Print Friendly

Tredje vägens ideologi

Av Redaktionen | 31 december 1961


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TREDJE VÄGENS IDEOLOGI
l SEPTEMBERNUMRET av ungerska
kommunistpartiets ideologiska tidskrift publicerades en omfångsrik
artikel i vilken en av partiets huvudideologer försöker att motivera
varför Ungerns neutralitet tillhör
de politiska omöjligheternas sfär.
Artikelförfattarens huvudargument för sina negativa påståenden
är att det, om Ungern lämnade
Warszawapakten, vore omöjligt att
skydda de sociala institutioner och
socialistiska ekonomiska konstruktioner som man med så stora offer
byggt ut under de gångna tolv åren.
Även om befolkningens majoritet
satte sig emot sådant vore ett neutralt Ungern tvunget att sjunka
tillbaka i raden av kapitalistiskt
exploaterade, antisociala länder.
Artikeln väckte allmänt uppseende såväl i Ungern som inom den
ungerska emigrationen. Alla visste
mycket väl att en av de mest diskuterade frågorna bland unga ungerska intellektuella inom och utom
partiet, i mer eller mindre slutna
sällskap var Ungerns neutralitet. Ej
heller utgjorde detta någon hemlighet för den ny- och omorganiserade politiska polisen och om man
trots detta undlät att vidta åtgärAv LASZLO HAMORI
der mot spridande av de kätterska
lärorna, så kan det endast tillskrivas den omständigheten att Rådårregimen – särskilt med hänsyn till
utlandet – noga aktar sig för att
genom nya massarresteringar desavuera sin propaganda om landets
inre pacificering och kulturlivets
restaurering. FN har inte erkänt
den officiella ungerska delegationen och Ungernfrågan står fortfarande på dagordningen. Man kan
alltså förstå att regeringen inte anser tidpunkten lämplig för åtgärder av aggressiv karaktär, som
skulle ge nya bevis på att den inte
är någon representant för folkviljan.
Det överraskande med artikeln
var att den för första gången, låt
vara med negativ inställning,
ganska öppet omnämnde tankegångarna om Ungerns neutralisering. Dittills hade ordet »neutralitet» varit förbjudet i tal och skrift
från partiets och regimens sida.
De ganska ofta återkommande angreppen mot neutralitetens anhängare fick ske i samband med
»småborgerlig nationalism», »irrealistisk världsåskådning» och »oansvarigt drömmeri». Själva neutraliteten var tabu, ett av de talrika
begrepp som satts på index i den
kommunistiska partivokabulären.
Nu verkade det som om neutralitetstanken hade vunnit alltför stor
spridning, och tvingat regimen,
som börjat se kärnan till ett allvarligt hot däri, att med åsidosättande av förbudet ge sig in i diskussion och fastslå partiets officiella ståndpunkt.
Ungerns tillbakaträdande ur
Warszawapakten och landets fullständiga neutralitet tillkännagavs
officiellt av den senare på order
från Moskva avrättade ministerpresidenten Imre Nagy på sista dagen av 1956 års ungerska revolution. Då hade Röda Armens pansarformationer redan hunnit genomkorsa ungerska slätten österifrån
och nalkades Budapests utkanter.
Det verkade som om revolutionsregeringen hade improviserat sitt
beslut i ett förtvivlat, panikartat
läge. I själva verket var det inte så.
Redan våren 1956 hade en mycket
betydande del av landets intellektuella inte bara som en enkel protest mot det bestående systemet
utan på grund av tidigare utkristalliserade tankegångar, övergått från passivt motstånd till
öppen attack. Särskilt gäller detta
universitetsungdomen som slöt upp
bakom de mot partiledningen revolterande författarna och erbjöd
dem stöd och skydd.
Denna de revolterande intellektuellas ideologi hade hunnit få ett
eget namn, »tredje vägen». Dess
531
andlige fader och kodifikator var
universitetsprofessorn Istvån Bibo,
som för närvarande avtjänar livstidsstraff i Kådårs fängelse. BibO
är född 1911 och har studerat juridik och statsvetenskap i Budapest
och Geneve. Före och under kriget
var han verksam som domare, i
politiken deltog han endast i den
mån han upprätthöll personliga
vänskapsförbindelser med de s. k.
»byforskarna», en rad unga intellektuella av bondestam som under
trettiotalet utgav en serie sociologiska verk om av dem själva utvalda byar. Syftet med forskningen
och rapporterna var att rikta den
allmänna opinionen mot de jordlösa lantarbetarnas och småböndernas ohållbara sociala och därmed
även hygieniska och kulturella
läge. Man hoppades därigenom
kunna påskynda förverkligandet
av den i Ungern sedan länge högaktuella jordreformen. Gruppen, i
vilken BibO utgjorde något slags
beskyddande yttre medlem, var avgjort demokratisk och fick därigenom antinazistisk karaktär. Inom
den antinazistiska front som bildades under de sista krigsåren placerade sig byforskarna någonstans
mellan socialdemokraterna och de
borgerliga liberala, snarare något
åt vänster.
Bibo betroddes av den efter
krigsslutet bildade tillfälliga koalitionsregeringen med ledningen av
inrikesdepartementets administrationsavdelning. Samtidigt bildades
av byforskarna och de kring dem
532
grupperade bygdeungdomarna ett
särskilt parti, Bondepartiet, och
även Bibo ingick i detsamma, utan
att för den skull spela någon roll
i dagspolitiken. Sin departementsbefattning utbytte han snart mot
en professur och studenter från
alla fakulteter strömmade till hans
föreläsningar.
För den bredare allmänheten
blev Bibos namn först bekant när
han publicerade några essäer i en
ansedd tidskrift. Han behandlade i
dessa sådana för det ungerska samhället just då brännande aktuella
frågor som en revision av föregå-
ende regims historieåskådning, de
små östeuropeiska ländernas roll i
efterkrigstidens nya Europa, den
ungerska judendomen som överlevt Hitlers massutrotningar, dess
förhållande till det ungerska samhället och möjligheterna till en
koalition mellan demokratiska partier och kommunisterna.
Dessa essäer vittnade om Bibos
stora bildning och vidsynthet, samt
en skarp analytisk begåvning. Men
vad läsarna mest imponerades av
var deras ton. Under dessa år hade
det offentliga livet i Ungern genompyrts av partinit och ångorna från
överhettade lidelser. Detta gjorde
att även den mest välsinnade kritik
kunde få färgen av fientliga attacker. Bibo visade däremot i sina
essäer alltid en sval objektivitet och
ett andligt oberoende. Visserligen
vågade han kritisera och även fälla
ganska skarpa omdömen, men alltid på ett sätt som gjorde att inte
ens de som närmast berördes av
dem kunde betrakta dem som
fientliga. Utan att på något sätt ha
eftertraktat en sådan ansvarsfull
post blev Bibo ledstjärnan för en
del ungerska intellektuella som
sökte en utväg ur landets politiska
och sociala kaos.
Från och med 1949, då stalinisterna i Ungern med fullt bruk av
den terrorapparat som stod till deras förfogande kastat sig över uppgiften att totalbolsjevisera landet,
hade Bib6 ingen möjlighet längre
att i tal eller skrift uttrycka sina
åsikter. Som för så många andra i
Ungern följde nu för Bibo under
den fullständiga terrorns fyra år
tystnad och tillbakadragenhet. Men
med Stalins död bryter tövädret in
även över Ungern, fängelseportarna öppnas för de politiska
fångarna och den nye ministerpresidenten, själv gammal beprö-
vad kommunist, ger ett gott exempel på kritik mot försyndelserna i
det förflutna. Bib6 gör sig dock
ingen brådska med att utnyttja de
nya möjligheterna, han publicerar
tills vidare ingenting. Omärkligt
samlas allt fler studenter, författare och journalister kring honom,
de lyssnar och vidarebefordrar
hans nyktra analytiska konstateranden om kommunistsystemets
nya utvecklingsfas.
Istvån Bibo har ingen direkt del
i eklaterandet av 1956 års revolt,
han har aldrig eggat upp motståndet mot försöken att återuppliva
terrorsystemet och har inte med ett
enda ord uppmanat någon till väpnad resning. Men när Bondepartiet
under den korta frihetstiden rekonstitueras väljs han enhälligt in
i dess exekutivkommitte och lmre
Nagy erbjuder honom statsministerportföljen i sin koalitionsregering, medveten om att Istvan Bibo
varit upphovet till de tankegångar
på vilka politiker och intellektuella
sedan lade grunderna för ett nytt
Ungern.
När Sovjets pansarstyrkor den 4
november 1956 hade trängt in i
Budapest, general Maleter var ryssarnas fånge och resterna av lmre
Nagys regering tagit sin tillflykt
till jugoslaviska ambassaden, stannade Bib6 lugnt kvar på sin post
och renskrev i sitt ämbetsrum
själv en proklamation som han tillställde de tre västmakternas ambassader. Några dagar senare klistrade studenter och unga arbetare
upp maskinskrivna exemplar av
proklamationen på husväggarna
för att låta alla veta vad Istvan
Bib6 krävde för att lösa den
ungerska krisen, som tagit en så
tragisk vändning. Denna proklamation sammanfattar »tredje vä-
gens» ideologi enligt Istvan Bibo.
Han kräver att sovjettrupperna
successivt lämnar landet och att
Moskva går med på att Ungern
deklarerar sin neutralitet och anordnar fria val enligt flerpartisystem. A sin sida garanterade Bibo
å revolutionsregeringens och ungerska folkets vägnar att Ungern inte
skulle gå över till den antisovje- 533
tiska sidan. Som stöd för denna
garanti utlovade Bibo storföretagens, gruvornas och bankernas
förstatligande ända tills motsvarande medelstora företag övergått
i arbetarnas ägo. Med bibehållandet av jordreformen avvisar han
möjligheten för ett återställande
av godsågarklassen och överhuvudtaget det storkapitalistiska ekonomiska systemet i Ungern. Enligt
Bib6s plan skulle Ungern utgöra
något slags övergång mellan det
västliga och det östliga systemet
genom att å ena sidan, som han
uttrycker det, återfå »frihetens
teknik» och å den andra bibehålla
grundvalarna för den kollektiva
ekonomin.
Men trots att ingen mindre än
Nehru åtog sig att lägga fram den,
avslogs Bibos plan i Moskva, fast
Radarsystemet inte ens mitt i en
rasande revanschorgie vågade företa sig något mot Bib6.
Djupt övertygad om sina tesers
riktighet, bevittnade Bib6 under
några månader stillatigande händelserna, men satte sig sedan ned
och författade en promemoria om
»Ungern och världsläget». Däri utvecklas utförligt tredje vägens ideologi, samtidigt som det motiveras
varför detta är den enda framkomliga vägen, för ungrarna likaväl
som för Västerlandet och Sovjetunionen. Enligt Bibo har revolten
bevisat att ingen terror kan få Östeuropa att acceptera kommunismen i dess stalinistiska form. »Ledningen i Moskva känner på sig»,
534
skriver Bib6, »att de slutna ventilerna kan vålla en pannexplosion
inåt, men fruktar samtidigt att ett
öppnande av slussarna kan få dammarna att brista. Därav den periodiska växlingen mellan partiella
eftergifter och åtstramning.» Den
bästa politiken för att förhindra
att dammarna brister i Östeuropa
vore enligt Bib6 förverkligandet av
tredje vägen. »En sådan kompromiss skulle innebära att man i
Ungern under Västerlandets och
Sovjetunionens gemensamma garanti kunde realisera en politisk
och social konstruktion som kanske
inte helt tilltalar någon av dem,
men som betyder enda utvägen i
detta fall.»
Bib6 säg till att hans promemoria genom vänner fick spridning i
utlandet och meddelade dem också
att aktstycket fick publiceras utan
hänsyn till hans individuella öde.
Vännerna fullgjorde uppdraget,
först intogs texten i dess helhet i
en stor dagstidning i Wien, »Die
Presse», sedan övertogs den av de
stora världsorganen. När Rådårregimen hösten 1957 skickade sin
delegation till FN :s generalförsamling för att förhandla om ungerska
frågan, kände alla FN-delegationer
till promemorians text.
Två månader tidigare hade politiska polisen i Budapest anhållit
Istvån Bib6. Ett och ett halvt år
senare dömde Kådårs folkdomstol
bakom lyckta dörrar revolutionsregeringens statsminister till livstids fängelse och Istvån Bib6 har
inte äterfått friheten sedan dess.
Han omfattades inte av någon av
systemets amnestier och alla interventioner som utländska organisationer eller individer har gjort för
hans skull har utan vidare avvisats.
Nu senast har engelska PENklubben och några kända författare satt i gäng en aktion för att
förmå Budapestregeringen att försätta Istvån Bib6 och en rad
ungerska författare som fortfarande avtjänar frihetsstraff, Gyula
Obersovszky, György Ådåm, Gåbor
Tånczos, Ferenc Kunszab6, Andrås
Såndor, Pål Löcsei och Mihåly
Lendvai, på fri fot. Alla dessa sitter
nu fängslade på femte året för att
ha uttryckt sina egna och sitt folks
tankar i skrift, gärningar som endast en helt förblindad totalitär
regim kan betrakta som brott. Tyvärr har hittills inga svenska underskrifter synts till på några av
de inlagor som krävt deras försättande på fri fot.
Trots att Kådårsystemet låtit
fängsla Bib6 verkar hans tankar
vidare, hans ideologi »tredje vä-
gen» sprider sig. Detta visas just
av artikeln i kommunistpartiets
tidskrift, som fyra och ett halvt är
efter Bib6s fängslande tvingas gå
i strid mot hans tankegångar.
Kan denna Bib6s plan på en
kompromisslösning av Ungernfrå-
gan anses vara realistisk? Kanske
verkar den inte så på många i
världspolitikens nuvarande läge.
Men vem kan veta om inte den
kaotiska utveckling som just nu
försiggår inom Sovjetunionen kan
svänga i en riktning som gör att
Moskva, för att motväga trycket
österifrån tvingas att göra eftergifter västerut. Och då kan mycket
väl ett läge uppkomma i vilket
Bib6s plan blir både aktuell och
realistisk.
Det är en sekundär fråga huruvida Bib6s ideologi är realistisk
eller ej. Det viktiga är att Ungerns
38- 61164078 Svensk Tidskrift H. 111961
535
unga intellektuella och arbetare
samt de yngre årsklasserna i
emigrationen orubbligt tror på den.
Och Kådarregimen som så gärna
betecknar den »av västerländska
imperialister frammanade» ungerska revolutionen som antirevolutionär och reaktionär, kan inte ens
begagna sig av dessa uddlösa vapen
mot Istvan Bibos plan utan att
desavuera sig själv.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner