Print Friendly

Trots allt inte bara ”sorgedränkta berättelser”

Av Maria Eriksson | 14 november 2014

Fram till på söndag pågår Stockholms Filmfestival. För den som befinner sig i huvudstaden är detta ett utmärkt tillfälle att se filmer som skiljer sig åt från de gängse SF-rullarna. En liten fråga till arrangörerna dock: måste ”bra” film vara svår och jobbig? Tyvärr verkar det vara utgångspunkten, av programmet att döma där en typisk film beskrivs med ord som ”överdos i ett toalettbås”, ”nedgångna förortsmiljöer” eller ”sorgedränkt berättelse”.

Men den som vill visa på en bredd inom filmkonsten, vilket rimligen är en ambition med en filmfestival, borde ta tillfället i akt att visa att det finns något mer lättsmälta filmer även bortanför Hollywoodproduktionerna och svenska Sällskapsresan/Göta kanal/Sunes jul.

En och annan som såg den franska En oväntad vänskap härom året blev säkert förvånad över att en fransk film kan vara både rolig – och innehålla biljakter. För att ta ett exempel.

Nåväl. En av de stora fördelarna med just filmfestivaler är att det visas film från länder som sällan annars hittar till svenska biografer. Den som aldrig har sett en film från Mauritius förut har till exempel chansen på söndag. Sugarcane shadows handlar om Marco som arbetar på en sockerrörsplantage som nu ska ersättas med lyxvillor. Filmen är tänkvärd, men stillsam.

Den som istället vill se mer action bör gå på Fishing without nets, som visas ikväll. Filmen är amerikansk, men inspelad i Kenya, med somaliska skådespelare. Där får vi följa en fattig fiskare som väljer att bli pirat för att ha råd att ta hand om sin familj. Det är både otäckt och spännande att följa med när piraterna lyckas kapa en oljetanker och tar besättningen som gisslan.

Den som vill se något roligare rekommenderas amerikanska Land ho! Två pensionerade amerikanska män ger sig ut på en roadtrip på Island. Filmen ger intryck av att ha fått pengar från något isländskt turistråd. Samtalen om hur livet blev och försöken att hitta några damer ramas in av bilder från isländska geysrar, vattenfall och innovativa restaurangkök. Vackert, roligt och lite rörande.

Flera av de filmer som visas får också biodistribution i Sverige senare. En som rekommenderas är Foxcatcher. En helt osannolik – men sann – berättelse om den amerikanske brottaren Dave Schultz och hans väg till OS 1988. Med Steve Carrell i rollen som en mycket excentrisk sponsor.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner