Print Friendly

Tomas Larsson; Har Asien en framtid

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Har Asien en
framtid?För inte länge sedan stod de asiatiska tigerekonomierna modell för europeer.
Sedan kom krisen.
Nu vill Asien lära sig av Europa.
Frågan är om asiaterna överlever det. 1av Tomas Larsson
I
EUROPA HAR ASIEN OFTA betraktats SOm ”framtiden”. Denna fascination för det orientaliska
sträcker sig längre tillbaka än till 1980-talets alla
böcker om Japan som ”nummer ett” och senare
populistiska verk om asiatiska ”megatrender”.
Nu har pendeln alltså svängt. Det är Asien som försöker
lära av Europa, inte tvärtom. Kommer denna situation att
bestå även på andra sidan årtusendeskiftet? Det är givetvis svårt att sia om, men om ekonomisk dynamism och
djärvhet är det som får fo lk att höja ögonbrynen, är
Redan 1553 författade fransmannen
Guillaume Poste! en bok med titeln Des
merveilles du monde i vilken han drev
tesen att öst i alla avseenden var vida
överlägset väst. Poste! uppfattade Japan
som ett rationalismens utopia. Senare
tyckte sig upplysningsfilosoferna se
rationalismens klaraste ljus strömma
från den kinesiske kejsarens palats –
inte från någon europeisk akademi.
Med tiden avtog intresset för Kina, som
uppfattades som korrumperat och förstelnat. Istället började europeer som
Herder, Goethe, Hegel och Schopenauer
dyrka Indien och den indiska filosofin.
Den rationalistiska franska sinofilin
ersattes av romantisk tysk indofili.
Det är med andra ord inget fenomen som är unikt för våra tider att
asiatiska ”modeller” av än det ena och
än det andra slaget uppfattas som
utomordentligt spännande, intressanta
och relevanta.
”På grund av
de senaste årens
asiatiska ekonomiska
kriser har det dock
blivit svårare att i
positiv bemärkelse
risken stor att ingen kommer att vilja
lära av Asien på många år ännu.
J
APAN HAR STAGNERAT, och få utomstående betraktar i dag det landet
som en förebild. I Tokyo hörs nu
tongångar som minner om svenskt
1970-tal. Konservativa japaner hävdar
att den krympande japanska ekonomin,
världens näst största, inte behöver
finna några eftersträ- reformeras. Japan bör tvärtom eftersträva nolltillväxt framöver, menar
man, emedan landets åldrande och
krympande befolkning inte behöver
någon mer tillväxt. Vem hade för tio år
sedan kunnat tro att stagnationens evangelium skulle predikas i Japan på
tröskeln till 2000-talet? Inte jag. Men att
så sker är allvarligt. Ekonomisk tillväxt är
ytterst ett mentalt tillstånd. Frågan är
om samhället betraktas som ”färdigt”
eller ej. I Japan tycks man för tillfället
anse landet vara extremt färdigt. Japan
har på det viset blivit Sveriges olycksvansvärda asiatiska
modeller. Tvärtom är
det just nu så att
Asien ser ut att ha
mer att lära från väst,
än vad väst har
från öst.”
PÅ GRUND AV DE SENASTE ÅRENS asiatiska ekonomiska
kriser har det dock blivit svårare att i positiv bemärkelse finna några eftersträvansvärda asiatiska modeller.
Tvärtom är det just nu så att Asien ser ut att ha mer att
lära från väst, än vad väst har från öst. Detta inser också
asiaterna. Tidigare var de kaxiga som få- nu betraktar de
med avund hur Europa har sjösatt en gemensam valuta.
Reaktionen var: ”Tänk om vi kunde göra samma sak här
broder. De var under 100 år industrialismens snabbast
växande ekonomier. Nu är de välfärdsstater stadda i långsamt förfall, som räds förändring och förnyelse. De gamla
arrangemangen och systemen, som tycktes fungera så
bra, bryts nu sakta, sakta ner. Sveriges nedgång började
1970, Japans 20 år senare.
Också resten av Asien håller på att förlora sin roll
som inspirationskälla för europeiska reformister. 1997
fick sig Asien en så kraftig ekonomisk chock att mani Asien!”
IIJ lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 l
ännu inte har återhämtat sig. Och det är en öppen fråga
när på 2000-talet som den starka uthålliga tillväxten av
gammal tigermodell skall komma tillbaka. Om den överhuvudtaget kommer tillbaka. Kanske blir det i stora delar
av Öst- och sydöstasien som det blev i Sverige och övriga
Europa, där 1950- och 60-talens rekordår aldrig kom åter?
Därmed inte sagt att Asien nu är helt ointressant. För
ett och ett halvt år sedan skrev jag ett blygsamt bidrag till
debatten om vad som finns att lära av Asien, i form av en
skrift för SAF med den något olyckliga titeln Varför går
det så bra för Asien? Det skall dock sägas att mycket av det
som jag pekade på då fortfarande är högintressant:
t ex den dynamiska entreprenörskulturen på Taiwan,
den boomande mjukvaruindustrin i staden Bangatore i
södra Indien, och den nya generationen Internetsurfande
unga urbana kineser.
Men sådant framstår i dag närmast som svaga ljuspunkter i ett tämligen kompakt asiatiskt mörker.
MEN HUR ÄR DET MED ANDRA VÄRDEN, med de
asiatiska dygderna? När jag var i Kuala Lumpur
strax före jul åt jag lunch med den malaysiska författarinnan Foong Wai Fong. Jag frågade henne om hon fortfarande tyckte att väst har något att lära av Asien. Hon
svarade att de asiatiska dygderna – studera hårt, arbeta
flitigt, inte förlita sig på staten, osv- fortfarande är av
högsta relevans för Europa. Och det är nog riktigt.
Asiens problem är dock att dessa dygder inte räcker.
Kanske är det också så att de kan bli synder. Det är givetvis inte bra om baksidan på det asiatiska dygdemyntet
är att man satsar på sig själv och familjen, och struntar
i att politiker och tjänstemän missköter sina uppgifter.
Foong menar att det är av yttersta vikt att politisk
delaktighet och vakenhet etableras som ett centralt
”asiatiskt” värde under de kommande åren.
S
Å SKALL DOCK INTE TILLÅTAS ske om man får tro
Kinas president Jiang Zemin som nyligen deklarerade:
”Det västerländska politiska systemet får aldrig kopieJ
usT NU ÄR DET USA som triumferar ekonomiskt och
teknologiskt. I början av januari tit- , .. ..
tade jag lite närmare på aktievärden i Det ar latt absurt att
ras.” Detta imperativ är synnerligen
motsägelsefullt. Dagens kinesiska ledare
motiverar och legitimerar ju, bisarrt
nog, sitt styre med hänvisning till en
ideologi som skapades i Europa. Det är
en alltför sällan uppmärksammad ironi
att Kinas ledare, samtidigt som de gör
anspråk på sitt lands civilisatoriska
storhet, inte kan hitta några bättre
intellektuella hjältar än de i Västeuropa
verksamma figurerna Marx, Engels och
Lenin. Det är i själva verket en tragedi
att kommunismen – denna ureuropeiska produkt, vars idehistoriska
rötter sträcker sig tillbaka till Platon –
i slutet av innevarande millennium
framstår som ett närmast urasiatiskt
fenomen. Det är ju nästan enbart i
Kina, Nordkorea, Vietnam och Laos
som marxismens, leninismens och
stalinismens sista överlevande ideologer
häckar i maktens boningar.
USA och Asien. Jag fann då att inter- Kinas politruker gör
netföretaget Yahoo! är mer värt än hela
den thailändska börsen. Det amerikan- alit fÖr att roffa åt sig
ska internetföretaget America Online är så mycket västerländsk
värt nästan lika mycket som hela den
sydkoreanska börsen. Det unga person- hårdvara OCh teknisk
datorföretaget Del! är värt praktiskt
taget lika mycket som hela Singapore- kompetens SOm man
börsen. Och mjukvarujätten Microsoft
har ett marknadsvärde som överstiger
värdet på alla aktier i Hongkong.
Detta reflekterar inte bara de
omogna och osofistikerade asiatiska
aktiemarknaderna. Om man tittar på
vad de ledande asiatiska företagen gör,
är bristen på framtidsorientering också
någonsin kan- men
samtidigt vägrar
befatta sig med de
mjukare västerländska
produkterna: demokraslående. Möjligheterna finns, men de ti , pluralism, rel igiÖs
utnyttjas inte. T ex köper japanska konsumenter mer varor från amerikanska tolerans, pressfrihet,
Internetbutiker än från japanska. Det
är ett bevis på hur anmärkningsvärt
rättssäkerhet, osv.”
Givetvis är det också ytterst paradoxalt att Kina och många andra asiatiska länder är så
oerhört angelägna om att lära av väst på alla andra
områden- utom de ”mjuka’: Kina har t ex beordrat Ericsson och andra högteknologiska företag att ”överföra teknisk kompetens” till kinesiska företag och personal.
dåliga de japanska företagen har varit på att baka in
onlinehandel i sina affärsstrategier. Det innebär i sin
tur att Asien nu, tillsammans med Europa, hamnar rejält
på efterkälken i den kommersiella delen av cyberrymden.
Måhända har värdena på de amerikanska !T-aktierna
drivits upp av en spekulativ mani. Icke desto mindre
tycks Asien för ögonblicket ha mycket litet att lära
omvärlden vad gäller skapandet av spetsteknologier för
multimedieåldern och av aktieägarvärden.
Syftet är att Kina skall bli en högteknologisk makt av
rang i början av nästa århundrade. Staten har t ex satt
upp fasta mål för hur stor marknadsandel för GSM-telefoner, telefonväxlar och annan !T-utrustning som skall
tillhöra inhemska kinesiska företag år 2003. Det är lätt
E
:l
t:
t:
Q)
c:
Q)
(/)
c:::x:
lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 l[g
E
:l
s::
s::
CIJ
c
Q)
(f)
<t
absurt att Kinas politruker gör allt för att roffa åt sig så
mycket västerländsk hårdvara och teknisk kompetens
som man någonsin kan – men samtidigt vägrar befatta
sig med de mjukare västerländska produkterna: demokrati, pluralism, religiös tolerans, pressfrihet, rättssä-
kerhet, osv.
Denna mentalitet – att hylla teknologins framsteg,
men sky de arrangemang som är dess förutsättning- är
inget unikt kinesiskt fenomen. Vi ser det också i
Singapore och Malaysia. Kanske är motsägelsefullheten
mest uppenbar i Malaysia. Där har premiärminister
Mahathir Mohamad med stor uppmärksamhet sjösatt
ett över hela världen uppmärksammat prestigeprojekt
kallat Multimediasuperkorridoren. Detta i ett land som
helt saknar anständiga medier.
KINA ÄR KOMMUNISTISKT. Malaysia är islamiskt antikommunistiskt. Hur kan det komma sig att dessa
båda länders regeringar i synen på teknik och samhälle
kommer så nära varandra? Ett möjligt svar är att de är
reaktionära modernister.
Mahathir och andra asiatiska ledare har ofta imponerat på västerländska observatörer. De är pragmatiska,
teknikvänliga och visionära. Men deras modernism är
av en väldigt speciell art. Det är en reaktionär modernism. En modernism som är hardware och mainframes,
inte software och persondatorer. Den reaktionära moderSvensk Tidskrift
Har du missat något nummer av
Svensk Tidskrift?
Vi har en begränsad upplaga av de två senaste
årens utgivning (förutom nummer 4/1997)
som vi säljer billigt.
För enstaka nummer betalar du 20 kronor.
Vill du köpa utgivningen för ett helt år tar
vi 100 kronor, och för två år 150 kronor. För
70 kronor tår du också en inbindningspärm.
Skriv, ring eller faxa in din beställning. Adress och
telefonnummer finns i tidskriftens innehålssförteckning. Det går naturligtvis också bra att skicka e-post
till mimmi.krstic@svensktidskrift.se.
Journalistik som inte dör
IJ’a lSvensk Tidskrift 11999, nr 1 l
nismen placerar kontrollen före friheten, staten framför
medborgarna.
Med andra ord handlar det om det slags tekniksyn
som en gång härskade i Nazityskland och därefter i
Sovjetunionen.
Det för nästa århundrade mest intressanta i Asien lär
inte komma från de reaktionära modernisterna. ”Håll
ögonen på gräsrötterna”, uppmanar Foong. Det är där
– bland småföretag och småfolk – som ett nytt,
progressivt, modernt Asien sakta håller på att växa fram,
menar hon. Måhända att det tar längre tid än man hade
önskat. Kanske att de alltmer ålderssjuka reaktionärerna
i regeringskanslierna får hållas ännu några år. Att det
kommer att dröja en bra bit in på 2000-talet innan vi
kan se hur de nya asiatiska modellerna ser ut.
Men frågan är om framtidens Asien kommer att se så
väldigt mycket annorlunda ut än vad vi finner i andra
delar av världen? Mahathir tror inte det:
”I själva verket har Asien knappast någon framtid. I
alla fall inte en distinkt asiatisk framtid. I den globaliserade,
avreglerade världen kommer Asiens framtid att vara så
nära sammantvinnad och sammankopplad med resten av
världen att den inte kan särskiljas från världens framtid.”
Tomas Larsson (tomas@loxinfo.co.th) är frilansjournalist
bosatt i Thailand och författare till boken Asiens kris är inte kapitalismens (Timbro, 1998).
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera
på Svensk Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk
journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan
spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare
och civilare Sverige!
Svensk Tl’dskrl’ft Prenumer~tion: 295 kr.
Studentpns: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.
Sätt in pengarna på post- eller bankgiro med namn
och adress på talongen. Eller skicka ett e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner