiska ”folkrörelsemodellen”.
Det istället avsedda beteendet är att
dessa människor, som inte fått sina behov
tillgodosedda i välfärdsstaten, skall söka
politiska vägar för att förändra. Samtidigt
vet alla att inte ens politiken fungerar så.
Politiken har i viktiga avseenden spelat
ut sin roll bland unga människor. Det ointresse man känner för den politiska världen är förståeligt. Och det säger mer om
politiken än om människorna.
De unga har borgerliga värderingar
Allt tyder på att unga människor har
grundmurat borgerliga värderingar. Attitydmätningar i klassiska höger-vänsterfrågor visar att unga människor stöder en
annan syn än den socialdemokratiska.
263
Det gäller barnomsorgen, radio- och 1Vmonopolet, betyg i skolan, löntagarfonder, den offentliga sektorn, privata alternativ m m.
Ännu tydligare visar det sig i unga
människors livsstil, ideal och värderingar.
Klassiskt borgerliga ideal upplever en renässans i det sena 80-talet. Diskrepansen
mellan värderingar i den privata ”lilla
världen” och den offentliga politiska är
slående. Den politiska moralen accepteras så länge den inte gör intrång i den privata. Men den privata moralen får inget
genomslag i den politiska världen.Värderingarna bryts inte mot varandra. De undviker istället varandra helt.
Den Borgerliga Generationen vill alltså
leva sina egna liv, inte alla andras. De
överger de politiska systemen och ordnar
sina egna liv och sin egen tillvaro efter
eget huvud. För dessa är bostäder viktigare än bostadspolitik, barnomsorg viktigare än barnomsorgspolitik och sjukvård
viktigare än sjukvårdspolitik. Socialdemokrater brukar kalla inställningen för
egoistisk. I själva verket är det en reaktion
mot att nära och viktiga problem inte kan
lösas i den socialdemokratiska välfärdsstaten.
Politiskt försvar för borgerlig livsstil
Moderata Ungdomsförbundets kanske
viktigaste uppgift är att visa Den Borgerliga Generationen att det finns en politisk
ide som försvarar just de värderingar som
så många unga människor står för. Vi
måste ge den borgerliga livsstilen sitt politiska försvar.
Samtidigt är det en paradox att dessa
kritiska unga människor stämmer väl in i
bilden av 80-talets högervåg. En höger- 264
våg som inte har ebbat ut, snarare blivit
allt mer individualistisk.
De värderingsförskjutningar som jag
mycket ofullständigt har försökt beskriva
är ganska drastiska. De borgerliga värderingarna står starka bland unga människor när 80-tal övergår i 90-tal. Socialismen är död. Framtiden är inte fylld av
hot och mörker. Utan den bär på möjligheten att gå från ord till handling!
Vi måste visa att det finns en vision om
ett radikalt annorlunda samhälle. Vi måste visa att det inte är egoism att bry sig om
sina barn, sin bostad och sin egen hälsa.
Men att det också finns gemensamma
uppgifter inom politiken som inte får lämnas till dem som vill göra illa, ännu värre. I
Östeuropa talar man nu om ”antipatitikens politik”. Det är ett träffande och
uppmuntrande begrepp.
I Sverige måste den unga generationen
förmås inse att man inte kan förändra en
dålig verklighet annat än kortsiktigt genom att ”privatisera” sig ifrån den. Vi behöver unga människor med kurage, ideal
och lidelse, som är beredda att slåss för en
ide. Men då tvingas vi nog också inse att
tiden inte står stilla. 90-talet kommer inte
att vara som 80-talet, ännu mindre som
Den unga generationen måste förmås inse att man inte kan förändra
en dålig verklighet annat än kortsiktigt genom att ”privatisera” sig
ifrån den.
70-, 60- eller 50-talet. Den socialdemokratiska ”folkrörelsemodellen” är lika
död bland vanliga människor som
socialismen.
Vill man motivera människor för en
annan ide, måste man därför använda en
annan metod och en annan stil. Därför
måste 90-talet innebära politiska förändringar både till form och innehåll.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner