Tydliga regler för lobbying behövs

För att undvika en utveckling där politikerna låser in sig på riksdagen och i Rosenbad vill vi skapa tydliga och transparenta regler som gör att allmänheten kan följa sina politiker, även i deras kontakter med lobbyister, skriver Lena Ek, Roger Tiefensee och Johan Linander.

Den senaste tiden har mutanklagelserna mot svenska politiker på både lokal- och nationellnivå varit toppnyheter. Att politiker i olika sammanhang uppvaktas av lobbyister, företag och intresseorganisationer behöver dock inte vara dåligt.

Tvärtom är olika typer av diskussioner ett bra sätt att skaffa sig information i lagstiftningsprocessen. För att undvika en utveckling där politikerna låser in sig på riksdagen och i Rosenbad vill vi skapa tydliga och transparenta regler som gör att allmänheten kan följa sina politiker, även i deras kontakter med lobbyister.

I globala maktcentra som Washington och Bryssel verkar mellan 15 000 och 20 000 lobbyister. Men till skillnad från Sverige är verksamheten mer transparent och bättre reglerad.

I USA måste exempelvis lobbyister som arbetar med federala politiker registreras. Därtill finns en redovisningsskyldighet för utgifter och vilken lagstiftning som är föremål för påverkan. När det gäller större och dyrare gåvor finns i praktiken ett förbud. Om en politiker ska göra ett besök eller resa på en organisations bekostnad måste det godkännas i förhand av en etisk kommitté.

Också i EU:s institutioner finns det register och uppförandekoder för lobbyister. Till exempel måste lobbyisterna för att få tillträde till lokalerna ha tidsbegränsade personliga och offentligt registrerade passerkort där uppdragsgivarens namn klart framgår. Den som vill få passerkortet förnyat måste lämna in en rapport om sin lobbyverksamhet. Om en lobbyist bryter mot reglerna kan passerkortet dras in. Systemet fungerar inte alltid perfekt, men det finns i alla fall en konstruktiv diskussion kring dessa frågor.

Skillnaderna mellan dessa mer transparenta system och det svenska är stora. Också i Sverige har vi numera en liknande yrkeskår, men till skillnad mot i Bryssel och Washington arbetar den i tysthet. De stora ekonomiska intressena är vanligen uppbackade av stora professionella konsultbyråer där de anställda ofta går under beteckningen PR-konsult, inte lobbyist. Ett namnval som exemplifierar den bristande transparensen i det svenska systemet.

För att svenska medborgare ska kunna känna sig trygga i att deras politiker inte blir mutade och politikerna ska kunna dra nytta av lobbyisterna på ett konstruktivt sätt måste vi utarbeta ett tydligt och transparent regelverk också här. Vi vill därför att: Partierna ska vara tvungna att redovisa partibidrag över 10 000 kronor, tydliga etiska regler införs i riksdagen, och att ett öppet register för lobbyister med krav på ett särskilt ID-kort för riksdags-, regerings, och kommunbesök införs.

Samtidigt måste vissa kontakter med politiker vara hemliga och kan inte registreras. Vid möten med till exempel människorättsaktivister, frihetskämpar, förföljda kvinnor och hotade vittnen kan besöken inte vara spårbara.

Centerpartiet har länge efterfrågat ett tydligt regelverk om redovisning av partibidrag. En princip om öppenhet liksom etiska riktlinjer för gåvor och sponsring omfattar alla som kandiderar för Centerpartiet. Men nu behövs det ett gemensamt och tydligt regelverk som reglerar förhållandet mellan lobbyister och förtroendevalda. Då skulle det bli enklare för allmänheten att följa sina politiker och de lobbyister som försöker att påverka besluten. (SNB)

Lena Ek, Europaparlamentariker för Centerpartiet
Roger Tiefensee, gruppledare för Centerpartiet i riksdagen
Johan Linander, rättspolitisk talesperson för Centerpartiet.