Print Friendly

Tysklands meste förbundskansler

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CECILIA STEGÖ CHILÖ:
Ty sklands mes t e
förbundskansler
ag forsökte träna lite grand, de egna leden är nu öppen, liksom tionen på den dagordningen vars
men det blev bara värre. frågorna: Kommer han att klara sig? övergripande rubrik skulle kunna
För informella svenskar är Även den här gången? sättas till: Den välorienterade vinner.
det inte lätt att uttala strama
tyska hälsningsfraser och titlar
på ett naturligt sätt. Herr Bundeskansler. Guten Tag, Herr Bundeskansler. Herr Bundeskansler, sehr nett
dass ich mitkommen duifte.
Det är sommar i Bonn 1989. I
Europa undras det över vad som
komma skall. Utvecklingen i länder
som Polen och Ungern väcker stora
forhoppningar hos vissa medan den
tonas nedav-eller rent av skrämmer
– andra. Man anar att historien skall
vända blad, men ännu sitter ingen
med facit i hand.
I Tyskland befinner sig på nytt
förbundskansler Kohl i blåsväder. De
flesta är överens om att så här illa har
det aldrig varit tidigare. Kritiken från
CEC ILIA STEGÖ-CH JLÖ är jrilansjouma/ist och ledarskribertt i Svenska
Dagbladet. Hotl är bosatt i södra
Tyskland.
Men Kohl-karavanen drar vidare.
Från Bundeskansleramt till förbundsdagen, från partimöten i Bonn till
offentliga möten runt om i landet,
från Västtyskland ut i Europa till
sittningar med regeringschefskollegor
och partivänner. Här är det arbete,
arbete och arbete som gäller. Och
ingenting tillåts störa koncentraSVENSK TIDSKR.IFT
Om något skall forklara det
politiska överlevnadsfenomenet Helmut Kohl så är det just detta. Kohl är
mannen som alltid har vårdat sina
relationer. Han har aldrig sett ned på
partiarbete, aldrig blivit for snobbig
for sin väljarkår, aldrig for ”stor” fOr
sitt Tyskland.
Omsorgsfullt varvar han sma officiella plikter med ett personligt kontaktbyggande. Och fom1ågan att ra
andra toppolitiker att känna sig förstådda och stöttade är en av anledningarna till att Tyskland åtnjuter ett
inflytande bra mycket större än vad
som följer av den ekonomiska
styrkan och det geopolitiska läget.
– Guten Tag, Herr Bundeskansler.
Jag står vid sidan av den uppställda
helikopterbesättningen på plattan
utanfor kanslervillan. En dags resa
med Helmut Kohl skall bölja. Förbundskanslem räcker fram sin jättenäve.
29
– Guten Tag. igång att vråla från läktaren. Då inte ”den moderna medialogiken”.
Ett kort leende. En gnutta mor- släpper Kohl manuset, knyter näven Han vägrar att spela med i en
farsvärn1e. Tillbaks till den profes- och dundrar till. På någon minut är utveckling där formen allt oftare sätts
sionella koncentrationen: situationen utredd – och vunnen. De före innehållet, hastigheten före
-Alles klar. Los! egna andas ut. Jag kippar efter luft. eftertänksamheten. Genom hela sin
Ful kofta
Via Köln, där världens sannolikt mest
utnyttjade regeringschefsplan väntar,
far vi till Hamburg. Kohl kränger sig
ur kavajen, drar loss slipsen, sparkar
av sig skorna, sätter på sig sin lika
kära som fula kofta – och somnar.
Så tystnar allting. Och formaliteternas spänning upplöses i familjärt lugn. Att dagspolitikens larm
försvinner med dånet från jetmotorerna är väl en sak. Men att
mannen snett framför mig klarar av
att koppla bort trycket från trycket
mot hans politiska liv förundrar mig.
Vet han att han kommer att vinna?
Eller skulle en förlust inte bekomma
honom?
Frågorna blir hängande i luften när
en medarbetare förklarar att utan
denna formäga att vila – och vid
andra tillfållen njuta och ha roligt –
skulle fenomenet Kohl inte existera.
Inte med de arbetsdagarna, inte med
det tempot, inte med den hyddan,
vid den åldern.
I Hamburg väntar de trogna.
Namnen, vitsen vid det senaste mö-
tet, frågorna om CDU-organisationens och äkta hälfternas tillstånd.
Allt sköter Kohl med klockren
ledarkänsla.
Talet inför ett fullsatt konserthus är
emellertid trist. Redigt, men trist.
Tills de republikanska busarna sätter
30
Ty under ett ögonblick visade sig karriär har han trotsat ”lagarna”
mannen som går igång på- ja kanske
rent av lever av – motståndet, men
som också kan bli fullständigt
skoninglös. Med åren har detta lett
till en rejäl utgallring i CDU-leden.
När kanslerns och CDUordförandens avgång nu motses med
en sådan oro att Kohl ständigt
uppmanas att sitta kvar ytterligare en
period, handlar det alltså om en
konsekvens av denna hans sämsta
sida. Han ger människorna omkring
sig viss löplina, tid att tänka efter när
ett ställningstagande är oundvikligt,
men när tiden runnit ut så är man
med pä taget eller sparkas av.
Obehagligt? Visst. Ofrånkomligt?
Kanske. l vilket fall har det med åren
blivit allt glesare i ledet av tänkbara
kronprinsar.
Kohl jonglerar med några lokalreportrar på den efterföljande presskonferensen. Han förvrider deras
frågor. Han visar tydligt vilka han
tycker är intressanta. Han sätter själv
agendan för tillställningen.
Några finner övningen rätt underhållande, andra känner sig utsatta,
förnedrade. Revanschlystnaden växer. Jag skakar försiktigt på huvudet. l
morgon lär det inte se fagert ut i spalterna.
Det är ett välkänt faktum att Helmut Kohl inte har mycket ri11 övers
för massmediafolket. Han accepterar
SVENSK TIDSKRIFT
genom att vara oinställsam:
– Det kan jag inte kommentera, jag
läser inte der Spiegel.
Å andra sidan har inte massmedierna haft mycket ri11 övers för
Helmut Kohl heller. I början av hans
karriär skulle politiker vara radikala,
sedan fick de gärna tillliöra CDU,
aber bitte etwas geschickter als der Kohl!
statsman på eget sätt
Medan mer tillrättalagda politiska
personligheter som Richard von
Weizsäcker eller Rita Si.issmuth
solade sig i mediaglansen, satt Kohl
ohjälpligt i skuggan. Först på senare
tid har det blivit bättre. De tyska
massmedierna har accepterat att
kanslern hellre äter korv och surkål
än korslagda ärtskivor och han har
blivit statsman på sitt eget sätt och
inte efter massmediernas anvisningar.
På vägen från Hamburg till nästa
mål sitter jag och grunnar på hur jag
skall fråga honom om drivkraften,
varför han hänger sig kvar, vägrar att
ge upp. Men innan formuleringen
hittar fram säger Kohl själv:
– Jag vet att många tycker att jag
skall sluta nu. Men det går inte.
Sade han ”det går inte”? Va’då går
inte? Jag skall precis fråga, men Kohl
hinner före igen. Och nu följer en
halvtimmas rapp föreläsning under
vilken jag tas med på en vandring
från det sönderbombade Ludwigshafen till en alleuropeisk framtid.
Det är en fascinerande berättelse
där värderingar blandas med fakta,
analys med spekulation, kyla med
engagemang och alltihop liksom
kröns med en nykter bedömning av
den egna betydelsen.
Kohl ritar cirklar i luften och talar
om värdet av en fortsatt integration i
Europa. Några måste gå fore, visa att
projekten håller och gör Europa starkare. Sedan komn1er de andra – en
dag också östeuropeerna – helt
naturligt att vilja vara med.
Och så kommer det, nästan
obemärkt:
– Ni vet, muren kommer inte att
stå for evigt.
Självfallet forsöker jag frysa ögonblicket, men det går inte. Förbundskanslern rusar vidare i texten, omöjlig att stoppa. Men han sade det, och
hela hans framtidsbild byggde på det,
dagarna for östblocket är räknade.
Ett halvår senare när Kohl chockar
omvärlden med en fårdig grovskiss
for hur den tyska återforeningen skall
gå till sitter jag i Stockholm, skakar
åter på
leendet
jäkeln
huvudet och far inte bort
från läpparna. Den, forlåt,
satte igång planeringsmaskineriet långt innan muren foll.
Helmut Kohl i sömmarna under just
dessa oktober- och novemberveckor.
Den 30 oktober har Helmut Kohl
varit forhundskansler längre än den
legendariske Konrad Adenauer, som
mellan 1949 och 1963 ledde Västtyskland från de moraliska och materiella ruinerna till en ny identitet och
ett nytt välstånd.
”Ett halvår senare när
Kohl chockar omvärlden
med enfärdig grovskiss för
hur den tyska återföreningen skall gå till
sitter jag i Stockholm,
skakar åter på huvudet
och får inte bort leendet
från läpparna. ‘ ,
Det är närmast självklart att samtiden inte konuner att tillåta Kohl ta
plats i sanuna historiska höjdläge som
Adenauer, trots att Kohl står i sanuna
relation till den tyska återforeningen
som Adenauer står till framväxten av
ett demokratiskt och med omvärlden
forsonat Västtyskland: Det hade
kanske gått utan dem, men säkert är
det inte och troligen hade resultatet
Han ”visste”, dvs läget, analysen, blivit bra mycket sämre.
känslan, intuitionen ”sade” honom,
vad som skulle hända.
Och naturligtvis kunde han inte
lägga av i det läget. Det hade aldrig
Konrad Adenauer gjort.
Och därmed är vi franune vid vad
som rar så många skribenter att syna
Men det hindrar inte att likheten
de båda männen emellan är slående.
Både Adenauer och Kohl har sett
sitt politiska arbete som en livsuppgift. Adenauer hade varit politiker redan fore kriget och slutade
inte forrån han blev bortlyft till
SV ENSK TID S KRIFT
rosenodlingarna, 87 år gamn1al.
Kohl blev redan 1946, som 16-
åring, medlem nummer 246 i det
nygrundade CDU Rheinland-Pfalz.
Han var regeringschef i samma delstat under sju år innan han blev
forbundskansler. 1973, for 23 år
sedan!, valdes han till ordforande for
CDU.
Vidare går det med lätthet att
järnfora de båda männens politiska
profiler. Adenauer byggde det marknadsekonomiska, federala och
”kristet sociala” Västtyskland inte
bara efter amerikanskt påbud utan i
allra högsta grad efter egen övertygelse. Kohls generation gjorde
sedan denna borgerliga återhämtningsmodell till modern partiideologi. Men samtidigt som en stark
ideforankring visar sig både hos
Adenauer och Kohl är det som
pragmatiker, eller värdeladdade pragmatiker, de skördar sina stora framgångar.
Ja, frågan är om det inte är just här
som det gemensanuna framgångsreceptet bakom de två långa politikerkarriärerna ligger.
Pragmatism och sunt förnuft
Det var nämligen med hjälp av en
” värdeladdad pragmatism” som
Adenauer lyckades gå forbi
efterkrigstidens kollektivistiskt inspirerade eliter och unga det tyska folkets uppmärksarnl1et och stöd i det
forsta och helt avgörande valet 1949.
Fast forankrad i sina ideer sålde han
sitt budskap med argument som tog
fasta på sunt fomuft och längtan efter
31
resultat. Drömma om de stora projekten lät han socialisterna göra.
I grund och botten har Kohl gjort
sanmu sak. Även han har haft problem med tidsandan och eliterna.
Men också han har gått forbi dem,
uppsökt folket och bett om stöd for
att genomfora det rätta, kloka och
hållbara.
Drev igenom återföreningen
Pragmatik och värden i sanmu forn1.
På det har de två politikerna byggt
den säkerhet som gjort att de sedan
också har kunnat skriva historia.
Adenauer lät sig väljas till Västtysklands forsta forhundskansler med
ningen trots folkets osäkerhet och
eliternas misstänksamhet. Något val
har han heller inte forlorat sedan
dess.
Keine Experimente, stod det 1989 på
DDR-demonstranternas plakat. Och
på Adenauers valaffischer. Ibland är
det kort mellan tidsepokerna i den
politiska historien.
Och i den har redan Helmut Kohl
skrivit in sig. Med den i huvudsak
lyckade återforeningen blev han ”en
av vår tids största politiker”. Det
skulle räcka for de flesta, men som en
av Frankfurter Allgemeine Zeitungs
redaktörer fastslog for en tid sedan:
Kohl ser inte makt och ära som ett
forbundsdagen, mellan parti- och
EU-möten, mellan fortroliga samtal
och öppna strider. Flygplan startar
och landar. Relationer odlas och
planeringsmaskinerierna jobbar på
med att justera politiken så att den
värdeladdade pragmatikern kan
mobilisera sitt verklighetsbundna
folk.
Det imponerande mönstret går
alltså igen, ändå hörs åter skeptikerna
som säger att den här gången kommer han inte att lyckas.
Och det är klart. Någon gång
måste även Kohls karavan stanna.
Men som det ser ut idag är det ingen
annan än han själv som bestänm1er
sm egen röst därfor han var mål i sig, utan är ”den enda politiker när.
övertygad om att han – och ingen i Bonn som drivs av att uppnå
annan – skulle göra rätt saker och
ytterst det som det tyska folket
önskade. Att han sedan valdes om
gång på gång v1sar att hans bedömning var riktig.
Och Helmut Kohl vågade på
sarruna sätt ta tillvara på tillfållet och
målsättningar”.
Och nu är det ett integrerat
Europa och ett konkurrenskraftigt
Tyskland som gäller.
Utmaningarna och motståndet är
på plats och Kohl är i gång precis
som tidigare. Dag efter dag rör han
driva igenom den tyska återfore- sig mellan Bundeskansleramt och
32
SV EN SK TID SKRIFT
Det har hunnit bli natt när vi är
tillbaka i Bonn. Förbundskanslern
verkar pigg, jag är helt slut.
– Vielen Dank und Gute Nacht, Herr
Bundeskansler.
– Gute Nacht und Auf Wiedersehen!
Jo, det var just det. Naturligtvis. På
återseende.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner